"Päivi. Ta omvägen via det engelska ordet 'grace'".
Jag förstod inte alls vilken vitsen med detta kunde rimligen vara: språk som språk! Det kunde väl ändå inte vara någon skillnad på det engelska "grace", det svenska "nåd" och det finska "armo"? Men det visade sig att så visst var fallet: olika språk har sina egna nyanser, och framförallt, vi lägger våra nyanser i både språk och ord. I det finska och svenska "nåd" kunde jag inte höra något annat än den dödsdömdas förskräckta "nåd! nåd!" Men engelskans "grace" används ju inte alls på det viset. Här följer några synonymer till "grace":
Charm. Loveliness. Beauty. Dignity. Elegance. Balance.
Inget av dessa begrepp kopplar jag ihop med det svenska "nåd" eller det finska "armo".
Beautify. Adorn. Decorate. Crown.
Beautify - att skänka något sin skönhet.
Adorn, Decorate - att dekorera något.
Crown - att kröna.
Gud önskar att vi bär hans nåd som en mantel. Som en krona. Att hans nåd sprider sig från oss som ett förhärligande sken som strålar från Honom, rakt igenom oss, till skapelsen.
Hur ofta ber vi om nåd? Kan vi göra det, VILL vi göra det, om vi inte begriper oss på begreppen? Nej och åter nej. Så klart att vi inte ber om något som vi inte förstår vad det är. Men följ med mig in i en annorlunda fredagsbön idag, som avslutning på denna bloggpost:
"Gud,
Jag tackar dig för den nåd som flödar ut från ditt väsen och över mig,
som dånande vattenmassor som forsar över mig
in i mig och genom mig,
som strömmar vidare och ut,
till din skapelse.
Som skönhet, kärlek, glädje,
som försoning, balans och värdighet.
Som elegans, förförisk charm och porlande mjukhet.
Låt din tre-eniga väsen och varande för alltid vila över mig
som en mantel, en krona en spira.
I evighet,
Amen."