Herren stöder dem som vacklar,
han rätar krökta ryggar. (Ps 145:14)
Fokusera. Titta på kartan som jag har gett dig. Lita på mig, en gång till. Jag hinner inte alltid tala direkt till dig, det är fler soldater i den här striden som behöver ha sina marschorder för dagen, men lita på att när jag är tyst och inte talar direkt till dig talar jag med någon annan, för din räkning. Din befälhavare i strid finns inte heller alltid synlig, inte alltid tillgänglig, men ja, han jobbar alltid för ditt bästa och till din fördel. Din frihet består i att följa honom, att lita på honom och lita även på den erfarenheten som han har gett mig, allt till din fördel. Så mycket älskar han dig. Även jag vänder min blick till honom, i tillit:
Det är inte så att jag skulle förmå tänka ut något på egen hand, något som kommer från mig. Nej, min förmåga kommer från Gud. Han har gett mig förmågan att vara tjänare åt ett nytt förbund, som inte är bokstav utan är ande. (2 Kor 3:5-6)
Och ser du? På kartan finns även skatter och mirakel utmarkerade. Den här vägen är inte grå, inte trist, inte vanlig, inte tråkig. Den är farlig på riktigt och här finns levande drakar som sprutar riktig eld. Men här finns också djupa skatter och dolda mirakel som de flesta andra, där ute på den breda landsvägen passerar förbi, utan att se, utan att höra. Inte den vägen, markerad för dig.
Ja, han kallar dig till en frihet som är bortom den strid, som du nu måste utkämpa. Det är markeringen på din panna, det är ditt kastmärke, din gradbeteckning, som lyser som ett ok på dina axlar, det är klantillhörigheten ingraverad i din sköld. Ja, dit ska vi. Men först; ta spjärn. Hitta ditt stridsmod. Hitta din metodik.
Ser du hur stenen böjer sig som en stor beskyddande vinge? Minns du? Att han har sagt att vi finner vila under hans vingar. Sätt dig ner och vila nu. Jag tar första vakten, och första vargen.