ὑποκριτής, (hypokrithes);
1. one who answers, an interpreter (Plato, Lucian).
2. an actor, stage-player (Aristophanes, Xenophon, Plato, Aelian, Herodian).
3. in Biblical Greek, a dissembler, pretender, hypocrite
En skådespelare. Någon som spelar ett spel. Någon som låtsas.
I dagens bibeltext tar Jesus till väldigt starka ord och bilder. Det är viktigt för honom att vi förstår. Det handlar om domen, och ifall vi verkligen har rättigheten att döma andra. Om vi nu själva misslyckas hela tiden, om vi själva mest snubblar fram på vägen, om vi nu alls är på den, vilka är vi då att tala om för någon annan hur de bäst lyckas med att följa vägen? Det är så jag vanligtvis brukar förstå texten. Men nu när jag har tittat lite närmare på just ordet "hypokrithes" som Jesus använder sig av i den här liknelsen, börjar texten leva ett annat liv i mina öron.
En person som tror sig följa vägen, men som begår misstag, snubblar och faller av vägen titt som tätt är så klart en dålig guide. Den som tror att han läser kartan rätt men som i själva verket hållet den upp och ner kommer ju inte att lyckas i sin guideroll. Ett sådant drumlande kan vi nog alla göra oss skyldiga till, av och till. Men det är inte en sådan person Jesus beskriver. Jesus beskriver en skådespelare.
Någon som spelar teater, som spelar en roll, vet ju alldeles utmärkt väl om att han inte är "äkta vara". En sådan person gör inga försök att "följa vägen" utan står bara och låtsas. Och en sådan person är så klart inte särskilt intresserad av att leda andra rätt heller. Den första drummeln, han vill gärna försöka, och han tror på allvar att han faktiskt har något att ge till sin bror. Den här typen, skådisen, låtsas-vandraren, han är inte alls inne på att hjälpa. Hans främsta uppgift är ju att stå på scenen och höras och synas. Sak samma hur många flisor brodern har i ögat, det är ointressant. Det intressanta är imagen. Hur man framstår i andras ögon.
Men vi är minsann annorlunda. Vi ser flisan i broderns öga, för rent erfarenhetsmässigt vet vi alldeles utmärkt väl om, vad den där flisan är för något, och vad det handlar om. Vi har ju själva varit där, komplett med flisor och allt. Och eftersom vi vet, korrigerar vi så gärna alla andra. Med andra ord: samma sekund som vi känner igen broderns misstag och synd, och dömer brodern som en syndare, står vi där och erkänner vår egen skuld.
Och för att kunna hjälpa vår bror, som nu har en flisa i ögat, måste vi själv först äga kunskapen om hur man tar bort flisor ur ögat. Vi måste kunna "se klart". "Hjälp dig själv först", säger Jesus, "sedan har du kunskapen och styrkan att kunna hjälpa andra".
"En lärjunge är inte förmer än sin mästare, men när han är fullärd, är han som sin mästare". (Luk 6:40)
Jesus uppmanar oss att bli fullärda, och sedan gå och ösa ur våra goda förråd. Det är då vi "ser klart".
Den här liknelsen har alltså samma undertoner, som den om skatten i åkern: bonden som hittar en skatt i åkern glädjer sig; han går och säljer allt han har för att kunna köpa åkern.
Att satsa allt. Att offra allt. Springa loppet med bara guldmedaljen i åtanke. Att anstränga sig till sitt yttersta, för att rubba den bärande ( ! ) bjälken som bär upp hela syndens husbygge. Att hastigt, nästan med avsky, kasta ifrån sig något. Det är den typen av handlingar Jesus beskriver, när han vill ha oss till att rensa framför egen dörr först, innan vi stövlar in med smutsiga skor hos någon annan.
"Du skall vara fullkomligen absorberad av ditt inre rensningsarbete. Du skall ge detta projekt allt du har. Du skall vara så fokuserad på att vinna loppet, hitta skatten, rensa huset, bygga väl, att du helt enkelt inte hinner se och begrunda andras fel och brister, än mindre döma dem. Du är, bokstavligen, blind för dem."
Det kanske inte är slumpen, att direkt efter den här liknelsen kommer den om trädet, som bär antingen bra eller dålig frukt, hur vi som människor bär fram saker från antingen våra goda förråd eller också ur vår hjärtas ondska. Bygg väl. Bygg huset på berggrunden. Sedan kan du ösa ur dina goda förråd till andras välsignelse. Och människorna skall möta dina goda handlingar ur sin egen överflödande godhet.
Vad jag kan se kallar han oss till en livsstil där vi verkligen satsar allt. Några skådespelare har han inget intresse av. "Inte alla som säger "Herre, Herre", till mig, utan de som gör min himmelske Faders vilja."