Det är inget litet test på karaktär och hjärta som drömmaren ställs inför där. Inte bara skall man interagera med Gud själv inom ramarna av den famösa "du får en önskan - vad du vill, men bara en", det beslutet skall fattas klokt medan hjärnan och den beslutsfattande förmågan ligger i dvala, kanske talar vi till och med om djupsömn här. När senast fattade du kloka, mogna beslut, under REM-sömn?
Stackars Salomo. Jag tror att i samma läge finns nog en stor sannolikhet att jag hade önskat mig en prickig flygande katt, mest för att det är det man gör, när man ligger och sover. Fattar kloka, logiska beslut...
Inledningsvis låter ju hela berättelsen mest som en rolig historia; Gud visar sig för Salomo i en dröm. Han ger Salomo en önskan. Och den redan nu kloka Salomo, till och med klok och rationell när han ligger och drömmer, önskar om ett lyhört sinne, så att han kan skilja mellan gott och ont.
Det första jag kommer att tänka på är, att Gud vill komma åt Salomo när han har garden nere; när vi ligger och sover är vi sårbara, och våra drömmar är ofta kaotiska, surrealistiska, märkliga. Men i det drömmande tillståndet är vårt motstånd också nere; det kanske är lättare för oss att förflytta oss mellan de två olika dimensionerna - Guds verklighet och vår? Det kanske är lättare för Gud att nå oss, i ett tillstånd där vi inte spjärnar emot hela tiden, eller lägger fokus på det fysiska omkring oss. Kanske är det så, att i drömmen talar vi bara sanning på så vis, att Gud lättare får tillgång till våra hjärtan, istället för våra hjärnor, som vi annars hela tiden erbjuder honom. I drömmens virrvarr av fantasivarelser och smältande klockor kommer Gud emot oss, och tar emot vårt hjärtas djupaste önskan. I mötet med Guds ljus ryms inte tanken på fiender eller girighet; Salomo har, inför Guds strålglans, inget i hjärtat som har att göra med hat, girighet, avund eller missunnsamhet. Kanske är det så att den typen av tankar helt enkelt är omöjliga inför Kristusljuset? "I ditt ljus ser jag ljus".
En annan tanke som slår mig är den, som hela bibeln är genomsyrad av; hur de två verkligheterna - Guds och vår - en dag skall gifta sig och bli ett. Kanske är det det som händer, när Gud besöker Salomo i hans dröm; Guds verklighet sänker sig över Salomo, precis som med Maria Guds moder senare i berättelsen, och Han genomsyrar Salomos varelse så till den grad att där och då, genomsyrad av Guds verklighet, går det inte att önska något annat än det som är vårt väsens innerligaste önskan; "Gud, ge mig ett lyhört sinne".
lyhörd
- som har sådan akustik att ljud lätt fortplantar sig
Den här lägenheten är lyhörd. - som hör väl
- (bildligt) som lyssnar på andra; som är öppen för (nya) idéer
"Ge mig ett lyhört sinne". Gud, gör mitt sinne till ett ställe där din röst lätt fortplantar sig. Ge mig förmågan att höra väl; att verkligen lyssna på andra, ge mig förmågan att vara öppen för nya idéer.
Wow. Ingen dålig bön, av drömmaren Salomo. Det är kanske en bön att ta efter?
Ett sinne som är överbelarmat av vardagens och världens sus och dus, dån, skrän, tutande och hojtanden, är knappast tillräckligt tomt för att Guds röst skall lätt kunna sprida sig eller fortplanta sig där. Det krävs tomrum, för att ljud skall lätt kunna fortplanta sig. Jesus beger sig till vildmarken, direkt efter sitt dop. Ökenfäderna och mödrarna flyr det sociala dånet, redan på sin tid. I tomheten talar Gud. Motstånd stänger in. Öppenhet för nya idéer kräver frihet, rymd och ett avslappnat sinne.
I nattens stillhet stiger ljuset, och drömmen för sinnet som en nattfjäril mot Kristusljuset.
Låt oss städa och gör det snyggt och prydligt, fånga varje tanke till Kristi lydighet. Kanske han då vågar sig fram.
Gud, kom till våra drömmar. Jakobs Gud, Salomos Gud och Marias Gud, du som sänder oss drömmar och änglar, du som lockar fram våra hjärtans mest innerliga böner; kom! Kom och sprid dina sädeskorn över våra drömmande fält, och låt sedan saker och ting växa och gro.
Låt det som planteras i mörker och stillhet bli synligt i ljus och handling.
Amen.