Avrättningen av Johannes är samtidigt också ett budskap för Jesus, som likt Johannes samlar lärjungar, förkunnar Gudsriket och ropar om omvändelse inför kommande världsbrand. "Så här gör jag med sådana som du", är maktens budskap till rabbinen Jesus. "Oj då, var han din kusin? Så synd. Och vad tänker du göra åt det?"
Det här är så klart en mycket viktig fråga i mellanöstern; någon har skymfat din familj, din släkt, din personliga ära genom att avrätta din kusin. Vad tänker du göra åt det? Äran och samhällsstrukturen har sina krav. Jesus kan inte ignorera detta. På något sätt måste han nu agera. Han är en rabbi, en högt ansedd person, och sådana kan inte bara rycka på axlarna när makten går och avrättar deras kusiner. Men superpedagogen Jesus har en väldigt speciell lektion i tankarna; till detta krävs nu lite speciella omständigheter, så han drar iväg sina lärjungar till en öde trakt. Det har varit ett sådant vimmel runtomkring honom att lärjungarna har inte ens hunnit äta, skriver Markus.
Visst sitter han själv och lärjungarna i en mörk dal; Johannes har precis blivit avrättad på ett skränigt fylleparty, och imorgon kan det vara deras egen tur. Scenen är satt: Jesus och lärjungarna finns nu på en öde plats, nånstans långt bort från palats-livets sus och dus, och här kommer nu folk, massvis med folk, och Jesus fylls av medlidande, för de är som får utan herde.
Som den gode Herden han demonstrerar sig vara, ger han sina får först andlig spis, nämligen undervisning, men sedan gäller det att se till kroppens behov också; dessa 5000 hungriga män blir nu ombedda att sätta sig i matlag där det finns grönt gräs. En märklig sak att påpeka mitt i allt, om nu inte skribenten Markus vill särskilt att vi skall i tanken jämföra med psaltarpsalm 23 där den goda Herden för sin hjord på vall på gröna ängar, hur han dukar till fest medan fienden ser på, och det gör den romerska makten alldeles säkert. Ser på.
Så skriver också Petrus, en av de ursprungliga lärjungarna, till blivande wanna-be-herdar:
Var herdar för den hjord som Gud har anförtrott er och vaka över den, inte av tvång utan självmant, så som Gud vill, inte av vinningslystnad utan av hängivenhet. Uppträd inte som herrar över dem som kommit på er lott, utan var föredömen för hjorden. (1 Pet 5:2-3)
Jesus sätt att gå före och leda flocken, handlar oftast just om att vi skall följa hans röst. Den kan höras från många olika ställen, men ju oftare vi hör den, desto snabbare känner vi igen den. Men det är inte bara rösten som vi skall följa; precis som han demonstrerade för de 5000 där på de gröna kullarna, kan han köra liknande demos i våra egna liv: jag är den gode Herden. Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig. Det hjälper väldigt lite att bara känna igen Hans röst, och sedan stanna kvar var man nu är, det gäller att
lyssna
känna igen
följa
Vilket i sin tur indikerar att Herden är i rörelse, mest hela tiden; vår Gud är ett verb, "Jag är" eller "Jag blir" kallar han sig själv, vilket innebär rörelse, händelse, ibland även friktion. Han är limmet, som håller ihop oss, eller smörjmedlet som ser till att motorn inte pajar.
Hur talar Herden i ditt liv? Vilka mönster upprepar han, vilken lektion är det som han just nu, just idag önskar gå igenom med dig? Jag tror att vi måste låta Honom vara såpas modern även idag, att vi inte bara letar efter Honom i bibeltexter och gårdagens exempel som var till för gårdagens får. En god Herde är i ständig rörelse. Han går före sin flock, och medan han går nynnar eller sjunger han på sin speciella signaturmelodi. Den skiljer sig från de andra herdarnas melodi-stumpar, just så att vi kan känna igen den, och därefter välja att följa efter.
I dessa pandemi-tider är det extra viktigt att vi stannar upp och lyssnar. Var är han? Varifrån hörs hans speciella melodi? Hur kallar han på dig? Det är många herdar som vill ha vår uppmärksamhet, nu mer än annars. Men fåren följer inte efter samtliga kallande herdar, de följer efter sin herde. Ibland kan den rösten höras genom en duktig predikant, genom en duktig författare, genom betraktandet av en ikon. Är du kallad till att vara en underherde? Kom då ihåg att fåren följer den store Herden genom ditt exempel, och det är Honom de ser på, genom dig. Alla skall vi följa i hans fotspår.
Idag i Sverige följer vi rapporterna om hur dödstalen fortsätter att stiga i coronapandemins spår. Hur väljer våra makthavare att agera? Som om varje liv var speciellt, unikt, eller som vi numera läser i tidningarna var och varannan dag; "det finns andra pris att betala som kan bli fruktansvärt höga, om man stänger ner ett samhälle." Utan tvekan. Men är det en dödens fest eller en livets, som vi är kallade att delta i? Det går inte att rädda ett ensamt land och dess ekonomi, om alla andra länder får problem med sina. Allt hänger ihop, och alla är vi beroende av varandra. Vilken fest väljer vi att delta i?
Jag tror att vår gode Herde önskar att leda oss i lika konkreta exempel idag som för 2000 år sedan, men då måste vi först förstå hur han utformar sin pedagogik, och var vi kan förvänta oss att höra hans herdepipa ljuda. Svaret på det sistnämnda är enkelt: var som helst. I varje situation, och i varje val vi gör. Palats, eller gröna ängar? Vart leder oss herden?