Hej och välkommen till graven! För att hitta första texten - den som är fortsättning på "evangeliernas tillförlitlighet" - serien behöver du skrolla längst ner och börja där. Ta på dig en kofta, det blir lätt lite kyligt här.
Första gången jag hörde talas om Turins liksvepning var jag 12 år gammal. Jag läste en kort artikel om den i en bok som hette "otroligt men sant" - inte precis någon rekommendation - boken tog upp allt möjligt från varulvar till storfoten. Bredvid artikeln fanns en bild; den såg ut att avbilda en skäggig man som blundade. "Är detta verkligen Jesu sanna ansikte", frågade sig undertexten i sensationslysten ton. Jag glömde bort hela saken. Senare, i vuxen ålder, läste jag om liksvepningen igen. Den här gången i samband med min genomgång av kristendomens fakta-argument. När Turins liksvepning dök upp mindes jag boken från min barndom och skruvade besvärat på mig; det var väl ändå ingen som tog det där på allvar? Gjorde man inte en kol-14 datering på duken redan 1988 som visade att duken var från 1300-talet? När jag sedan såg att Professor Gary Habermas - en av de teologer vars forskning jag hade funnit mycket intressant - visst tyckte att liksvepningen var något att intressera sig för - bestämde jag mig för att ta mig en andra titt. Här kommer lite fakta: Turins liksvepning bär bilden av en naken man som ser ut att ha misshandlats enligt evangeliernas beskrivning av Jesu lidanden. Duken är tillräckligt lång för att ha både ett avtryck från kroppens framsida och baksida. 1978 fick ett team vetenskapsmän fem dagars dygnet-runt -tillgång till duken. Detta är deras sammanfattning: "We can conclude for now that the Shroud image is that of a real human form of a scourged, crucified man. It is not the product of an artist. The blood stains are composed of hemoglobin and also give a positive test for serum albumin. The image is an ongoing mystery and until further chemical studies are made, perhaps by this group of scientists, or perhaps by some scientists in the future, the problem remains unsolved." När kol-14 dateringen kom 10 år senare, satte detta myror i huvudet och sorg i hjärtat hos de duk-troende: det måste finnas någon förklarning! Den ena teorin galnare än den andra började sippra ut till allmänheten - alla gick ut på detta enda; det måste vara något fel på kol-14 dateringen! Begripligt nog blev vetenskapsmännen, som hade gjort testen mycket trötta på "the loonatic fringe" - galningarna som förklarade varför dateringen måste vara fel. Särskilt irriterad blev Raymond Rogers, en av de ursprungliga STURP - medlemmarna, som hade varit med och daterat linnetyget. När det amerikanska paret Benford & Marino publicerade en teori där de föreslog att linnetyget hade reparerats av nunnorna på det kloster där duken bevarades på 1300-talet, och därför inte kunde dateras korrekt av en kol-14 datering, gick Rogers i taket. Han var en av de få människor som hade tillgång till en reservbit som hade sparats från det ursprungliga provmaterialet. Han bestämde sig för att bevisa att Benford och Marinos påstående var nonsens. Wiki får berätta vidare: Upon examining the fibers under a microscope, however, he concluded that ... a cotton patch had been woven into the linen fibers and then dyed to match the color of the linen. This was possible because linen is strongly resistant to dyes but cotton is not. Rogers claimed that the repair had gone undetected because it was expertly done, there was no record of it, none of the STURP team were textile experts, and the area had not previously been a major focus of any major Shroud researchers' attention because it was outside the image area.Rogers claimed that under the microscope he could see the undyed linen fibers, the cotton fibers and the dye on the cotton fibers. Rogers fynd publicerades i en vetenskaplig tidskrift ett par månader innan hans död i cancer. I artikeln konstaterade han att kol-14 dateringen stämde, men var irrelevant när det gällde linnedukens sanna ålder. Man skulle kunna säga att vi är tillbaka i startrutan. Fast ändå inte. Så här långt vet vi alltså att avbilden inte är vare sig ditritad eller målad, den är inte tryckt eller tillverkad på något annat vis som vi människor känner till. Duken innehåller stora mängder mänskligt blod. Och kol-14 dateringen kan inte hjälpa oss, då den biten av duken som har testats inte är tillförlitlig. Vad mer finns det att säga om duken? Rätt så mycket. Professor Gary Habermas hävdar att det finns ett fåtal historiska referenser till liksvepningen som är äldre än kol-14 dateringen. Bland annat nämner han det Ungerska bön-manuskriptet som är en samling ungerska texter från slutet av 1100-talet. I dessa finns en beskrivning av Jesu begravning: Jesus avbildas naken, något som enligt Habermas var helt otänkbart på den tiden, och hans posering i bilden som finns i manuskriptet, med händerna knäppta exakt som på avbilden i duken, med bara fyra fingrar synliga, är onekligen mycket intressant. Vidare avbildas de brännmärken, som den faktiska duken har, i målningen av Jesu liksvepning. Samma gäller det tydliga vävmönstret; även den är tydligt avbildad i bilden här ovan. Det finns även tidiga målningar, där Turinsvepningen misstänks ha stått porträtt för konstnären - till och med antalet blåmärken i ansiktet stämmer, enligt Habermas. Riktigt intressant blir det dock först, när vi släpper loss en erfaren patolog på duken. Här nedan följer min översättningen av patologen Robert Bucklins skildring: " I över 50 år som rättsläkare, har jag varit aktivt involverad i att utreda dödsfall som faller under en rättsläkares jurisdiktion i medicinska granskningar . Under den tiden har jag personligen sett över 25.000 kroppar som jag har obducerat för att fastställa dödsorsaken och dödssättet. " "Personen är en avliden vuxen man som mäter 180 cm från hjässa till häl och väger uppskattningsvis 80 kg. Kroppsstrukturen är anatomiskt normal, vilket motsvarar en väl utbyggd och välnärd individ med ett tydligt identifierbart huvud , bål och extremiteter. Kroppen verkar vara i ett tillstånd av rigor mortis vilket framgår av en övergripande styvhet samt specifika förändringar i utseendet på de nedre extremiteterna från den bakre aspekten." " Framifrån sett, kan man skönja en ring av punkteringsskador runt hårbotten. En av dessa har formen av siffran " 3 " . Blod har flutit ur dessa punkteringar till håret, huden och pannan. Ryggsidan visar att punkteringssåren sträcker sig runt nackdelen av hårbotten på samma sätt som en krona. " "Det finns en tydlig abrasion på spetsen av näsan och den högra kinden är tydligt svullen jämfört med den vänstra kinden . Båda ögonen verkar vara stängda, men mycket nära inspektion påvisar rundade främmande föremål som har lämnat avtryck på vänster och höger öga." " Vid undersökningen av bröstet , konstaterar patologen en stor blodfläck över högra bröst- området. Närmare undersökning visar en variation i intensiteten av fläcken som stämmer överens med förekomsten av två typer av vätska, en som består av blod , och den andra liknar vatten. Såret har alla kännetecken på en post mortem flöde av blod från en kroppshålighet, eller från ett organ exempelvis hjärtat . På övre planet av såret finns en äggformad huddefekt som är kännetecknande för en genomträngande bana som producerats av punktering med ett vasst instrument . " " Genom undersökning av armar, underarmar , handleder och händer , konstaterar patologen Att vänster arm ligger över höger handled . På den vänstra handleden finns en distinkt punkteringstyp av skada som har två utskjutande rännilar som härrör från en central källa och som är separerade med ungefär en 10 graders vinkel. Som det visas i bilden , sträcker sig dessa rännilar i en horisontell riktning . Patologen inser att detta blodflöde inte kunde ha hänt med armarna i det läge som de är presenterade under undersökningen , och läget för armarna måste rekonstrueras på ett sådant sätt att de kan placeras där de skulle behöva vara för att redogöra för gravitationen som riktar blodflödet . Hans beräkningar tyder på att armarna skulle behöva utsträcktas uppåt på ungefär en 65 graders vinkel i horisontalläge. " " Den vänstra fotens avtryck är mindre tydlig och det är också märkbart att avtryck från vänster vad är otydligt . Detta stöder uppfattningen att vänster ben har roterats över den högra vristen på ett sådant sätt att ett ofullständigt fotavtryck bildades. I centrum av den högra fotens avtryck , kan ett tydligt punktursår noteras. Detta är förenligt med ett föremål som har trängt in i fotens vävnad , och från fötternas placering skulle det vara rimligt att utgå ifrån att samma objekt penetrerat båda fötterna efter att vänster fot hade placerats över den högra. " "När ryggbilden undersöks , blir det helt klart att det finns en rad traumatiska skador som sträcker sig från skulderområdena till den nedre delen av ryggen , skinkorna och baksidan av vaderna. Dessa märken verkar ha gjorts av någon typ av objekt som tillämpas som en piska , och har lämnat hantelformade avtryck i huden från vilka blod har utsöndrats. Riktningen av skadorna går från den laterala mot den mediala och antyder att piskan tillämpades av någon som stod bakom individen. " " Från dessa data är det inte en orimlig slutsats av rättsläkaren att fastställa att endast en historisk person har genomlidit detta händelseförlopp. Den personen är Jesus Kristus." Naturligtvis finns det fler personer som har korsfästs av romarna förutom Jesus, men alla dessa personer hade inte en törnekrona, inte heller hade deras hjärtan punkterats med ett vasst föremål. Patologen är både grundlig, och övertygande. Det som ändå slutligen får mitt nackhår att resa sig, är avslutningen av Gary Habermas uppsats om liksvepningen: Hundratals liksvepningar finns bevarade, men ingen annan som vi har tillgång till idag har någon avbild, enbart blod och förmultningsfläckar. Vidare visar det sig att Turinsvepningen inte innehåller någon förmultning, vilket, i Medelhavs miljön, betyder att kroppen inte stannade i svepningen mer än ett fåtal dagar. Patologerna är också överens om att ingen har öppnat liksvepningen medan kroppen fanns i den. Svepningen hade direkt kontakt med kroppen och blodet förflyttades till den. Att separera kroppen och duken från varandra under sådana omständigheter skulle innebära avlägsning av flera torkade blodfläckar och detta skulle smeta ut kanterna av det torkade fläckarna. Blodfläckarna är inte bara intakta utan deras kanter är oförstörda. Ingen kan förklara hur det kommer sig att den här avbildningen finns där. Det finns evidens för att linneduken är mycket äldre än kol-14 dateringen indikerar. Flera erfarna vetenskapsmän och patologer har undersökt duken, och kommit fram till att duken vare sig innehåller förmultningsfläckar eller utsmetade blodfläckar - två saker som borde finnas där, om någon öppnat duken för att ta ut kroppen, eller om kroppen stannat kvar insvept i duken tills förmultning skett.
Det finns för all del mer. Men i min värld räcker detta. Döda kroppar försvinner inte från sina liksvepningar utan att blodfläckarna smetas ut i processen. Inte heller är det normalt att finna anatomiskt korrekta avbilder av den döde i liksvepningen. I tanken går jag igenom allt det andra som jag redan har gått igenom, om evangeliernas trovärdighet. Sannerligen, jag tror att C.S. Lewis hade alldeles rätt när han konstaterade att vår Rex Tremendae Majestatis inte är något tamt lejon. Han har återuppstått. (Här finns ytterligare en av mina genomgångar av Turinsvepningen, med lite tilläggsfakta.) Var graven verkligen tom? För att kunna svara på den frågan måste vi först och främst fråga oss om en begravning överhuvudtaget ägde rum. En del av bestraffningen vid romersk korsfästelse var ju att offret nekades en värdig begravning. Antingen lämnades kroppen kvar på korset för att ruttna eller också slängde man liket på den allmänna avskrädeshögen, där fåglarna och hundarna sedan kunde förse sig. Något som de naturligtvis även kunde göra om kroppen lämnades kvar på korset. Så har vi att göra med en faktisk begravning och en tom grav? Detta verkar - förvånande nog - vara ungefär det enda som både de troende och de icke-troende är någorlunda överens om. Ja, vi har en tom grav. I Matteusevangeliet står följande att läsa: Medan de var på väg kom några ur vaktstyrkan in till staden och berättade för översteprästerna om allt som hade hänt. Dessa överlade med de äldste, och sedan gav de soldaterna en stor summa pengar och sade till dem: ”Säg att hans lärjungar kom under natten och rövade bort honom medan ni sov. Om ståthållaren får höra detta skall vi tala med honom så att ni inte behöver oroa er.” (Matt 28:11-14) Detta påstående - att de som var fientligt inställda mot den nya läran - verkligen spred en alternativ förklaring till hur det kommer sig att graven var tom - bekräftas av Justin Martyren (100-165 ekr), en av kristendomens första apologeter: "his disciples stole him by night from the tomb, where he was laid when unfastened from the cross, and now deceive men by asserting that he has risen from the dead and ascended to heaven" Detta är ett citat ur en längre dialog som Justin skrev för den tvivlande allmänheten. Dialogen heter "Tryphos dialog" och den var menad som ett offentligt dokument, som vem som helst skulle kunna läsa. Trypho framställs i dialogen som en tvivlande jude. Om han var en faktisk person eller en påhittad sådan verkar inte vara något som forskarvärlden vet. Det som är intressant med Justin Martyrens brevcitat här ovan är inte så mycket själva citatet, utan när det skrevs; under andra århundradet. Om det var så, att detta att judarna ville ge en alternativ förklaring till den tomma graven bara var ett påhitt som Matteus hade skrivit i sitt evangelium vore det direkt dumt av någon annan att påstå att detta är ett rykte som fortfarande sprids under hans egna dagar. Här kommer ett citat till från samma dialog: "not only did (you) not repent of the wickedness which you had committed, but at that time you selected and sent out from Jerusalem chosen men through all the land to tell that the godless heresy of the Christians had sprung up, and to publish those things which all they who knew us not speak against us." Om inget sådant rykte finns eller sprids ut är det att skjuta sig själv i foten att påstå något annat. Det är ointressant att Justin Martyren är kristen. Det som är intressant är, att texten ovan inte var tänkt som någon privat text. Då vore det kontraproduktivt att hänvisa till ett allmänt känt rykte som en del av beviskedjan om ett sådant inte finns i sinnevärlden. Samtiden skulle ha skrattat ut honom. Vi har alltså två källor som båda påstår samma sak. De som var fientligt inställda mot lärjungarna och Jesus spred en alternativ förklarning till hur det kom sig att graven var tom. Och i detta spridande medger samtidigt oppositionen två saker: 1) Ja, en begravning har ägt rum. 2) Ja, vi har en tom grav. Utan dessa båda faktum behövs ingen alternativ förklaring. Med en tom grav tyst gapande framför oss har vi nu fyra olika alternativ att begrunda: 1) Ja, oppositionen har rätt. Lärjungarna stal kroppen. 2) Jesus överlevde korsfästelsen 3) Lärjungarna besökte fel grav på söndagmorgon 4) Jesus återuppstod Jag skall granska varje teori för sig. Först ut har vi "lärjungarna stal kroppen" - teorin: Först måste vi i korthet begrunda var vi är och när vi är: det här är påsksabbaten, under första århundradet, i Jerusalem. Judarna skilde sig åt från sin omvärld genom just sabbatsfirandet. Inga andra folk hade någon "helg" - alla andra jobbade från soluppgång till solnedgång varje dag. Visst förekom festivaler, men enbart judarna vilade från sitt arbete en gång i veckan varje vecka. För judarnas del har sabbaten varit något unikt - något som har skilt dem åt från varje annat folkslag. Att fira sabbat har varit en troshandling av mått som vi har svårt att begripa idag. Detta var absolut inte något som en praktiserande, troende Jude skulle med lätthet ha brutit mot. Här måste vi betänka exakt hur troende och nitiska Jesu lärjungar måste ha varit: för dem har Messias-frågan varit så viktig att de faktiskt har lämnat allt bakom sig för att följa Gud. Evangelierna bevittnar om flertalet personer som inte följde Jesus trots att de fick kallelsen. Dessa män, som valde att följa Jesus, har varit mycket religiösa Det fanns stränga regler kring vad man fick och inte fick göra under sabbaten. Inget arbete skulle ske. Inga långa promenader - max en kilometer var tillåtet. Det fanns även renlighetsritualer att ta hänsyn till strax innan sabbaten - vi pratar om kultisk renhet. Att ha sex med en menstruerande kvinna precis innan sabbaten resulterade i kultisk orenhet. Att vidröra en död kropp resulterade i kultisk orenhet. Att låta en hednings skugga vidrörda kroppen resulterade i kultisk orenhet. Vi måste också ta i beaktande att Jerusalem var och är den heligaste platsen för hela judendomen. Att fira påsksabbat där var något annat än en vanlig veckosabbat. Att bryta mot Sabbaten där, och just precis då föreställer jag mig ha varit dubbelt så förbjudet att ens överväga. Förutom att lärjungarna skulle varit tvungna att hitta något som motiverade dem till att bryta mot påsksabbaten, i Jerusalem skulle de haft ytterligare en annan svårighet; att överkomma den traumatiska sorgen som en älskad människas död innebär - och det mer eller mindre genast. Det jag själv har sett och erfarit av plötslig, oväntad död är att de närmast sörjande ramlar handlöst ner i avgrundsdjup chock. Chocken över att utan någon förvarning ha förlorat en älskad person, är även handlingsförlamande. De drabbade har ingen klar tankeförmåga. Fysiska aktiviteter - sådana som att resa sig för att gå till toaletten upplevs som en ansträngning. Att prata med andra människor är bortom horisonten av den egna förmågan. Att laga mat är oviktigt, omöjligt. Någon annan får komma hem till familjen för att laga mat för de närmaste dagarna. Den kommer antagligen inte att bli uppäten. Att få med en sörjande människa på en promenad - om så bara runt husknuten - är närmast en övermänsklig uppgift. Den som har brutalt fösts in i den första choken har inte en klar tanke i huvudet. Det jag ser för min inre ögon, när jag föreställer mig lärjungarna, en dag efter Jesu avrättning är detta: Jag ser ett hus, med stängda dörrar. Inne i huset finns lärjungarna. De sitter på golvet, står kanske upp och lutar huvudet mot väggen. Någon ligger ner i en säng. De har ingen ögonkontakt med varandra. De pratar inte. De rör sig inte. Alla är inkapslade i sin egen sorgeprocess. Efter en lång stund öppnas en dörr. En kvinna smyger tyst in i rummet och placerar lite mat på bordet. Ingen tittar upp. Hon smiter snabbt ut igen, utan att säga något. Maten förblir orörd kvar på bordet. Teori nummer ett ställer krav på att lärjungarna skall klara av följande: de skall bryta mot sabbatsbudet under den heligaste högtiden judendomen har att fira på den heligaste platsen de skall klara av att planera - prata med varandra - redan under första dygnet efter Jesu död - istället för att stumma av chock stirra in i en vägg de skall klara av att bli överens om vad som skall göras nu de skall inte bara planera en gravplundring under brinnande sabbat - de skall genomföra den också - genast. om Matteus skildring stämmer finns det en vaktstyrka att klara av framför graven. En romersk soldat kommer att kämpa till döden hellre än att överge sin vaktpost. En förrymd soldat kommer att bli klädd naken, bunden vid en pål och därefter bränd levande. Kläderna används som bränsle för att tutta på elden. finns det en romersk sigill som vaktar graven blir samtliga som bryter den utan lov genast prisgivna åt omedelbar upp-och-ner-vänd korsfästelse stenen, som förseglar graven skall rullas undan väl inne i graven skall lärjungarna ta i en död kropp. "Lärjungarna stal kroppen." Jag tror inte det. Förutom lärjungarna själva har det diskuterats om en gravplundrare skulle kunnat ta liket. Ja, gravplundrare var ett problem under första århundradet. Och nej, de intresserade sig inte enbart för saker som hade lämnats i graven som gåvor till den döde. Även kroppen kunde intressera. Även här i Sverige känner vi till hur vidskepliga människor gärna köpte sig en amulett där en viktig beståndsdel kunde vara till exempel en död mans nagel eller ett hårstrå från en hängd mans huvud. Dock finner jag det mycket osannolikt att gravplundrare skulle burit iväg kroppen i just Judéen. Sannolikheten, att sådana amuletter skulle haft någon som helst åtgång bland det Judiska folket med deras renlighetsföreskrifter borde vara lika med noll. En likplundrare i Judeen skulle helt enkelt inte haft någon att sälja kroppen vidare till. Därmed lämnar jag teorin om en okänd gravplundrare som mycket osannolik. Vidare till teori nummer två: 2) Jesus överlevde korsfästelsen För att reda ut sannolikheten av den här måste vi nu äntligen ta en närmare titt på korsfästelsen anatomi. Först har vi piskningstraumat. Till detta användes en romersk flagellum - en piska som hade blytyngder, benflisar eller andra vassa föremål fastsatta i repändorna. Dessa sliter med sig både hud och vävnader. Något övre mått på hur många slag som fick utdelas fanns inte. Det var inte ovanligt att offret piskades tills hans revben eller inälvor syntes. Att bli piskad med en flagellum kallades för "lilla döden". Långt ifrån alla överlevde piskningstraumat. Jesus axlar och ryggsida har nu piskats till en blodig massa. Som nästa steg skall han nu bära korsets tvärbjälke till avrättningsplatsen. Den binder man vid hans armar, så att han har den över sina axlar. Innan han tvingas iväg tvinnar soldaterna en törnekrona till denne Jude som påstår sig vara kung. Klart en kung skall ha en krona! Glöm den stiliserade tiaran som vi ser på våra krusifix idag. Tänk "hockeyhjälm". En vass hockeyhjälm. Efter att ha tagit sig till avrättningsplatsen skall nu själva korsfästelsen till. Återigen visar inte våra krusifix någon anatomiskt korrekt bild av korsfästelsen; spikarna drevs igenom handlederna, då det inte finns några ben i handflatan som skulle klara av att stödja kroppens hela tyngd. Här nedan några av de spikarna som arkeologerna har funnit, som användes vid korsfästelse: Som nästa steg förs vänster fot över den högra, och en spik förs igenom de båda fötterna. Jag citerar och översätter (fritt) från en artikel som beskriver korsfästelsetraumat. Den fullständiga artikeln finns som en länk längst ner med andra länkar:
Offret är nu korsfäst. Kroppen sjunker ihop och den huvudsakliga tyngden faller på spikarna i handlederna, olidlig smärta skjuter längs fingrarna och uppför armarna, för att sedan explodera i hjärnan - spikarna i handlederna sätter press på median nerverna. När han skjuter sig själv uppåt för att undvika denna plåga, placerar han sin fulla tyngd på spiken som genomborrar hans fötter. Återigen river den brännande våndan av spiken genom fotnerverna. Stora krampvågor sveper genom musklerna, knyter dem i djup, obeveklig, bultande smärta. Med dessa kramper kommer oförmågan att tvinga kroppen uppåt. Hängande från armarna, är bröstmusklerna förlamade och interkostalmuskulaturen kan inte agera. Luft kan dras in i lungorna, men kan inte drivas ut. Jesus kämpar för varje andetag. De romerska expertbödlarna kunde förlänga pinan till att vara i flera dagar. Jesus slapp undan med cirka sex timmar. Den romerska centurions uppgift var att överse att allt gick rätt till. Skulle han ha plockat ner några levande lik från korset skulle han ha skrivit under sin egen dödsdom. Men vi kan ju leka ett tag med tanken att Jesus faktiskt överlevde. Spikarna har alltså drivits igenom var sin stor kroppspulsåder? Jesus är inte död - hjärtat pumpar fortfarande runt blod till omlopp. Undrar vad som händer när spikarna tas bort - något man måste göra för att få ner kroppen från korset. Jesus blöder nu alltså ymnigt från skalpen, den misshandlade ryggtavlan, handlederna och båda fötterna. Han behöver omedelbar medicinsk akutvård. Den judisk-romerska historikern Josefus rapporterar om ett känt fall där en man skall ha överlevt en korsfästelse; Josefus beskriver hur han skall ha stött på tre av sina bekanta, redan korsfästa, under sina resor. De skall ha plockats ner med tillstånd, efter att Josefus specifikt bett om detta, och fått redan på foten av korset den bästa medicinska vården rom hade att erbjuda. Två av de tre dog ändå. Jesus får ingen romersk lyxvård, utan förbereds för begravning. Under tiden fortsätter han att akutblöda över hela kroppen. Han bärs till en grav. Någon form av hastig ritual äger säkert rum. Under tiden fortsätter Jesus att förblöda. Sedan, när han har blivit lämnad ensam svimmar han inte alls av den massiva blodförlusten, utan lyckas stapla sig upp på sina korsfästa fötter, faller genast omkull, kryper bort mot gravens ingång, rullar undan stenen - (ensam, från insidan, med axlar som antagligen var ur led tack vare korsfästelsen) - och kryper sedan vidare mot lärjungarna. (Utan att kollapsa på vägen av blodförlust.) Lärjungarna slår nu ihop händerna av glad förundran och startar en ny sekt kring den återuppståndna Guden. Vad jag har förstått tror ingen seriös forskare idag på teori nummer två. Raskt vidare till teori nummer tre - lärjungarna misstog sig på graven. I den teorin finns åtminstone en viss logik. Lärjungarna var inte där, när Jesus begravdes. Det var Josef av Arimatea, en av rådsmedlemmarna, som bad om att få plocka ner Jesu kropp. Han begravde Jesus i sin egen grav. Lärjungarna hade flytt, de bevittnade inte korsfästelsen - med undantag av unge Johannes. Jag föreställer mig hur kvinnorna kommer gående i morgonmörkret. En jordbävning har rullat undan stenen från graven, som de är övertygade om är den rätta. De kikar in. Ingen kropp finns att tillgå. Vilken är nu deras första teori om vad som kan ha hänt? Självklart INTE "han är återuppstånden" utan "någon har stulit kroppen". Detta till och med står i evangelierna! Maria Magdalena UTGÅR ifrån att någon har flyttat på kroppen när hon ser graven tom. Folk för 2000 år sedan var inga dumhuvuden. En tom grav ensam, för sig, skulle aldrig ha räckt till för att övertyga någon om någon återuppståndelse. Så även om lärjungarna skulle kommit springande - vilket de gjorde - och upptäckt graven tom, skulle det säkert ha förbryllat dem och oroat dem men aldrig någonsin i sig räckt för att väcka till liv en helt ny religion under hot om dödsstraff. Detta förstår även den sekulära (pålästa) skeptikern, och därför medger den sekulära, pålästa skeptikern att lärjungarna måste ha varit med om någonting, någonting efter episoden med den tomma graven ( ! ) som har helt vänt upp och ner på deras världsbild. Detta upp-och-ner-vändande inkluderar förresten det svårförklarade faktum att de envist använder ordet "återuppstånden" om Jesus. I Judisk språkpraxis kunde det ordet betyda enbart en sak: en person, som alldeles definitivt varit död har påträffats igen högst levande med en fysisk kropp som går att vidröra. Ingenting som för övrigt hände titt som tätt; döda människor hade inte en ovana att "återuppstå" lite när de kände för det, ens för 2000 år sedan. Om lärjungarna hade sett en vision av Jesus skulle de aldrig någonsin använt ordet "återuppstånden". Då skulle de ha pratat om att ha träffat "Jesu ängel" istället. Helt annan terminologi där, för en helt annan upplevelse. Så alltså; till och med den sekulära skeptikern medger idag att lärjungarnas totala förvandling från rädda krakar till orädda proklamerare av ordet måste - på något sätt - innebära att de varit med om någonting som helt förvandlat deras liv, och detta något - vad det nu var - måste också förklara varför de använder en helt omöjlig term om Jesus: "återuppstånden". Vad skulle behövas för att övertyga dig och mig om att någon är kroppsligen återuppstånden? Något att meditera över. Vidare:ingen, absolut ingen kan slå i mig att den judiska auktoriteten och romarna inte också skulle ha kommit springande för att kolla om de fortfarande har kroppen i förvar. Om den här teorin om fel grav stämmer skall jag nu alltså gå med på att tro att absolut ingen i hela Jerusalem känner till i vilken grav den nyss så viktige bråkmakaren ligger? Halva Jerusalem har plötsligt drabbats av kollektiv minnesförlust, inklusive gravägaren, som tillhör Sanhedrin? Hysteriskt. Och det är där som sagan om den alternativa förklarningen till den tomma graven tar tvärt slut. Tillbaka till verkligheten. Två historiska källor berättar för oss att till och med oppositionen medger att vi har en tom grav. Det är inte rimligt att tänka sig att lärjungarna skulle lyckats förmå sig att bryta mot inte bara mänskliga lagar utan Guds - samtidigt som de fortfarande var drabbade av den första förlamande chocken efter Jesu död. Det är inte rimligt att tänka sig att romarna skulle plockat ner några levande lik från korset. Det är inte rimligt att tänka sig att inte heller de fientligt sinnade personerna i Jerusalem skulle ha hittat fram till rätt grav - när de kan guidas av mannen som äger graven. Enbart en teori återstår. Det är dags för oss att gå in i graven och beskåda nästa föremål i beviskedjan. Den tomma liksvepningen och vad dagens vetenskap har att säga om den, för och emot. Turin, nästa. Länkar och källor: The correct anatomical representation of the crucifixion of Jesus proof via anatomical data. Christos Papaloucas1, Morfo Georgiou2, Kyriaki Pistevou-Gompaki3* 1Assistant Professor of Anatomy, Democritus University, Greece 2Resident Radiation Oncologist, AHEPA University Hospital, Thessaloniki, Greece 3Professor of Radiation Oncology, Aristotle University, Thessaloniki, Greece http://en.wikipedia.org/wiki/Crucifixion http://www.cbn.com/spirituallife/onlinediscipleship/easter/a_physician's_view_of_the_crucifixion_of_jesus_christ.aspx http://en.wikipedia.org/wiki/Stolen_body_hypothesis |
Archives |