Då är vi äntligen här. Ser du den avlånga stenslafen där borta? Där brukade man lägga kroppen. Och i de där mindre, mörkare utrymmen, dit lade man familjens ossuarins - stenkistorna i vilka man lade benen ungefär ett år efter begravningen.
Som jag sade i förra bloggposten: till och med skeptikerna idag - det vill säga de som är pålästa - håller med om att vi har en tom grav. Sedan går åsikterna isär om varför. Fyra hypoteser finns:
Först ut har vi alltså "dog inte på korset" - teorin. Piskningen var en vanligt förekommande intro till korsfästelsen. Den skedde med en s.k. flagellum som drog med sig hud och vävnader varje gång som piskan slog till mot kroppen. Det var inte ovanligt att offret piskades tills antingen benen eller inälvorna syntes. Den här bestraffningsformen kallades för "lilla döden". Långt ifrån alla överlevde den.
På detta berättar evangelierna att Jesus även fick en törnekrona. Glöm alla stiliserade bilder på törne-tiaror. Soldaterna skulle inte haft tid eller möjlighet att börja pyssla med taggiga grenar. De skulle böjt ihop några grenar till en hockeyhjälms- liknande historia. En vass hockeyhjälm.
Väl på avrättningsplatsen är det dags för korsfästelsen. Korsfästelsen sker genom var sin stor kroppspulsåder, i handleden. Sedan roterar man den ena foten över den andra och en tredje spik korsfäster fötterna. För att andas in måste offret stödja sin kroppstyngd mot spiken som går rakt igenom hans fötter. När kroppen sjunker ihop och han andas ut skjuter smärtan upp längs ryggen och de korsfästa armarna. Den vanligaste dödsorsaken var att kvävas till döds.
Romarna var proffs på den här sortens avrättningar. Om en centurion, som hade som uppgift att bevaka att allt gick rätt till skulle plockat ner någon som fortfarande levde skulle han själv omedelbart ha dömts till döden. På detta skall vi komma ihåg följande fakta: enligt evangelierna blev Jesus hjärta punkterat med en romersk lans. Tänk också på att det finns en anledning till varför dagens självmordskandidater skär upp just handlederna; om blodet får flöda fritt från två öppna kroppspulsådrar dör offret tämligen snabbt. Vad tror du händer med ett levande offer för korsfästelse samma sekund som spikarna dras loss? För att inte raskt förblöda skulle Jesus behövt omedelbar akutvård redan vid foten av korset.
Raskt vidare till nästa teori; lärjungarna stal kroppen.
Vi befinner oss alltså i Jerusalem. Den heligaste platsen för hela judendomen. Detta är inte vilken veckosabbath som helst - det är påsksabbath.
För 2000 år sedan hade ingen förutom Judarna helg. Judarna hade sin lördag då allt arbete upphörde. Det fanns strikta regler kring sabbathen; allt arbete var förbjudet. Man fick inte gå mer än max en kilometer. Det fanns renlighetsregler och kultisk renhet att beakta: att låta en hednings skugga vidrörda kroppen, att ha samröre med en menstruerande kvinna, att vidröra en död kropp; allt detta resulterade i kultisk orenhet. Men att gå in i en grav under sabbathen? - otänkbart.
Jesu lärjungar var inte heller vilka som helst Judar. För de var Messiasfrågan så viktig att de hade bokstavligen övergett allt för att följa Guds utsände. Det är dessa killar som vi nu skall ha att bryta mot Gud. Det är dessa killar som vi nu vill skicka iväg att råna en grav under den heligaste högtiden på den heligaste platsen – utan något som helst motiv.
Vi måste också betänka den handlingsförlamande sorgen. Det jag ser framför mig när jag föreställer mig lärjungarna en dag efter Jesu avrättning är ett gäng män som gömmer sig i ett hus någonstans i Jerusalem. Några lutar huvudet mot väggen. Andra ligger ner, med ansiktet mot väggen. Några sitter ner på golvet med huvudet begravt i armarna. Ingen pratar. Alla är inbeslutna i sin egen privata sorgeprocess. En kvinna slinker tyst in i rummet och lägger fram lite mat på bordet. Den förblir oberörd.
För att lärjungarna skall ha kunnat stjäla kroppen måste de ha klarat av att prata med varandra. Diskutera. Planera. Komma överens. Och på det - genomföra.
Det var inte heller bara de judiska sabbathföreskrifterna de skall klara av att bryta emot. Den romerska lagen föreskriver att gravplundrare skall korsfästas - upp och ner. En romersk soldat som somnar på sin vaktpost eller överger den kommer att brännas på bål levande, med sina egna kläder som bränsle. Soldaterna har utmärkta motiv att vakta graven.
Dessa lagar finns så klart där även att betänka en okänd gravplundrare. Och återigen funderar jag över det där med motiv. Vad ska en gravplundrare i Judéen med kroppen till? En gravplundrare som är villig att riskera upp-och-nervänd korsfästelse måste vara högeligen motiverad till att ta risken.
Till detta måste tilläggas, att om lärjungarna stal kroppen vet de om att graven är tom därför att de såg till att den var det. Det är inte så att de alla kommer, post stöld, vandra kollektivt till klagomuren och sedan slå huvudet i en stenvägg tills alla drabbats av hjärnskakning samt amnesia, och nu kan lyckligt påstå att Jesus har återuppstått, utan rädsla för tortyr-döden - en rädsla som de rimligen borde inneha kvar intakt, om de själva vet om att de ljuger. Det ska sjujäkla mycket till för att gå med på att torteras till döds på ett romerskt kors för nöjet att få försvara något man vet är ren och skär lögn.
Och OM en okänd gravplundrare skulle tagit Jesus kropp skulle detta inte ha lett till lärjungar som springer gata upp och gata ner och lallar om en återuppstånden Jesus. Det skulle ha resulterat i förtvivlade lärjungar som självklart skulle ha utgått ifrån att en gravplundrare hade tagit kroppen. Lyssna på Maria Magdalena och hennes reaktion när hon upptäcker den tomma graven. Hon utgår självklart ifrån att någon har tagit/flyttat på kroppen, INTE att Jesus har återuppstått. En tom grav i sig skulle inte ha räckt för att övertyga någon om något överhuvudtaget. Och det skulle inte ha lett till att lärjungarna kallar en död Jesus för Messias. Ingen trodde att Messias skulle behöva återuppstå, i och med att han inte skulle dö alls. Död och återuppståndelse var för oss vanliga dödliga. Därför skulle inte heller lärjungarna tänkt någon sådan tanke.
Nej jag får inte till det. Vare sig med de av sorg handlingsförlamade judiska ( ! ) lärjungarna eller med en gravplundrare som riskerar romersk korsfästelse för att han så desperat behöver ha en död kropp - till vaddå? Att göra vad med? Kom ihåg i vilket skick den här specifika kroppen är. Om han absolut måste ha en död kropp kan han ju gå till avskrädeshögen där de andra båda korsfästa liken finns. Dem är det ingen som vaktar. Dem är det inga romerska lagar om gravplundring som skyddar.
Fel grav då?
Kvinnorna kommer gående i morgonmörkret. Tack vare den snabbt åstundande sabbathen hann de inte med de sedvanliga ritualerna vid gravläggningen. Det vill de åtgärda nu. Men - till deras stora förskräckelse upptäcker de en tom grav. Lärjungarna var inte med när Jesus korsfästes. Inte heller var de där när han begravdes. Så när kvinnorna kommer springande tror de självklart att kvinnorna - som faktiskt var där - har hittat till rätt grav. Några av dem springer och kollar själva. Och där är ryktesspridningen igång.
Väl så långt. Men den teorin spricker så fort vi blandar in gravägaren och de romerska och de judiska auktoriteterna. Självklart har de också dubbelkollat om de fortfarande har kroppen i förvar. Självklart har de hittat till rätt grav - det enda de behöver göra är att be gravägaren följa med.
Återstår en teori.
Den skall vi syna i detalj i nästa bloggpost.
- Jesus dog aldrig på korset
- Jesu lärjungar eller någon annan stal kroppen från graven
- Alla misstog sig på gravplatsen och kollade upp fel grav
- Jesus återuppstod
Först ut har vi alltså "dog inte på korset" - teorin. Piskningen var en vanligt förekommande intro till korsfästelsen. Den skedde med en s.k. flagellum som drog med sig hud och vävnader varje gång som piskan slog till mot kroppen. Det var inte ovanligt att offret piskades tills antingen benen eller inälvorna syntes. Den här bestraffningsformen kallades för "lilla döden". Långt ifrån alla överlevde den.
På detta berättar evangelierna att Jesus även fick en törnekrona. Glöm alla stiliserade bilder på törne-tiaror. Soldaterna skulle inte haft tid eller möjlighet att börja pyssla med taggiga grenar. De skulle böjt ihop några grenar till en hockeyhjälms- liknande historia. En vass hockeyhjälm.
Väl på avrättningsplatsen är det dags för korsfästelsen. Korsfästelsen sker genom var sin stor kroppspulsåder, i handleden. Sedan roterar man den ena foten över den andra och en tredje spik korsfäster fötterna. För att andas in måste offret stödja sin kroppstyngd mot spiken som går rakt igenom hans fötter. När kroppen sjunker ihop och han andas ut skjuter smärtan upp längs ryggen och de korsfästa armarna. Den vanligaste dödsorsaken var att kvävas till döds.
Romarna var proffs på den här sortens avrättningar. Om en centurion, som hade som uppgift att bevaka att allt gick rätt till skulle plockat ner någon som fortfarande levde skulle han själv omedelbart ha dömts till döden. På detta skall vi komma ihåg följande fakta: enligt evangelierna blev Jesus hjärta punkterat med en romersk lans. Tänk också på att det finns en anledning till varför dagens självmordskandidater skär upp just handlederna; om blodet får flöda fritt från två öppna kroppspulsådrar dör offret tämligen snabbt. Vad tror du händer med ett levande offer för korsfästelse samma sekund som spikarna dras loss? För att inte raskt förblöda skulle Jesus behövt omedelbar akutvård redan vid foten av korset.
Raskt vidare till nästa teori; lärjungarna stal kroppen.
Vi befinner oss alltså i Jerusalem. Den heligaste platsen för hela judendomen. Detta är inte vilken veckosabbath som helst - det är påsksabbath.
För 2000 år sedan hade ingen förutom Judarna helg. Judarna hade sin lördag då allt arbete upphörde. Det fanns strikta regler kring sabbathen; allt arbete var förbjudet. Man fick inte gå mer än max en kilometer. Det fanns renlighetsregler och kultisk renhet att beakta: att låta en hednings skugga vidrörda kroppen, att ha samröre med en menstruerande kvinna, att vidröra en död kropp; allt detta resulterade i kultisk orenhet. Men att gå in i en grav under sabbathen? - otänkbart.
Jesu lärjungar var inte heller vilka som helst Judar. För de var Messiasfrågan så viktig att de hade bokstavligen övergett allt för att följa Guds utsände. Det är dessa killar som vi nu skall ha att bryta mot Gud. Det är dessa killar som vi nu vill skicka iväg att råna en grav under den heligaste högtiden på den heligaste platsen – utan något som helst motiv.
Vi måste också betänka den handlingsförlamande sorgen. Det jag ser framför mig när jag föreställer mig lärjungarna en dag efter Jesu avrättning är ett gäng män som gömmer sig i ett hus någonstans i Jerusalem. Några lutar huvudet mot väggen. Andra ligger ner, med ansiktet mot väggen. Några sitter ner på golvet med huvudet begravt i armarna. Ingen pratar. Alla är inbeslutna i sin egen privata sorgeprocess. En kvinna slinker tyst in i rummet och lägger fram lite mat på bordet. Den förblir oberörd.
För att lärjungarna skall ha kunnat stjäla kroppen måste de ha klarat av att prata med varandra. Diskutera. Planera. Komma överens. Och på det - genomföra.
Det var inte heller bara de judiska sabbathföreskrifterna de skall klara av att bryta emot. Den romerska lagen föreskriver att gravplundrare skall korsfästas - upp och ner. En romersk soldat som somnar på sin vaktpost eller överger den kommer att brännas på bål levande, med sina egna kläder som bränsle. Soldaterna har utmärkta motiv att vakta graven.
Dessa lagar finns så klart där även att betänka en okänd gravplundrare. Och återigen funderar jag över det där med motiv. Vad ska en gravplundrare i Judéen med kroppen till? En gravplundrare som är villig att riskera upp-och-nervänd korsfästelse måste vara högeligen motiverad till att ta risken.
Till detta måste tilläggas, att om lärjungarna stal kroppen vet de om att graven är tom därför att de såg till att den var det. Det är inte så att de alla kommer, post stöld, vandra kollektivt till klagomuren och sedan slå huvudet i en stenvägg tills alla drabbats av hjärnskakning samt amnesia, och nu kan lyckligt påstå att Jesus har återuppstått, utan rädsla för tortyr-döden - en rädsla som de rimligen borde inneha kvar intakt, om de själva vet om att de ljuger. Det ska sjujäkla mycket till för att gå med på att torteras till döds på ett romerskt kors för nöjet att få försvara något man vet är ren och skär lögn.
Och OM en okänd gravplundrare skulle tagit Jesus kropp skulle detta inte ha lett till lärjungar som springer gata upp och gata ner och lallar om en återuppstånden Jesus. Det skulle ha resulterat i förtvivlade lärjungar som självklart skulle ha utgått ifrån att en gravplundrare hade tagit kroppen. Lyssna på Maria Magdalena och hennes reaktion när hon upptäcker den tomma graven. Hon utgår självklart ifrån att någon har tagit/flyttat på kroppen, INTE att Jesus har återuppstått. En tom grav i sig skulle inte ha räckt för att övertyga någon om något överhuvudtaget. Och det skulle inte ha lett till att lärjungarna kallar en död Jesus för Messias. Ingen trodde att Messias skulle behöva återuppstå, i och med att han inte skulle dö alls. Död och återuppståndelse var för oss vanliga dödliga. Därför skulle inte heller lärjungarna tänkt någon sådan tanke.
Nej jag får inte till det. Vare sig med de av sorg handlingsförlamade judiska ( ! ) lärjungarna eller med en gravplundrare som riskerar romersk korsfästelse för att han så desperat behöver ha en död kropp - till vaddå? Att göra vad med? Kom ihåg i vilket skick den här specifika kroppen är. Om han absolut måste ha en död kropp kan han ju gå till avskrädeshögen där de andra båda korsfästa liken finns. Dem är det ingen som vaktar. Dem är det inga romerska lagar om gravplundring som skyddar.
Fel grav då?
Kvinnorna kommer gående i morgonmörkret. Tack vare den snabbt åstundande sabbathen hann de inte med de sedvanliga ritualerna vid gravläggningen. Det vill de åtgärda nu. Men - till deras stora förskräckelse upptäcker de en tom grav. Lärjungarna var inte med när Jesus korsfästes. Inte heller var de där när han begravdes. Så när kvinnorna kommer springande tror de självklart att kvinnorna - som faktiskt var där - har hittat till rätt grav. Några av dem springer och kollar själva. Och där är ryktesspridningen igång.
Väl så långt. Men den teorin spricker så fort vi blandar in gravägaren och de romerska och de judiska auktoriteterna. Självklart har de också dubbelkollat om de fortfarande har kroppen i förvar. Självklart har de hittat till rätt grav - det enda de behöver göra är att be gravägaren följa med.
Återstår en teori.
Den skall vi syna i detalj i nästa bloggpost.