Första gången jag hörde talas om Turins liksvepning var jag 12 år gammal. Jag läste en kort artikel om den i en bok som hette "otroligt men sant" - inte precis någon rekommendation - boken tog upp allt möjligt från varulvar till storfoten. Bredvid artikeln fanns en bild; den såg ut att avbilda en skäggig man som blundade. "Är detta verkligen Jesu sanna ansikte", frågade sig undertexten i sensationslysten ton.
Jag glömde bort hela saken. Senare, i vuxen ålder, läste jag om liksvepningen igen. Den här gången i samband med min genomgång av kristendomens fakta-argument. När Turins liksvepning dök upp mindes jag boken från min barndom och skruvade besvärat på mig; det var väl ändå ingen som tog det där på allvar? Gjorde man inte en kol-14 datering på duken redan 1988 som visade att duken var från 1300-talet?
När jag sedan såg att Professor Gary Habermas - en av de teologer vars forskning jag hade funnit mycket intressant - visst tyckte att liksvepningen var något att intressera sig för - bestämde jag mig för att ta mig en andra titt.
Här kommer lite fakta:
Turins liksvepning bär bilden av en naken man som ser ut att ha misshandlats enligt evangeliernas beskrivning av Jesu lidanden. Duken är tillräckligt lång för att ha både ett avtryck från kroppens framsida och baksida. 1978 fick ett team vetenskapsmän fem dagars dygnet-runt -tillgång till duken. Detta är deras sammanfattning:
"We can conclude for now that the Shroud image is that of a real human form of a scourged, crucified man. It is not the product of an artist. The blood stains are composed of hemoglobin and also give a positive test for serum albumin. The image is an ongoing mystery and until further chemical studies are made, perhaps by this group of scientists, or perhaps by some scientists in the future, the problem remains unsolved."
Jag glömde bort hela saken. Senare, i vuxen ålder, läste jag om liksvepningen igen. Den här gången i samband med min genomgång av kristendomens fakta-argument. När Turins liksvepning dök upp mindes jag boken från min barndom och skruvade besvärat på mig; det var väl ändå ingen som tog det där på allvar? Gjorde man inte en kol-14 datering på duken redan 1988 som visade att duken var från 1300-talet?
När jag sedan såg att Professor Gary Habermas - en av de teologer vars forskning jag hade funnit mycket intressant - visst tyckte att liksvepningen var något att intressera sig för - bestämde jag mig för att ta mig en andra titt.
Här kommer lite fakta:
Turins liksvepning bär bilden av en naken man som ser ut att ha misshandlats enligt evangeliernas beskrivning av Jesu lidanden. Duken är tillräckligt lång för att ha både ett avtryck från kroppens framsida och baksida. 1978 fick ett team vetenskapsmän fem dagars dygnet-runt -tillgång till duken. Detta är deras sammanfattning:
"We can conclude for now that the Shroud image is that of a real human form of a scourged, crucified man. It is not the product of an artist. The blood stains are composed of hemoglobin and also give a positive test for serum albumin. The image is an ongoing mystery and until further chemical studies are made, perhaps by this group of scientists, or perhaps by some scientists in the future, the problem remains unsolved."
När kol-14 dateringen kom 10 år senare, satte detta myror i huvudet och sorg i hjärtat hos de duk-troende: det måste finnas någon förklarning! Den ena teorin galnare än den andra började sippra ut till allmänheten - alla gick ut på detta enda; det måste vara något fel på kol-14 dateringen! Begripligt nog blev vetenskapsmännen, som hade gjort testen mycket trötta på "the loonatic fringe" - galningarna som förklarade varför dateringen måste vara fel.
Särskilt irriterad blev Raymond Rogers, en av de ursprungliga STURP - medlemmarna, som hade varit med och daterat linnetyget. När det amerikanska paret Benford & Marino publicerade en teori där de föreslog att linnetyget hade reparerats av nunnorna på det kloster där duken bevarades på 1300-talet, och därför inte kunde dateras korrekt av en kol-14 datering, gick Rogers i taket. Han var en av de få människor som hade tillgång till en reservbit som hade sparats från det ursprungliga provmaterialet. Han bestämde sig för att bevisa att Benford och Marinos påstående var nonsens.
Wiki får berätta vidare:
Upon examining the fibers under a microscope, however, he concluded that ... a cotton patch had been woven into the linen fibers and then dyed to match the color of the linen. This was possible because linen is strongly resistant to dyes but cotton is not. Rogers claimed that the repair had gone undetected because it was expertly done, there was no record of it, none of the STURP team were textile experts, and the area had not previously been a major focus of any major Shroud researchers' attention because it was outside the image area.Rogers claimed that under the microscope he could see the undyed linen fibers, the cotton fibers and the dye on the cotton fibers.
Rogers fynd publicerades i en vetenskaplig tidskrift ett par månader innan hans död i cancer. I artikeln konstaterade han att kol-14 dateringen stämde, men var irrelevant när det gällde linnedukens sanna ålder.
Man skulle kunna säga att vi är tillbaka i startrutan. Fast ändå inte. Så här långt vet vi alltså att avbilden inte är vare sig ditritad eller målad, den är inte tryckt eller tillverkad på något annat vis som vi människor känner till. Duken innehåller stora mängder mänskligt blod. Och kol-14 dateringen kan inte hjälpa oss, då den biten av duken som har testats inte är tillförlitlig.
Särskilt irriterad blev Raymond Rogers, en av de ursprungliga STURP - medlemmarna, som hade varit med och daterat linnetyget. När det amerikanska paret Benford & Marino publicerade en teori där de föreslog att linnetyget hade reparerats av nunnorna på det kloster där duken bevarades på 1300-talet, och därför inte kunde dateras korrekt av en kol-14 datering, gick Rogers i taket. Han var en av de få människor som hade tillgång till en reservbit som hade sparats från det ursprungliga provmaterialet. Han bestämde sig för att bevisa att Benford och Marinos påstående var nonsens.
Wiki får berätta vidare:
Upon examining the fibers under a microscope, however, he concluded that ... a cotton patch had been woven into the linen fibers and then dyed to match the color of the linen. This was possible because linen is strongly resistant to dyes but cotton is not. Rogers claimed that the repair had gone undetected because it was expertly done, there was no record of it, none of the STURP team were textile experts, and the area had not previously been a major focus of any major Shroud researchers' attention because it was outside the image area.Rogers claimed that under the microscope he could see the undyed linen fibers, the cotton fibers and the dye on the cotton fibers.
Rogers fynd publicerades i en vetenskaplig tidskrift ett par månader innan hans död i cancer. I artikeln konstaterade han att kol-14 dateringen stämde, men var irrelevant när det gällde linnedukens sanna ålder.
Man skulle kunna säga att vi är tillbaka i startrutan. Fast ändå inte. Så här långt vet vi alltså att avbilden inte är vare sig ditritad eller målad, den är inte tryckt eller tillverkad på något annat vis som vi människor känner till. Duken innehåller stora mängder mänskligt blod. Och kol-14 dateringen kan inte hjälpa oss, då den biten av duken som har testats inte är tillförlitlig.
Vad mer finns det att säga om duken?
Rätt så mycket. Professor Gary Habermas hävdar att det finns ett fåtal historiska referenser till liksvepningen som är äldre än kol-14 dateringen. Bland annat nämner han det Ungerska bön-manuskriptet som är en samling ungerska texter från slutet av 1100-talet. I dessa finns en beskrivning av Jesu begravning: Jesus avbildas naken, något som enligt Habermas var helt otänkbart på den tiden, och hans posering i bilden som finns i manuskriptet, med händerna knäppta exakt som på avbilden i duken, med bara fyra fingrar synliga, är onekligen mycket intressant.
Rätt så mycket. Professor Gary Habermas hävdar att det finns ett fåtal historiska referenser till liksvepningen som är äldre än kol-14 dateringen. Bland annat nämner han det Ungerska bön-manuskriptet som är en samling ungerska texter från slutet av 1100-talet. I dessa finns en beskrivning av Jesu begravning: Jesus avbildas naken, något som enligt Habermas var helt otänkbart på den tiden, och hans posering i bilden som finns i manuskriptet, med händerna knäppta exakt som på avbilden i duken, med bara fyra fingrar synliga, är onekligen mycket intressant.
Vidare avbildas de brännmärken, som den faktiska duken har, i målningen av Jesu liksvepning. Samma gäller det tydliga vävmönstret; även den är tydligt avbildad i bilden här ovan.
Det finns även tidiga målningar, där Turinsvepningen misstänks ha stått porträtt för konstnären - till och med antalet blåmärken i ansiktet stämmer, enligt Habermas.
Det finns även tidiga målningar, där Turinsvepningen misstänks ha stått porträtt för konstnären - till och med antalet blåmärken i ansiktet stämmer, enligt Habermas.
Riktigt intressant blir det dock först, när vi släpper loss en erfaren patolog på duken. Här nedan följer min översättningen av patologen Robert Bucklins skildring:
" I över 50 år som rättsläkare, har jag varit aktivt involverad i att utreda dödsfall som faller under en rättsläkares jurisdiktion i medicinska granskningar . Under den tiden har jag personligen sett över 25.000 kroppar som jag har obducerat för att fastställa dödsorsaken och dödssättet. "
"Personen är en avliden vuxen man som mäter 180 cm från hjässa till häl och väger uppskattningsvis 80 kg. Kroppsstrukturen är anatomiskt normal, vilket motsvarar en väl utbyggd och välnärd individ med ett tydligt identifierbart huvud , bål och extremiteter. Kroppen verkar vara i ett tillstånd av rigor mortis vilket framgår av en övergripande styvhet samt specifika förändringar i utseendet på de nedre extremiteterna från den bakre aspekten."
" Framifrån sett, kan man skönja en ring av punkteringsskador runt hårbotten. En av dessa har formen av siffran " 3 " . Blod har flutit ur dessa punkteringar till håret, huden och pannan. Ryggsidan visar att punkteringssåren sträcker sig runt nackdelen av hårbotten på samma sätt som en krona. "
"Det finns en tydlig abrasion på spetsen av näsan och den högra kinden är tydligt svullen jämfört med den vänstra kinden . Båda ögonen verkar vara stängda, men mycket nära inspektion påvisar rundade främmande föremål som har lämnat avtryck på vänster och höger öga."
" Vid undersökningen av bröstet , konstaterar patologen en stor blodfläck över högra bröst- området. Närmare undersökning visar en variation i intensiteten av fläcken som stämmer överens med förekomsten av två typer av vätska, en som består av blod , och den andra liknar vatten. Såret har alla kännetecken på en post mortem flöde av blod från en kroppshålighet, eller från ett organ exempelvis hjärtat . På övre planet av såret finns en äggformad huddefekt som är kännetecknande för en genomträngande bana som producerats av punktering med ett vasst instrument . "
" Genom undersökning av armar, underarmar , handleder och händer , konstaterar patologen Att vänster arm ligger över höger handled . På den vänstra handleden finns en distinkt punkteringstyp av skada som har två utskjutande rännilar som härrör från en central källa och som är separerade med ungefär en 10 graders vinkel. Som det visas i bilden , sträcker sig dessa rännilar i en horisontell riktning . Patologen inser att detta blodflöde inte kunde ha hänt med armarna i det läge som de är presenterade under undersökningen , och läget för armarna måste rekonstrueras på ett sådant sätt att de kan placeras där de skulle behöva vara för att redogöra för gravitationen som riktar blodflödet . Hans beräkningar tyder på att armarna skulle behöva utsträcktas uppåt på ungefär en 65 graders vinkel i horisontalläge. "
" Den vänstra fotens avtryck är mindre tydlig och det är också märkbart att avtryck från vänster vad är otydligt . Detta stöder uppfattningen att vänster ben har roterats över den högra vristen på ett sådant sätt att ett ofullständigt fotavtryck bildades. I centrum av den högra fotens avtryck , kan ett tydligt punktursår noteras. Detta är förenligt med ett föremål som har trängt in i fotens vävnad , och från fötternas placering skulle det vara rimligt att utgå ifrån att samma objekt penetrerat båda fötterna efter att vänster fot hade placerats över den högra. "
"När ryggbilden undersöks , blir det helt klart att det finns en rad traumatiska skador som sträcker sig från skulderområdena till den nedre delen av ryggen , skinkorna och baksidan av vaderna. Dessa märken verkar ha gjorts av någon typ av objekt som tillämpas som en piska , och har lämnat hantelformade avtryck i huden från vilka blod har utsöndrats. Riktningen av skadorna går från den laterala mot den mediala och antyder att piskan tillämpades av någon som stod bakom individen. "
" Från dessa data är det inte en orimlig slutsats av rättsläkaren att fastställa att endast en historisk person har genomlidit detta händelseförlopp. Den personen är Jesus Kristus."
Naturligtvis finns det fler personer som har korsfästs av romarna förutom Jesus, men alla dessa personer hade inte en törnekrona, inte heller hade deras hjärtan punkterats med ett vasst föremål. Patologen är både grundlig, och övertygande.
Det som ändå slutligen får mitt nackhår att resa sig, är avslutningen av Gary Habermas uppsats om liksvepningen:
Hundratals liksvepningar finns bevarade, men ingen annan som vi har tillgång till idag har någon avbild, enbart blod och förmultningsfläckar. Vidare visar det sig att Turinsvepningen inte innehåller någon förmultning, vilket, i Medelhavs miljön, betyder att kroppen inte stannade i svepningen mer än ett fåtal dagar. Patologerna är också överens om att ingen har öppnat liksvepningen medan kroppen fanns i den. Svepningen hade direkt kontakt med kroppen och blodet förflyttades till den. Att separera kroppen och duken från varandra under sådana omständigheter skulle innebära avlägsning av flera torkade blodfläckar och detta skulle smeta ut kanterna av det torkade fläckarna. Blodfläckarna är inte bara intakta utan deras kanter är oförstörda.
" I över 50 år som rättsläkare, har jag varit aktivt involverad i att utreda dödsfall som faller under en rättsläkares jurisdiktion i medicinska granskningar . Under den tiden har jag personligen sett över 25.000 kroppar som jag har obducerat för att fastställa dödsorsaken och dödssättet. "
"Personen är en avliden vuxen man som mäter 180 cm från hjässa till häl och väger uppskattningsvis 80 kg. Kroppsstrukturen är anatomiskt normal, vilket motsvarar en väl utbyggd och välnärd individ med ett tydligt identifierbart huvud , bål och extremiteter. Kroppen verkar vara i ett tillstånd av rigor mortis vilket framgår av en övergripande styvhet samt specifika förändringar i utseendet på de nedre extremiteterna från den bakre aspekten."
" Framifrån sett, kan man skönja en ring av punkteringsskador runt hårbotten. En av dessa har formen av siffran " 3 " . Blod har flutit ur dessa punkteringar till håret, huden och pannan. Ryggsidan visar att punkteringssåren sträcker sig runt nackdelen av hårbotten på samma sätt som en krona. "
"Det finns en tydlig abrasion på spetsen av näsan och den högra kinden är tydligt svullen jämfört med den vänstra kinden . Båda ögonen verkar vara stängda, men mycket nära inspektion påvisar rundade främmande föremål som har lämnat avtryck på vänster och höger öga."
" Vid undersökningen av bröstet , konstaterar patologen en stor blodfläck över högra bröst- området. Närmare undersökning visar en variation i intensiteten av fläcken som stämmer överens med förekomsten av två typer av vätska, en som består av blod , och den andra liknar vatten. Såret har alla kännetecken på en post mortem flöde av blod från en kroppshålighet, eller från ett organ exempelvis hjärtat . På övre planet av såret finns en äggformad huddefekt som är kännetecknande för en genomträngande bana som producerats av punktering med ett vasst instrument . "
" Genom undersökning av armar, underarmar , handleder och händer , konstaterar patologen Att vänster arm ligger över höger handled . På den vänstra handleden finns en distinkt punkteringstyp av skada som har två utskjutande rännilar som härrör från en central källa och som är separerade med ungefär en 10 graders vinkel. Som det visas i bilden , sträcker sig dessa rännilar i en horisontell riktning . Patologen inser att detta blodflöde inte kunde ha hänt med armarna i det läge som de är presenterade under undersökningen , och läget för armarna måste rekonstrueras på ett sådant sätt att de kan placeras där de skulle behöva vara för att redogöra för gravitationen som riktar blodflödet . Hans beräkningar tyder på att armarna skulle behöva utsträcktas uppåt på ungefär en 65 graders vinkel i horisontalläge. "
" Den vänstra fotens avtryck är mindre tydlig och det är också märkbart att avtryck från vänster vad är otydligt . Detta stöder uppfattningen att vänster ben har roterats över den högra vristen på ett sådant sätt att ett ofullständigt fotavtryck bildades. I centrum av den högra fotens avtryck , kan ett tydligt punktursår noteras. Detta är förenligt med ett föremål som har trängt in i fotens vävnad , och från fötternas placering skulle det vara rimligt att utgå ifrån att samma objekt penetrerat båda fötterna efter att vänster fot hade placerats över den högra. "
"När ryggbilden undersöks , blir det helt klart att det finns en rad traumatiska skador som sträcker sig från skulderområdena till den nedre delen av ryggen , skinkorna och baksidan av vaderna. Dessa märken verkar ha gjorts av någon typ av objekt som tillämpas som en piska , och har lämnat hantelformade avtryck i huden från vilka blod har utsöndrats. Riktningen av skadorna går från den laterala mot den mediala och antyder att piskan tillämpades av någon som stod bakom individen. "
" Från dessa data är det inte en orimlig slutsats av rättsläkaren att fastställa att endast en historisk person har genomlidit detta händelseförlopp. Den personen är Jesus Kristus."
Naturligtvis finns det fler personer som har korsfästs av romarna förutom Jesus, men alla dessa personer hade inte en törnekrona, inte heller hade deras hjärtan punkterats med ett vasst föremål. Patologen är både grundlig, och övertygande.
Det som ändå slutligen får mitt nackhår att resa sig, är avslutningen av Gary Habermas uppsats om liksvepningen:
Hundratals liksvepningar finns bevarade, men ingen annan som vi har tillgång till idag har någon avbild, enbart blod och förmultningsfläckar. Vidare visar det sig att Turinsvepningen inte innehåller någon förmultning, vilket, i Medelhavs miljön, betyder att kroppen inte stannade i svepningen mer än ett fåtal dagar. Patologerna är också överens om att ingen har öppnat liksvepningen medan kroppen fanns i den. Svepningen hade direkt kontakt med kroppen och blodet förflyttades till den. Att separera kroppen och duken från varandra under sådana omständigheter skulle innebära avlägsning av flera torkade blodfläckar och detta skulle smeta ut kanterna av det torkade fläckarna. Blodfläckarna är inte bara intakta utan deras kanter är oförstörda.
Ingen kan förklara hur det kommer sig att den här avbildningen finns där. Det finns evidens för att linneduken är mycket äldre än kol-14 dateringen indikerar. Flera erfarna vetenskapsmän och patologer har undersökt duken, och kommit fram till att duken vare sig innehåller förmultningsfläckar eller utsmetade blodfläckar - två saker som borde finnas där, om någon öppnat duken för att ta ut kroppen, eller om kroppen stannat kvar insvept i duken tills förmultning skett.
Det finns för all del mer. Men i min värld räcker detta. Döda kroppar försvinner inte från sina liksvepningar utan att blodfläckarna smetas ut i processen. Inte heller är det normalt att finna anatomiskt korrekta avbilder av den döde i liksvepningen.
I tanken går jag igenom allt det andra som jag redan har gått igenom, om evangeliernas trovärdighet.
Sannerligen, jag tror att C.S. Lewis hade alldeles rätt när han konstaterade att vår Rex Tremendae Majestatis inte är något tamt lejon.
Han har återuppstått.
(Här finns ytterligare en av mina genomgångar av Turinsvepningen, med lite tilläggsfakta.)
Det finns för all del mer. Men i min värld räcker detta. Döda kroppar försvinner inte från sina liksvepningar utan att blodfläckarna smetas ut i processen. Inte heller är det normalt att finna anatomiskt korrekta avbilder av den döde i liksvepningen.
I tanken går jag igenom allt det andra som jag redan har gått igenom, om evangeliernas trovärdighet.
Sannerligen, jag tror att C.S. Lewis hade alldeles rätt när han konstaterade att vår Rex Tremendae Majestatis inte är något tamt lejon.
Han har återuppstått.
(Här finns ytterligare en av mina genomgångar av Turinsvepningen, med lite tilläggsfakta.)