"Men Päivi - vad ska jag göra nu då? Jag har kommit till samma slutsats som du:
- evangelierna skrevs av ögonvittnen - ingen har vare sig lagt till eller fabulerat eget efteråt
- ögonvittnena hittade inte på en massa om Jesus efter hans död - till det var hans undervisning för avancerad
- alltså har vi Jesu egen undervisning intakt - och i den undervisningen påstod Jesus själv att han var Gud i mänsklig skepnad
- och nä, jag tror inte att han vare sig ljög eller var galen eftersom den tomma graven inte förklaras av någon av de teorierna
- och ja - jag tror - till min egen stora förskräckelse - jag tror faktiskt att du har rätt. Han återuppstod.
Jag vet. Även för mig var "Gud" länge ett opersonligt väsen. Så länge "Gud" var ett välvilligt universum, redo att manifestera vad jag än önskade mig och vi var alla Gudar - kastade ner i en lekpark som ibland var läskig och ibland rolig - så var allt som det skulle. Inget ont kunde hända oss. Oppositionen var en barnkammar-saga.
Något helt annat är det att möta en Gud som är en person. Vi sliter och drar i ett snöre som vi trodde var ett koppel. I andra ändan sliter och drar någon annan - någon vi inte kan kontrollera eller ens beräkna.
Det är ungefär nu som folk brukar lämna den tomma graven, vilt skrikandes.
Han är på riktigt.
Så vad gör vi åt det faktum att han är på riktigt? Vad gör vi åt det faktum att Jesus faktiskt lämnade sin grav, återuppstod, och verkligen var allt det som evangelierna vittnar om?
Jag har dragit mina bästa argument för att visa för dig att evangeliernas Jesus är en riktig person. Och när han nu är det - är det en utomordentligt bra idé att lära känna honom, personligen. Men den resan kan jag inte göra åt dig.
Något helt annat är det att möta en Gud som är en person. Vi sliter och drar i ett snöre som vi trodde var ett koppel. I andra ändan sliter och drar någon annan - någon vi inte kan kontrollera eller ens beräkna.
Det är ungefär nu som folk brukar lämna den tomma graven, vilt skrikandes.
Han är på riktigt.
Så vad gör vi åt det faktum att han är på riktigt? Vad gör vi åt det faktum att Jesus faktiskt lämnade sin grav, återuppstod, och verkligen var allt det som evangelierna vittnar om?
Jag har dragit mina bästa argument för att visa för dig att evangeliernas Jesus är en riktig person. Och när han nu är det - är det en utomordentligt bra idé att lära känna honom, personligen. Men den resan kan jag inte göra åt dig.
Du står framför en stängd ytterdörr med en distinkt känsla av att om du öppnar dörren kommer du att möta någon. Det du inte räknar med är att han kan mycket väl tröttna på att stå där och öppna dörren med alldeles ägandes egna nycklar.
(Det blir inte lättare på det viset.)
Är det underbart att möta honom?
Oh ja. Förbered dig på att bli nyförälskad. Fullständigt, oåterkalleligt och huvudstupa. Den här specifike Guden har gått ner i dina svartaste mörker för att sedan dra upp dig därifrån, i och genom sitt eget majestät. Att möta honom är att tända ljuset. Bland det vackraste som någonsin skrivits om honom återfinns i den Nicenska trosbekännelsen:
Gud av Gud,
ljus av ljus,
sann Gud av sann Gud
"Det där med att be om audiens - hur gör man det då?"
Du vill ha specifika ord? Jag skall försöka klä i ord det jag själv en gång kände:
"Jesus, Guds Son, jag kan inte kalla dig "käre" för jag känner dig inte. Men jag skulle gärna vilja lära känna dig. Jag förstår nu att Du Är, den som evangelierna hela tiden påstått att du är. Jag kommer till dig då jag inser att jag själv har försökt skapa mig en egen Gud, en Gud som behagar mig, kanske till och med själv vara Gud. Jag har velat vara den som bestämmer, den som beslutar vart, när och varför. Det har inte gått så bra. Jag känner mig rädd, tveksam, till och med ovillig; skall jag nu släppa taget om ratten och låta någon annan styra? Hur kommer det att gå? Kan jag ens släppa taget? Jag vet inte. Jag vet inte. Med allt det här ber jag om din hjälp. Jag vill möta dig, och jag vill faktiskt följa dig. Det enda jag känner mig riktigt säker på är, att det sjunger en glädje och en otålighet mitt i allt det rädda. Jag vill följa dig. Visa mig hur."
Frågan är om det ens behöver bli så långt. Du har använt din fria vilja till att säga som det är - du är trött på att ha den stora äran att få vara kapten över en sjunkande skuta.
Jag har försökt bygga den här hemsidan så att den kan hjälpa dig.
Gå till avdelningen "Filmklipp" och skrolla ner till "Jesus - en film". Sedan börjar du en hisnande resa i Sällskap Med. Lyssna till Petrus när han berättar om sina egna, personliga minnen om Honom. Lyssna till Matteus, Lukas och Johannes. Läs i ditt eget Nya Testamente, som avslutning på dagens filmvisning.
Vill du ha mer apologetik? Gå då till avdelningen "Inspiration" och skrolla ner till Jim Warner Wallace - en kriminaldetektiv ger sig på Jesus - the Cold Case.
Vill du höra om andras resor? På samma avdelning, precis under Jim Warner Wallace hittar du "Not God's Type" en ateists berättelse som jag gärna rekommenderar.
Eller är det vacker musik som lockar dig? På avdelningen "musik" hittar du mycket vackert som för många har varit nyckeln som öppnar ovilliga, igenrostade dörrar. Jag har byggt det här stället som ett skafferi där du kan plocka just precis de skorna som passar på dina fötter.
Du förbereder dig nu på att ta dina första trevande steg på det som de första lärjungarna benämnde Vägen, och det som jag och många med mig kallar för "Via Sacra". Det är en mycket speciell resa. Och jag kan garantera dig att inget kommer att vara sig likt, när du tagit steget in i Hans Rike.
(Det blir inte lättare på det viset.)
Är det underbart att möta honom?
Oh ja. Förbered dig på att bli nyförälskad. Fullständigt, oåterkalleligt och huvudstupa. Den här specifike Guden har gått ner i dina svartaste mörker för att sedan dra upp dig därifrån, i och genom sitt eget majestät. Att möta honom är att tända ljuset. Bland det vackraste som någonsin skrivits om honom återfinns i den Nicenska trosbekännelsen:
Gud av Gud,
ljus av ljus,
sann Gud av sann Gud
"Det där med att be om audiens - hur gör man det då?"
Du vill ha specifika ord? Jag skall försöka klä i ord det jag själv en gång kände:
"Jesus, Guds Son, jag kan inte kalla dig "käre" för jag känner dig inte. Men jag skulle gärna vilja lära känna dig. Jag förstår nu att Du Är, den som evangelierna hela tiden påstått att du är. Jag kommer till dig då jag inser att jag själv har försökt skapa mig en egen Gud, en Gud som behagar mig, kanske till och med själv vara Gud. Jag har velat vara den som bestämmer, den som beslutar vart, när och varför. Det har inte gått så bra. Jag känner mig rädd, tveksam, till och med ovillig; skall jag nu släppa taget om ratten och låta någon annan styra? Hur kommer det att gå? Kan jag ens släppa taget? Jag vet inte. Jag vet inte. Med allt det här ber jag om din hjälp. Jag vill möta dig, och jag vill faktiskt följa dig. Det enda jag känner mig riktigt säker på är, att det sjunger en glädje och en otålighet mitt i allt det rädda. Jag vill följa dig. Visa mig hur."
Frågan är om det ens behöver bli så långt. Du har använt din fria vilja till att säga som det är - du är trött på att ha den stora äran att få vara kapten över en sjunkande skuta.
Jag har försökt bygga den här hemsidan så att den kan hjälpa dig.
Gå till avdelningen "Filmklipp" och skrolla ner till "Jesus - en film". Sedan börjar du en hisnande resa i Sällskap Med. Lyssna till Petrus när han berättar om sina egna, personliga minnen om Honom. Lyssna till Matteus, Lukas och Johannes. Läs i ditt eget Nya Testamente, som avslutning på dagens filmvisning.
Vill du ha mer apologetik? Gå då till avdelningen "Inspiration" och skrolla ner till Jim Warner Wallace - en kriminaldetektiv ger sig på Jesus - the Cold Case.
Vill du höra om andras resor? På samma avdelning, precis under Jim Warner Wallace hittar du "Not God's Type" en ateists berättelse som jag gärna rekommenderar.
Eller är det vacker musik som lockar dig? På avdelningen "musik" hittar du mycket vackert som för många har varit nyckeln som öppnar ovilliga, igenrostade dörrar. Jag har byggt det här stället som ett skafferi där du kan plocka just precis de skorna som passar på dina fötter.
Du förbereder dig nu på att ta dina första trevande steg på det som de första lärjungarna benämnde Vägen, och det som jag och många med mig kallar för "Via Sacra". Det är en mycket speciell resa. Och jag kan garantera dig att inget kommer att vara sig likt, när du tagit steget in i Hans Rike.