I det här inlägget utgår jag enbart från K.A.Kitchens bok "On the reliability of the Old Testament". K.A.Kitchen är prof.emeritus i Egyptologi.
Om det finns någon enda del av gamla testamentet som är omdiskuterat intill förbannelse så är det väl ändå andra Mosebok. De tio egyptiska plågorna. Delandet av det röda havet. Slavar som röstar med fötterna. Vad kan vi veta och vad ska vi tro?
First things first:
enligt bibeln var alltså hebréerna slavar i Egypten. De jobbade som tegelstenstillverkare åt diverse Egyptiska byggnadsprojekt.
Inledningsvis måste följande konstateras: hebréerna skulle alltså varit bosatta i det östra Delta-området varifrån de skulle sedan ha fortsatt mot Sinai-halvön.
En av de vanligaste invändningarna från "det fanns inget uttåg och inga Hebréiska slavar" - hållet brukar vara att det inte finns några spår av någon Hebréisk bosättning från den berörda tidsperioden. Detta är i sig inget konstigt då samtliga hus i Deltaområdet var gjorda av lertegel. Detta har återvänt tillbaka till den jord det blev tagen ur för länge sedan. När det gäller stentempel brukade senare byggherrar glatt återanvända gammalt material för sina egna projekt, alltså kan vi inte räkna med att sådana skulle finnas kvar heller. Och eftersom faraoner aldrig dokumenterade några nederlag på tempelväggar är det begripligt att det inte finns något dokumenterat om ett stort antal slavar som skulle massutvandrat från Egypten till kostnad av en hel vagnskvadron Egyptiska soldater.
"On these matters, once and for all, biblicists must shed their naive attitudes and cease demanding "evidence" that cannot exist", skriver K.A. Kitchen, i något irriterad ton, i sin bok "On the reliability of the Old Testament".
Mycket intressantare är det att titta på evidens som faktiskt finns:
När det gäller utländsk arbetskraft i Egyptiska byggnationsprojekt kan det konstateras att under den period av den Egyptiska historian som kallas för "Det Nya Riket" (ca 1540 - 1170 fkr) började just utländska slavar användas för bland annat tillverkning av tegelsten. Låt oss lyssna igen på vår Egyptolog, K.A. Kitchen:
Om det finns någon enda del av gamla testamentet som är omdiskuterat intill förbannelse så är det väl ändå andra Mosebok. De tio egyptiska plågorna. Delandet av det röda havet. Slavar som röstar med fötterna. Vad kan vi veta och vad ska vi tro?
First things first:
enligt bibeln var alltså hebréerna slavar i Egypten. De jobbade som tegelstenstillverkare åt diverse Egyptiska byggnadsprojekt.
Inledningsvis måste följande konstateras: hebréerna skulle alltså varit bosatta i det östra Delta-området varifrån de skulle sedan ha fortsatt mot Sinai-halvön.
En av de vanligaste invändningarna från "det fanns inget uttåg och inga Hebréiska slavar" - hållet brukar vara att det inte finns några spår av någon Hebréisk bosättning från den berörda tidsperioden. Detta är i sig inget konstigt då samtliga hus i Deltaområdet var gjorda av lertegel. Detta har återvänt tillbaka till den jord det blev tagen ur för länge sedan. När det gäller stentempel brukade senare byggherrar glatt återanvända gammalt material för sina egna projekt, alltså kan vi inte räkna med att sådana skulle finnas kvar heller. Och eftersom faraoner aldrig dokumenterade några nederlag på tempelväggar är det begripligt att det inte finns något dokumenterat om ett stort antal slavar som skulle massutvandrat från Egypten till kostnad av en hel vagnskvadron Egyptiska soldater.
"On these matters, once and for all, biblicists must shed their naive attitudes and cease demanding "evidence" that cannot exist", skriver K.A. Kitchen, i något irriterad ton, i sin bok "On the reliability of the Old Testament".
Mycket intressantare är det att titta på evidens som faktiskt finns:
När det gäller utländsk arbetskraft i Egyptiska byggnationsprojekt kan det konstateras att under den period av den Egyptiska historian som kallas för "Det Nya Riket" (ca 1540 - 1170 fkr) började just utländska slavar användas för bland annat tillverkning av tegelsten. Låt oss lyssna igen på vår Egyptolog, K.A. Kitchen:
"In brick making, the most famous example comes from a scene in the tomb chapel of the vizier Rekhmire of cirka 1450. It shows mainly foreign slaves 'making bricks for the workshop-storeplaces of the Temple of Amun at Karnak in Thebes' and for building a ramp. ... Semites and Nubians fetch and mix mud and water, strike out bricks from brick molds, leaving them to dry and measuring off their amount. And all is done under the watchful eye of Egyptian overseers, each with a rod." (On the reliability of the Old Testament, s. 247)
Det går bra att jämföra detta med vad som står i 2:a Mosebok 1:11.14
Därför satte man fogdar över dem för att kuva dem med hårt arbete. Och de byggde städerna Pitom och Ramses, där farao hade sina förråd. Men ju mer man förtryckte dem, desto fler blev de och desto mer bredde de ut sig, så att egypterna kände sig hotade. Israeliterna tvingades till slavtjänst,och deras liv förbittrades av det tunga arbetet med lera och tegel och allt arbete på fälten, all denna slavtjänst som de tvingades till. (2 Mos 1:11-14)
Under Ramses den andres tid nämns även ett folkslag - Apiru - som används som arbetskraft för byggandet av de stora templen:
"Thus we read of grain rations to be given to 'the soldiers and the Apiru-folk who drag stone th the great pylon (gateway of the Temple of Ramesses II". ( On the reliability - s. 248) Dessa "Apiru" var med största sannolikhet just Hebréer.
Men hur var det nu med de tio plågorna? Och alla de mirakel som omger dem? Ägde de verkligen rum?
Innan plågorna började hade vi en "uppvärmningsrunda" där en stav förvandlades till en orm. Om detta säger K.A. Kitchen:
"If charmed and deftly pressured at its neck muscles, the Egyptian cobra can be rendered immobile (cataleptic) becoming a "rod" - and, of course, be released."
Själva plågorna delas upp i tydliga grupper om tre:
1. Floden färgas blodröd
2. Grodor lämnar vattnet och dör
3. Mygg
* * *
4. Flugor
5. Boskap dör
6. Bölder - män och boskap
* * *
7. Hagel - berör enbart lin och korn
8. Gräshoppor
9. Tjockt mörker
* * *
10. De förstfödda dör
De första tre berör vattnet, och det som bor däri:
Nilen svämmade och svämmar över varje år. Vissa år var översvämningen mer katastrofal än under andra år; "Only an extrahigh flood would have brought a suitably large and intense amount of very red earth (Roterde)." (K.A. Kitchen, s. 250)
Denna röda jord färgar mycket riktigt vattnet blodrött och var inget okänt fenomen i sig; samma sak hade hänt tidigare - här beskrivs tillståndet av en Egyptisk skribent från Mitten Rikets dagar:
"See the river is blood, one shrinks from (other) people, and thirsts of water".
Det går bra att jämföra detta med vad som står i 2:a Mosebok 1:11.14
Därför satte man fogdar över dem för att kuva dem med hårt arbete. Och de byggde städerna Pitom och Ramses, där farao hade sina förråd. Men ju mer man förtryckte dem, desto fler blev de och desto mer bredde de ut sig, så att egypterna kände sig hotade. Israeliterna tvingades till slavtjänst,och deras liv förbittrades av det tunga arbetet med lera och tegel och allt arbete på fälten, all denna slavtjänst som de tvingades till. (2 Mos 1:11-14)
Under Ramses den andres tid nämns även ett folkslag - Apiru - som används som arbetskraft för byggandet av de stora templen:
"Thus we read of grain rations to be given to 'the soldiers and the Apiru-folk who drag stone th the great pylon (gateway of the Temple of Ramesses II". ( On the reliability - s. 248) Dessa "Apiru" var med största sannolikhet just Hebréer.
Men hur var det nu med de tio plågorna? Och alla de mirakel som omger dem? Ägde de verkligen rum?
Innan plågorna började hade vi en "uppvärmningsrunda" där en stav förvandlades till en orm. Om detta säger K.A. Kitchen:
"If charmed and deftly pressured at its neck muscles, the Egyptian cobra can be rendered immobile (cataleptic) becoming a "rod" - and, of course, be released."
Själva plågorna delas upp i tydliga grupper om tre:
1. Floden färgas blodröd
2. Grodor lämnar vattnet och dör
3. Mygg
* * *
4. Flugor
5. Boskap dör
6. Bölder - män och boskap
* * *
7. Hagel - berör enbart lin och korn
8. Gräshoppor
9. Tjockt mörker
* * *
10. De förstfödda dör
De första tre berör vattnet, och det som bor däri:
Nilen svämmade och svämmar över varje år. Vissa år var översvämningen mer katastrofal än under andra år; "Only an extrahigh flood would have brought a suitably large and intense amount of very red earth (Roterde)." (K.A. Kitchen, s. 250)
Denna röda jord färgar mycket riktigt vattnet blodrött och var inget okänt fenomen i sig; samma sak hade hänt tidigare - här beskrivs tillståndet av en Egyptisk skribent från Mitten Rikets dagar:
"See the river is blood, one shrinks from (other) people, and thirsts of water".
Alltså - låt oss summera:
en katastrofalt hög översvämning av Nilen har med sig röd jord som färgar vattnet blodrött, fisken dör, grodorna flyr upp på land och dör strax de med. Myggorna trivs bra bland alla de övermånga pölar som finns tack vare en ovanligt hög Nilflod och flugorna kalasar på kadavren. Som nästa steg ger sig flugorna på boskapen och människorna - bölder uppstår på båda. Grodorna, som har varit överallt har smittat ner det av den tidiga skörden som har redan kommit (linn, korn) och boskapen som äter av detta smittas. Hagel dödar resten av skörden. Gräshoppor från Sudan sveper in med en östtlig vind. Den finkorniga röda jorden som hänger i luften gör en vanlig sandstorm värre än vanligt - det är mörkt, även dagtid.
Den tionde pusselbiten - de förstföddas död - kan inte räknas in i den här dominobrickoeffekten - men jag har en personlig viskning här; förstfödda hade privilegier som de andra barnen i familjen inte hade. Kan det vara så att mitt i den här katastrofen har de förstfödda fått någon "förmån" som de andra inte fått - och därmed dött? Detta hör dock till avdelningen vilda spekulationer.
När läget blir så här desperat är det inte särskilt konstigt ifall en del av befolkningen bestämmer sig för att "rösta med fötterna" - dvs emigrera. När det gäller slavar så är det ett känt faktum att inget tillfälle passar bättre för att förklara sin självständighet förutom när kaos rådet i landet; tänk på när exempelvis Finland passade på att förklara sin självständighet: 1917. Mitt under brinnande revolution. Moder Ryssland hade för mycket annat att tänka på för att kunna spilla tid på en liten folkgrupp på ynka fyra miljoner som ropar ut sin självständighet. Likadant med Hebréerna. Egypterna har nog med sina egna interna problem - nu är läget gynnsamt.
Om man vill till Kaanan från Nildeltat verkar det ju vettigast att styra kosan norrut. Dock har inte våra rebellslavar gjort något sådant. Detta stämmer väl överens med faktum att Egyptiernas militära närvaro norräver har varit stort, under den här tiden. Alltså måste Hebréerna göra en ordentlig omväg. Om delandet av det röda havet har inte Kitchen särskilt mycket att säga; han är Egyptolog, inte en teolog.
Härifrån och vidare finns det ytterligare tre saker att diskutera:
1) geografin och faunan. Detta med att slå vatten ur en sten är tydligen något som går utmärkt för sig i området kring Horeb. Enligt Kitchen finns det fler som har gjort samma sak. Det som i sammanhanget är intressant är att textförfattaren överhuvudtaget har känt till fenomenet. För det måste personen varit väl förtrogen med den lokala geografin.
Samma sak gäller Hebréernas två möten med migrerande vaktlar: både årstiden och platsen stämmer väl överens med var man kan tänkas möta på dessa fåglar. Igen - personen som beskriver vandringen måste ha varit väl förtrogen med den lokala faunan.
2) Den Sinaitiska lagen. Rent formmässigt överensstämmer den med andra formella lagar som skrevs av folkslagen runtomkring under samma tidsera: Hetitierna, Egypterna, Assyrierna - formen går att känna igen. Detta är intressant på flera olika plan:
a) ett gäng föredetta slavar - tegelslagare - skulle knappast känt till hur man skriver lagtext enligt internationellt erkänd format. För detta krävs någon som har en annan slags uppväxt - någon med utbildning. Tanken på en Mose, uppväxt vid det Egyptiska hovet, tvåspråkig och därmed antagligen placerad vid avdelningen för utländska affärer, faller som hand i handske med brutala fakta: utan en sådan figur ingen lagtext författad på formellt stel diplomatspråk och format.
b) senare författare skulle knappast känt till hur formella lagtexter skulle sett ut för 2-300 år sedan. Detta betyder att texterna i Moseböckerna är tidiga, inte sena.
c) Om Exodus inte skulle ge oss en Mose skulle vi vara tvugna att uppfinna honom idag - baserad på faktum att dessa lagtexters utformning kräver en man med en gedigen utbildning. Men varför hitta på när han redan finns i narrativet?
3) Befolkningen i Kaanan: för den här tidsperioden visar det sig att befolkningsmängden har plötsligt kvintdubblat sig - ungeäfr två generationer sedan efter att Hebréerna började sin vandring. Ser man på. Detta beror knappast på att folket i Kaanan plötsligt intresserat sig för vilda sexorgier - utan för att folk har tillvandrat utifrån. Ännu intressantare bilr det när det visar sig på funna matrester att nykomlingarna inte har velat befatta sig med griskött - några sådana benrester finns inte bland deras matsopor.
Allt detta är förstås rutomkring-fakta - men det må sägas - mycket intressanta runtomkringfakta som tydligt pekar mot att utvandringen från Egypten är ett faktum. Dess teologiska konsekvenser och orsaker kan inte en Egyptolog uttala sig om - dessa får jag återkomma till i en annan bloggpost - så fort jag hunnit läsa på om sådana.
en katastrofalt hög översvämning av Nilen har med sig röd jord som färgar vattnet blodrött, fisken dör, grodorna flyr upp på land och dör strax de med. Myggorna trivs bra bland alla de övermånga pölar som finns tack vare en ovanligt hög Nilflod och flugorna kalasar på kadavren. Som nästa steg ger sig flugorna på boskapen och människorna - bölder uppstår på båda. Grodorna, som har varit överallt har smittat ner det av den tidiga skörden som har redan kommit (linn, korn) och boskapen som äter av detta smittas. Hagel dödar resten av skörden. Gräshoppor från Sudan sveper in med en östtlig vind. Den finkorniga röda jorden som hänger i luften gör en vanlig sandstorm värre än vanligt - det är mörkt, även dagtid.
Den tionde pusselbiten - de förstföddas död - kan inte räknas in i den här dominobrickoeffekten - men jag har en personlig viskning här; förstfödda hade privilegier som de andra barnen i familjen inte hade. Kan det vara så att mitt i den här katastrofen har de förstfödda fått någon "förmån" som de andra inte fått - och därmed dött? Detta hör dock till avdelningen vilda spekulationer.
När läget blir så här desperat är det inte särskilt konstigt ifall en del av befolkningen bestämmer sig för att "rösta med fötterna" - dvs emigrera. När det gäller slavar så är det ett känt faktum att inget tillfälle passar bättre för att förklara sin självständighet förutom när kaos rådet i landet; tänk på när exempelvis Finland passade på att förklara sin självständighet: 1917. Mitt under brinnande revolution. Moder Ryssland hade för mycket annat att tänka på för att kunna spilla tid på en liten folkgrupp på ynka fyra miljoner som ropar ut sin självständighet. Likadant med Hebréerna. Egypterna har nog med sina egna interna problem - nu är läget gynnsamt.
Om man vill till Kaanan från Nildeltat verkar det ju vettigast att styra kosan norrut. Dock har inte våra rebellslavar gjort något sådant. Detta stämmer väl överens med faktum att Egyptiernas militära närvaro norräver har varit stort, under den här tiden. Alltså måste Hebréerna göra en ordentlig omväg. Om delandet av det röda havet har inte Kitchen särskilt mycket att säga; han är Egyptolog, inte en teolog.
Härifrån och vidare finns det ytterligare tre saker att diskutera:
1) geografin och faunan. Detta med att slå vatten ur en sten är tydligen något som går utmärkt för sig i området kring Horeb. Enligt Kitchen finns det fler som har gjort samma sak. Det som i sammanhanget är intressant är att textförfattaren överhuvudtaget har känt till fenomenet. För det måste personen varit väl förtrogen med den lokala geografin.
Samma sak gäller Hebréernas två möten med migrerande vaktlar: både årstiden och platsen stämmer väl överens med var man kan tänkas möta på dessa fåglar. Igen - personen som beskriver vandringen måste ha varit väl förtrogen med den lokala faunan.
2) Den Sinaitiska lagen. Rent formmässigt överensstämmer den med andra formella lagar som skrevs av folkslagen runtomkring under samma tidsera: Hetitierna, Egypterna, Assyrierna - formen går att känna igen. Detta är intressant på flera olika plan:
a) ett gäng föredetta slavar - tegelslagare - skulle knappast känt till hur man skriver lagtext enligt internationellt erkänd format. För detta krävs någon som har en annan slags uppväxt - någon med utbildning. Tanken på en Mose, uppväxt vid det Egyptiska hovet, tvåspråkig och därmed antagligen placerad vid avdelningen för utländska affärer, faller som hand i handske med brutala fakta: utan en sådan figur ingen lagtext författad på formellt stel diplomatspråk och format.
b) senare författare skulle knappast känt till hur formella lagtexter skulle sett ut för 2-300 år sedan. Detta betyder att texterna i Moseböckerna är tidiga, inte sena.
c) Om Exodus inte skulle ge oss en Mose skulle vi vara tvugna att uppfinna honom idag - baserad på faktum att dessa lagtexters utformning kräver en man med en gedigen utbildning. Men varför hitta på när han redan finns i narrativet?
3) Befolkningen i Kaanan: för den här tidsperioden visar det sig att befolkningsmängden har plötsligt kvintdubblat sig - ungeäfr två generationer sedan efter att Hebréerna började sin vandring. Ser man på. Detta beror knappast på att folket i Kaanan plötsligt intresserat sig för vilda sexorgier - utan för att folk har tillvandrat utifrån. Ännu intressantare bilr det när det visar sig på funna matrester att nykomlingarna inte har velat befatta sig med griskött - några sådana benrester finns inte bland deras matsopor.
Allt detta är förstås rutomkring-fakta - men det må sägas - mycket intressanta runtomkringfakta som tydligt pekar mot att utvandringen från Egypten är ett faktum. Dess teologiska konsekvenser och orsaker kan inte en Egyptolog uttala sig om - dessa får jag återkomma till i en annan bloggpost - så fort jag hunnit läsa på om sådana.