Så långt har vi kommit fram till att det inte är särskilt trovärdigt att lärjungarna skulle lyckats motivera sig till att sno kroppen och riskera både Guds och människors vrede. Inte heller är det rimligt att tro på en okänd gravplundrare som bär iväg med kroppen. Gravplundrare är ute efter gravgåvor. Om han absolut vill ha en död kropp kan han gå till avskrädeshögen där det ligger två nyligen korsfästa män. Mycket mer riskfritt än att försöka med en bevakad kropp. Fel grav hypotesen faller på att gravägaren finns bland Sanhedrin - de skriftlärda - och självklart kan guida alla inom oppositionen som vill det till rätt grav.
Det som gör livet lite extra roligt för mig är att skeptikerna känner till - och håller med - om allt detta. Ändå har vi en tom grav. Den senaste roliga hypotesen som det tydligen har skrivits en forskningsartikel om är, att Jesus skall ha haft en okänd tvillingbror, som det inte finns några som helst historiska belägg för, och det var han som blev korsfäst - inte Jesus. Och därmed har vi förklarat hur det kommer sig att lärjungarna kunde interagera med en livslevande Jesus efter korsfästelsen.
Dags att lämna fablernas värld och gå tillbaka till stenhårda fakta.
Fakta är att den seriösa forskningen idag är överens om att kristendomen började spridas från Jerusalem; vi vet att Paulus var en historiskt riktig person, och hans omvändelse till Kristendomen, som skedde på väg till Damaskus, i jakt efter flyende Jesus-troende som i sin tur hade nyligen lämnat Jerusalem på grund av förföljelse, går att datera till cirka två år efter Jesu korsfästelse. Fakta är också att ingen riskerar livet med att sprida en helt sanslöst otrolig historia om man inte själv tror på den. Lärjungarna proklamerar utan minsta rädsla en återuppstånden Messias på Jerusalems gator, bara veckor efter Jesu avrättning. De vet att de Judiska auktoriteterna kan stena dem till döds. Det vet att romarna kan låta korsfästa även dem. Ingen riskerar sådana dödssätt för mindre än att man åtminstone själv tror att man talar sanning.
Därmed inte bevisat att man gör det. Men med det här resonemanget kan vi i alla fall begrava "lärjungarna stal kroppen" - hypotesen en gång för alla. Skulle de ha gjort det skulle de vetat att de ljuger om en återuppstånden Messias. Då skulle de veta att de riskerar mycket ohyggliga dödssätt - bara för att försvara en lögn. Vem gör det?
Just av den här anledningen är även den skpetiska falangen överens om att lärjungarna visst var med om någonting, dagar efter Jesu begravning. Någonting, som förvandlade dem från rädda krakar till orädda proklamerare av ordet. Det är därför de svettas, nu.
Så vad kan lärjungarna ha varit med om?
Det är många som gärna vill börja prata om visioner, när vi har kommit så här långt. Lärjungarna såg en vision av sin döda mästare.
Teorin går alltså så här: lärjungarna, som var helt förstörda av sorg, såg en vision av Jesus. Detta övertygade dem om att han var Messias och återuppstånden.
Den som kan minsta lilla om historia kan lugnt fnysa åt den här teorin. För det första: även för 2000 år sedan kände man till att sörjande människor kunde se visioner av den döda. Om lärjungarna skulle ha sett en vision av Jesus skulle detta varit den så kallade sista spiken i kistan för deras del: "okej, han är definitivt död. Vi såg precis en vision av honom." Att se en vision av sin döda mästare skulle övertygat lärjungarna om att Jesus var död, inte att han var återuppstånden. En vision räcker helt enkelt inte till som förklaring för varför lärjungarna orädda talar om en återuppstånden Messias. Jag vet att jag upprepar mig nu - men det här är viktigt, så lyssna nu: Judarna trodde på en fysisk återuppståndelse, ja. Men detta trodde de var en masshändelse, som omfattade samtliga judar, inte enskilda, separata händelser, lite då och då när folk känner för det: "jag tror att jag struntar i den där masshändelsen vid tidens slut och återuppstår nu istället..." Vidare: Messias skulle inte återuppstå. Han skulle inte dö överhuvudtaget. Att slå ihop två omöjligheter till en pga en vision är bara för otroligt: lärjungarna ser en vision av sin döde mästare och därför tror de nu att en enskild person i världshistorien har väckts till ett nytt liv med en ny kropp, långt före alla andra, OCH att den här personen måste i alla fall ha varit Messias, trots att han dog och Messias skulle ju inte dö? Varför skulle de tro det? Varför i hela fridens dar skulle de dra sådana slutsatser av en vision - något som de vet att sörjande människor i alla tider kan uppleva? Varifrån skulle de ens ha fått idén till en återuppstånden Messias?
Var och en väljer så klart vad de anser är plausibelt att tro på. Jag kan inte tro på teorin om "en vision." Inte heller tror vare sig jag eller dagens vetenskap på masshallucinationer. Så klart att folk har hallucinerat i alla tider. Men hallucinationer är personegna. Privata. Mellan dig och din hjärna. Precis som drömmar. Inte masshändelser, där elva personer alla hallucinerar samma sak, samtidigt, komplett med förmågan att interagera med varandra, inom ramarna av hallucinationen.
Det är just på grund av anledningar som dessa som skeptikerna idag griper efter halmstrån, i form av en okänd korsfäst tvillingbror. Sanningen är att de är farligt nära att anse att lärjungarna måste ha träffat Jesus in corpo. Men en riktig, fast kropp, som går att röra vid, precis som evangelierna vittnar om. Ordet "återuppstånden" betyder nämligen inget mindre än "påträffad åter levande, med en fysisk kropp". Till att bli övertygad om något sådant krävs ett fysiskt möte. Vare sig visioner, drömmar, hallucinationer eller änglar skulle fått någon troende Jude att använda sig av ordet "återuppstånden". Inte heller skulle någon, som mirakulöst överlevt en romersk korsfästelse, och ser ut därefter, fått någon enda Jude klappa ihop händerna och utbrista i ett "han är återuppstånden". Nej, faktisk återuppståndelse är den enda vettiga förklaringen till vittnandet om en återuppstånden Messias. Inte vaga berättelser om "livet efter döden", utan en återuppstånden Messias med en transfysisk kropp - lik vår, men ändå inte.
Nu finns det enbart ett föremål kvar, som kan ge oss faktiska data om en möjlig återuppståndelse. Jesu liksvepning, om nu Turinsvepningen faktiskt är det. Vilket vi skall ta oss an i sista bloggposten.
Det som gör livet lite extra roligt för mig är att skeptikerna känner till - och håller med - om allt detta. Ändå har vi en tom grav. Den senaste roliga hypotesen som det tydligen har skrivits en forskningsartikel om är, att Jesus skall ha haft en okänd tvillingbror, som det inte finns några som helst historiska belägg för, och det var han som blev korsfäst - inte Jesus. Och därmed har vi förklarat hur det kommer sig att lärjungarna kunde interagera med en livslevande Jesus efter korsfästelsen.
Dags att lämna fablernas värld och gå tillbaka till stenhårda fakta.
Fakta är att den seriösa forskningen idag är överens om att kristendomen började spridas från Jerusalem; vi vet att Paulus var en historiskt riktig person, och hans omvändelse till Kristendomen, som skedde på väg till Damaskus, i jakt efter flyende Jesus-troende som i sin tur hade nyligen lämnat Jerusalem på grund av förföljelse, går att datera till cirka två år efter Jesu korsfästelse. Fakta är också att ingen riskerar livet med att sprida en helt sanslöst otrolig historia om man inte själv tror på den. Lärjungarna proklamerar utan minsta rädsla en återuppstånden Messias på Jerusalems gator, bara veckor efter Jesu avrättning. De vet att de Judiska auktoriteterna kan stena dem till döds. Det vet att romarna kan låta korsfästa även dem. Ingen riskerar sådana dödssätt för mindre än att man åtminstone själv tror att man talar sanning.
Därmed inte bevisat att man gör det. Men med det här resonemanget kan vi i alla fall begrava "lärjungarna stal kroppen" - hypotesen en gång för alla. Skulle de ha gjort det skulle de vetat att de ljuger om en återuppstånden Messias. Då skulle de veta att de riskerar mycket ohyggliga dödssätt - bara för att försvara en lögn. Vem gör det?
Just av den här anledningen är även den skpetiska falangen överens om att lärjungarna visst var med om någonting, dagar efter Jesu begravning. Någonting, som förvandlade dem från rädda krakar till orädda proklamerare av ordet. Det är därför de svettas, nu.
Så vad kan lärjungarna ha varit med om?
Det är många som gärna vill börja prata om visioner, när vi har kommit så här långt. Lärjungarna såg en vision av sin döda mästare.
Teorin går alltså så här: lärjungarna, som var helt förstörda av sorg, såg en vision av Jesus. Detta övertygade dem om att han var Messias och återuppstånden.
Den som kan minsta lilla om historia kan lugnt fnysa åt den här teorin. För det första: även för 2000 år sedan kände man till att sörjande människor kunde se visioner av den döda. Om lärjungarna skulle ha sett en vision av Jesus skulle detta varit den så kallade sista spiken i kistan för deras del: "okej, han är definitivt död. Vi såg precis en vision av honom." Att se en vision av sin döda mästare skulle övertygat lärjungarna om att Jesus var död, inte att han var återuppstånden. En vision räcker helt enkelt inte till som förklaring för varför lärjungarna orädda talar om en återuppstånden Messias. Jag vet att jag upprepar mig nu - men det här är viktigt, så lyssna nu: Judarna trodde på en fysisk återuppståndelse, ja. Men detta trodde de var en masshändelse, som omfattade samtliga judar, inte enskilda, separata händelser, lite då och då när folk känner för det: "jag tror att jag struntar i den där masshändelsen vid tidens slut och återuppstår nu istället..." Vidare: Messias skulle inte återuppstå. Han skulle inte dö överhuvudtaget. Att slå ihop två omöjligheter till en pga en vision är bara för otroligt: lärjungarna ser en vision av sin döde mästare och därför tror de nu att en enskild person i världshistorien har väckts till ett nytt liv med en ny kropp, långt före alla andra, OCH att den här personen måste i alla fall ha varit Messias, trots att han dog och Messias skulle ju inte dö? Varför skulle de tro det? Varför i hela fridens dar skulle de dra sådana slutsatser av en vision - något som de vet att sörjande människor i alla tider kan uppleva? Varifrån skulle de ens ha fått idén till en återuppstånden Messias?
Var och en väljer så klart vad de anser är plausibelt att tro på. Jag kan inte tro på teorin om "en vision." Inte heller tror vare sig jag eller dagens vetenskap på masshallucinationer. Så klart att folk har hallucinerat i alla tider. Men hallucinationer är personegna. Privata. Mellan dig och din hjärna. Precis som drömmar. Inte masshändelser, där elva personer alla hallucinerar samma sak, samtidigt, komplett med förmågan att interagera med varandra, inom ramarna av hallucinationen.
Det är just på grund av anledningar som dessa som skeptikerna idag griper efter halmstrån, i form av en okänd korsfäst tvillingbror. Sanningen är att de är farligt nära att anse att lärjungarna måste ha träffat Jesus in corpo. Men en riktig, fast kropp, som går att röra vid, precis som evangelierna vittnar om. Ordet "återuppstånden" betyder nämligen inget mindre än "påträffad åter levande, med en fysisk kropp". Till att bli övertygad om något sådant krävs ett fysiskt möte. Vare sig visioner, drömmar, hallucinationer eller änglar skulle fått någon troende Jude att använda sig av ordet "återuppstånden". Inte heller skulle någon, som mirakulöst överlevt en romersk korsfästelse, och ser ut därefter, fått någon enda Jude klappa ihop händerna och utbrista i ett "han är återuppstånden". Nej, faktisk återuppståndelse är den enda vettiga förklaringen till vittnandet om en återuppstånden Messias. Inte vaga berättelser om "livet efter döden", utan en återuppstånden Messias med en transfysisk kropp - lik vår, men ändå inte.
Nu finns det enbart ett föremål kvar, som kan ge oss faktiska data om en möjlig återuppståndelse. Jesu liksvepning, om nu Turinsvepningen faktiskt är det. Vilket vi skall ta oss an i sista bloggposten.