Så långt har vi här på light-avdelningen kommit fram till följande:
Men... om inte skrifterna har förvanskats genom århundradenas gång och om lärjungarna inte glorifierade sin döde hjälte utan berättade om honom som de verkligen mindes honom - då måste ju nästa logiska steg bli att fråga: sade Jesus verkligen någon enda gång att han var Gud inkarnerad?
Ja. Frågan är bara hur många exempel jag skall ta här på light-avdelningen.
Det börjar med ett begrepp. "Människosonen". Det här var Jesu absoluta favorittitel på sig själv. Han refererade ofta till sig själv som "Människosonen". Så vad betyder det?
Det beror på. I Gamla Testamentet hittar vi "Människosonen" i två olika böcker. I profeten Hesekiels bok använder Gud titeln om Hesekiel, för att understryka Hesekiels mänsklighet. I Daniels bok finns människosonen med som en del av en syn som Daniel ser. Människosonen kommer gående längs skyarna och placeras på Guds högra sida. Alla folken bugar sig för honom. I Daniel används titeln som en Gudomlig titel.
Tiotusendollars-frågan är alltså; vilket av dessa båda titlar menade Jesus?
Alla evangelierna berättar om hur Jesus blev bortförd mitt i natten strax innan det årliga påskfirandet skulle börja. Han blir förhörd inför de Judiska skriftlärde. Under ett tillfälle ställer de den stora frågan till honom rakt ut: "är du Messias?" På detta svarar Jesus genom att citera Daniel...
Om nu ingen har kunnat placera ord-i-mun på Jesus sedan efter hans död måste vi anta att han faktiskt sade detta. Och då återstår tre olika alternativ - det som brukar kallas för C.S.Lewis trilemma (efter en känd författare som skrev många böcker som försvarade den kristna tron):
Vi människor brukar ljuga av en anledning. Vi vill skydda oss själva. Vi vill skydda någon annan. Vi vill rädda ansiktet. Vi vill rädda någon annans ansikte. Vi är rädda. Eller arga. Vi vinner något på att ljuga. De flesta ljuger inte för att det är skojigt, utan med ett motiv.
Vilket skulle ha varit Jesus motiv? Han står inför en fientligt sinnad jury som kan döma honom till att stenas till döds. Vad som är ännu värre är att de kan överlämna honom till romarna. Utan romerskt medborgarskap väntar enbart mycket plågsamma sätt att dö. I värsta fall kan romarna döma honom till att dö en död som tar flera dagar att lida igenom. Allt det här vet Jesus. Så vilket är hans motiv? Om han själv visste att han inte var "den levande Gudens son" - varför då ljuga om det inför någon som kan och vill plåga ihjäl honom om han svarar ja?
Jag tror att min föreställningsförmåga är lika god som nästa mans. Men jag kan inte komma på ett enda motiv för den teorin. Inte under de förutsättningarna.
Alltså kvarstår - Jesus trodde verkligen att han var Gud inkarnerad. Så - var han galen då? Var inte hans mamma och hans bröder hos honom vid ett tidigare tillfälle - redo att hämta hem honom för att de just trodde att han var "från sina sinnen"?
Följande problem har jag med "galen" - teorin:
Vilket vi har. Dessa fakta håller skeptikerna - de mest pålästa skeptikerna - med om, idag:
The plot thickens.
I nästa bloggpost måste vi tyvärr in i en tom grav, från första århundradet.
- Det är rimligt att utgå ifrån att evangelierna faller inom ögonvittnesperioden
- Det är rimligt att utgå ifrån att texterna inte har ändrats av senare skribenter tack vare bl.a. den enorma mängden tidiga citat
- Det är rimligt att utgå ifrån Jesu lärjungar skulle kunnat lära sig hans undervisning utantill redan då han levde - men inte hitta på den, då Jesus sakkunnighet i skriften var för omfattande
Men... om inte skrifterna har förvanskats genom århundradenas gång och om lärjungarna inte glorifierade sin döde hjälte utan berättade om honom som de verkligen mindes honom - då måste ju nästa logiska steg bli att fråga: sade Jesus verkligen någon enda gång att han var Gud inkarnerad?
Ja. Frågan är bara hur många exempel jag skall ta här på light-avdelningen.
Det börjar med ett begrepp. "Människosonen". Det här var Jesu absoluta favorittitel på sig själv. Han refererade ofta till sig själv som "Människosonen". Så vad betyder det?
Det beror på. I Gamla Testamentet hittar vi "Människosonen" i två olika böcker. I profeten Hesekiels bok använder Gud titeln om Hesekiel, för att understryka Hesekiels mänsklighet. I Daniels bok finns människosonen med som en del av en syn som Daniel ser. Människosonen kommer gående längs skyarna och placeras på Guds högra sida. Alla folken bugar sig för honom. I Daniel används titeln som en Gudomlig titel.
Tiotusendollars-frågan är alltså; vilket av dessa båda titlar menade Jesus?
Alla evangelierna berättar om hur Jesus blev bortförd mitt i natten strax innan det årliga påskfirandet skulle börja. Han blir förhörd inför de Judiska skriftlärde. Under ett tillfälle ställer de den stora frågan till honom rakt ut: "är du Messias?" På detta svarar Jesus genom att citera Daniel...
Om nu ingen har kunnat placera ord-i-mun på Jesus sedan efter hans död måste vi anta att han faktiskt sade detta. Och då återstår tre olika alternativ - det som brukar kallas för C.S.Lewis trilemma (efter en känd författare som skrev många böcker som försvarade den kristna tron):
- Jesus ljög
- Jesus var galen
- Jesus talade sanning
Vi människor brukar ljuga av en anledning. Vi vill skydda oss själva. Vi vill skydda någon annan. Vi vill rädda ansiktet. Vi vill rädda någon annans ansikte. Vi är rädda. Eller arga. Vi vinner något på att ljuga. De flesta ljuger inte för att det är skojigt, utan med ett motiv.
Vilket skulle ha varit Jesus motiv? Han står inför en fientligt sinnad jury som kan döma honom till att stenas till döds. Vad som är ännu värre är att de kan överlämna honom till romarna. Utan romerskt medborgarskap väntar enbart mycket plågsamma sätt att dö. I värsta fall kan romarna döma honom till att dö en död som tar flera dagar att lida igenom. Allt det här vet Jesus. Så vilket är hans motiv? Om han själv visste att han inte var "den levande Gudens son" - varför då ljuga om det inför någon som kan och vill plåga ihjäl honom om han svarar ja?
Jag tror att min föreställningsförmåga är lika god som nästa mans. Men jag kan inte komma på ett enda motiv för den teorin. Inte under de förutsättningarna.
Alltså kvarstår - Jesus trodde verkligen att han var Gud inkarnerad. Så - var han galen då? Var inte hans mamma och hans bröder hos honom vid ett tidigare tillfälle - redo att hämta hem honom för att de just trodde att han var "från sina sinnen"?
Följande problem har jag med "galen" - teorin:
- Galenpannor brukar inte resonera med den iskalla logik och briljans som Jesus ger prov på flera gånger om när fienden försöker lägga snaror i hans väg.
- Jag tror att även folk för 2000 år sedan kände igen en galning när de såg en.
- "Galen" - teorin förklarar inte varför vi har en tom grav.
Vilket vi har. Dessa fakta håller skeptikerna - de mest pålästa skeptikerna - med om, idag:
- Ja, Jesus fick en begravning
- Ja hans grav påträffades tom ett par dagar efter begravningen
- Ja, Jesu lärjungar var med om någonting strax efter episoden med den tomma graven som radikalt förändrade dem
The plot thickens.
I nästa bloggpost måste vi tyvärr in i en tom grav, från första århundradet.