Stormen stiger.
Den susar i höstens vattenpölar,
drar ringar
över mörka ytor.
Träden bleknar
bakom gula händer.
Snart dundrar Han över skogen,
spanar
under grenarnas droppande skuggor
stirrar
med sneda ögon.
Redan rasar han ner
i mitt tysta, ordnade mörker.
Allt slits ur plats,
lyfts och böjs
ur form
i Hans vind.
Ljuset rivs på.
Vilt faller tystnaden.
Den susar i höstens vattenpölar,
drar ringar
över mörka ytor.
Träden bleknar
bakom gula händer.
Snart dundrar Han över skogen,
spanar
under grenarnas droppande skuggor
stirrar
med sneda ögon.
Redan rasar han ner
i mitt tysta, ordnade mörker.
Allt slits ur plats,
lyfts och böjs
ur form
i Hans vind.
Ljuset rivs på.
Vilt faller tystnaden.
Myrsky nousee,
suhisee
syksyn lätäköissä
vetää ympyröitä
tummiin pintoihin.
Puut kalpenevat
keltaisin käsin.
Pian kumisee Hän
metsän yllä
vaanii
pisaroivien oksien varjoissa
vahtii
vinoin silmin.
Jo räsähtää
rauhalliseen pimeyteeni.
Riipii kaiken sijoiltaan
nostaa, taivuttaa,
muokkaa tuulessa.
repii valon esiin.
Villiä on hiljaisuus.
suhisee
syksyn lätäköissä
vetää ympyröitä
tummiin pintoihin.
Puut kalpenevat
keltaisin käsin.
Pian kumisee Hän
metsän yllä
vaanii
pisaroivien oksien varjoissa
vahtii
vinoin silmin.
Jo räsähtää
rauhalliseen pimeyteeni.
Riipii kaiken sijoiltaan
nostaa, taivuttaa,
muokkaa tuulessa.
repii valon esiin.
Villiä on hiljaisuus.