Jag vet att det är nästan jul nu. Då vill åtminstone jag slippa tänka på tortyr och misshandel av det värsta slaget. Men om det finns någon julklapp jag kan ge till mina läsare så är det möjligen tanken, att det finns ett styck vittne, ett bevismaterial för att Jesus var exakt det evangelierna påstår att han var, som går att höras och undersökas fortfarande idag. Denna vittne är den liksvepning som förvaras i Turin, Italien.
Jag har skrivit om Turinsvepningen förut. Jag skall göra mitt bästa för att inte upprepa mig själv för mycket.
Ni som ingenting vet om Turinsvepningen, lite snabba fakta:
Detta är en liksvepning av linnetyg som enligt tradition är det linnetyg som Josef av Arimatea använde för att svepa om Jesus döda kropp efter att ha fått tillstånd att plocka ner honom från korset. På svepningen finns två fullständiga kroppsbilder på en piskad, korsfäst man - fram och bak. Här nedan kan ni läsa hur Markus, Lukas och Matteus - evangelierna beskriver händelsen:
Josef köpte linnetyg, tog ner honom och svepte honom i tyget. (Mark 15:46)
Josef gick till Pilatus och bad att få Jesu kropp. Han tog ner den, svepte den i linnetyg och lade den i en klippgrav där ännu ingen hade blivit lagd. (Luk 23:52-53)
Josef gick till Pilatus och bad att få Jesu kropp. Pilatus gav då order om att den skulle utlämnas, och Josef tog kroppen, svepte den i rent linnetyg och lade den i den nya grav som han hade låtit hugga ut åt sig i berget (Matt 27:58-60)
1978 fick ett team vetenskapsmän fem dagars tillgång till den här duken. Det som folk brukar mest intressera sig för är så klart dateringen: går det att datera duken till första århundradet? Det har gjorts en kol-14 datering 1988 som skulle datera duken till sent 1200 - tal eller senast till mitten av 1300 - talet. Dock finns problem med den dateringen: Duken har varit med om ett antal bränder och därför har den reparerats - just i kanterna där man tog provexemplaret. Tar du en bit tyg som innehåller både ursprungsmaterial från första århundradet samt senare material som tillkommit under restaurationsarbeten på duken får du självklart inte något datum som går att lita på. Att det verkligen är så har till och med bekräftats av en av de ursprungliga medlemmarna av 1978 - års team av vetenskapsmän. Ray Rogers hade tillgång till en reservbit som hade sparats från 1988 - års kol14 testomgång, och han kom fram till följande:
Upon examining the fibers under a microscope, however, he concluded that ... a cotton patch had been woven into the linen fibers and then dyed to match the color of the linen (Wikipedia)
Rogers fynd publicerades i en vetenskaplig tidskrift ett par månader innan hans död i cancer. I artikeln konstaterade han att kol-14 dateringen stämde, men var irrelevant när det gällde linnedukens sanna ålder. (Raymond N. Rogers. 20 January 2005. Studies on the radiocarbon sample from the shroud of turin. Thermochimica Acta, Vol. 425, Issue 1-2, Pages 189-194.)
Vidare har dagens vetenskap kommit fram till att den märkliga bilden av en piskad, korsfäst man som uppenbarligen burit en vass hjälm-liknande sak (törnekrona) inte har vare sig målats, tryckts, ritats eller avbildats med någon annan metod som vi idag känner till. Eftersom bilden enbart finns på det yttersta fiberlagret av duken skulle det vara omöjligt att måla dit den. Så tunna penslar finns inte. Men det som är ännu intressantare är den forskning som tillkommit om både det mänskliga blodet som finns på duken, samt själva bilden:
Blodet är av typ AB, och härrör från en mänsklig källa. Det finns blodspår på duken som både indikerar att de har flödat från sår som orsakats när mannen varit vid liv samt post mortem - flöden. Det säger sig självt att sådana inte går att fejka dit.
Numerous blood markings are present on the Shroud, which correspond to the wounds of a man that has been tortured and crucified. Bloodstains are evident about the head area, the wrists and the feet the side, and the back. Each individual blood wound shows a distinct serum clot retraction ring; such blood halos are only visible under ultraviolet light, a detail that a forger is unlikely to have been familiar with. (Blood on the Shroud of Turin: An Immunological Review. Kellly P. Kearse 2012)
Vidare skulle en förfalskare / konstnär behövt ha en riktig kropp som misshandlats till döds för att åstadkomma den fortfarande röda färgen på blodet:
Dr. John Heller (New England Institute of Medicine) found a high concentration of the pigment bilirubin, consistent with someone dying under great stress or trauma and making the color more red than normal ancient blood. (newgeology.us)
Vid det här laget har även kirurger och patologer intresserat sig för liksvepningen. En snabb sökning i ämnet ger mig dessa namn och titlar:
Dr. Frederick Zugibe (Medical Examiner - Rockland, New York),
Dr. Robert Bucklin (Medical Examiner - Las Vegas, Nevada),
Dr. Herman Moedder (Tyskland)
Dr. Pierre Barbet (Frankrike)
Dr. David Willis (England)
Dessa vetenskapsmän har kommit fram till att de sår och skador som finns avbildade i duken stämmer väl överens med den beskrivning som Nya Testamentet ger oss angående Jesu tortyr samt avrättning och vidare stämmer märkena på kroppen väl överens med de vapen vi känner till användes under Jesu tidsperiod:
Specifically, the scourge marks on the shoulders, back, and legs of the Man of the Shroud match the flagrum (Roman whip) which has three leather thongs, each having two lead or bone pellets (plumbatae) on the end. The lance wound in the right side matches the Roman Hasta (4cm x 1 cm spear wound). Iron nails (7" spikes) were used in the wrist area (versus the palms as commonly depicted in Medieval art). These marks, combined with the capping of thorns which is not found anywhere else in Crucifixion literature of ancient Roman (Tacitus, Suetonius, Pliny the Elder or Pliny the Younger) or Jewish historians (Flavius Joesphus, Philo of Alexandria) create a unique signature of the historical Jesus of Nazareth. ( adapted from the original article by John C. Iannone)
Här bör också påpekas att en medeltida - eller tidigare - konstnär knappast skulle känt till medicinska fakta om korsfästelsen då denna praxis tog slut vid 400 - talet e.kr. Det vi ser i målningar samt konstverk är icke-korrekta beskrivningar av korsfästelse: spikar drivna igenom handflatan (vars ben är så spröda att de aldrig skulle kunnat hålla kroppen uppe på korset) en törnetiara istället för den hjälm som mannen i Turinsvepningen uppenbarligen haft på sig och som evangelierneras ursprungsspråk även beskriver, men som mist sin ursprungsbetydelse i översättningarna, samt vadför slags svärd som måste ha använts vid punkteringen av hjärtat. Alla dessa fakta - hur faktisk korsfästelse gick till, vad för slags piskor som användes vid romersk piskning, vadför slags svärd en romersk soldat skulle ha använt sig av - är fakta som en konstnär från medeltiden inte skulle haft tillgång till. Ändå är alla dessa fakta korrekt representerade på liksvepningen. Vidare kände inte konstnärerna på 1200 och 1300 - talet till hur man avbildar människor anatomiskt korrekt. Den kunskapen hade gått förlorad och skulle komma att återupptäckas något senare med renessanskonsten.
Så långt kan vi alltså konstatera att vetenskapen idag tycks peka mot att en alldeles riktig, söndertorterad person har funnits svept i liksvepningen samt att det finns goda anledningar att misstänka att duken verkligen tillhör den historiska personen Jesus av Nazareth. Att duken verkligen är gammal nog intygas av andra tester förutom kol14 - dateringen:
New experiments date the Shroud of Turin to the 1st century AD. They comprise three tests; two chemical and one mechanical. The chemical tests were done with Fourier Transform Infrared Spectroscopy (FTIR) and Raman spectroscopy, examining the relationship between age and a spectral property of ancient flax textiles. The mechanical test measured several micro-mechanical characteristics of flax fibers, such as tensile strength. The results were compared to similar tests on samples of cloth from between 3250 BC and 2000 AD whose dates are accurately known.
The average of all three dates is 33 BC + 250 years (the collective uncertainty is less than the individual test uncertainties).
(http://www.newgeology.us/presentation24.html)
Scientists, including Prof Fanti, (Giulio Fanti, a professor of mechanical and thermal measurement at Padua University) used infra-red light and spectroscopy – the measurement of radiation intensity through wavelengths – to analyse fibres from the shroud, which is kept in a special climate-controlled case in Turin. The tests dated the age of the shroud to between 300 BC and 400AD
http://www.telegraph.co.uk/news/worldnews/europe/italy/9958678/Turin-Shroud-is-not-a-medieval-forgery.html
Men finns det några data som pekar mot att återuppståndelsen skulle vara ett faktum? Ett sådant är, att samtliga begravningsdukar (och det finns många, många fler bevarade förutom den här) innehåller förmultningsfläckar. Vilket är självklart; om kroppen stannar inne i svepningen krävs inte mer än ett par dagar - särskilt i medelhavsmiljön - innan förmultningsprocessen sätter igång. Turinsvepningen saknar sådana fläckar, vilket indikerar att kroppen inte kan ha stannat i sin svepning mer än ett par dagar:
The University of Tennessee maintains an experimental area where observations are made on decomposing corpses. They find that flies lay their eggs in wounds on dead bodies, and maggots appear before 30 hours at about 23ºC. This approximates the time required for liquid decomposition products to begin to appear on the surface of a body. We could not find any evidence for the migration of liquid decomposition products through the cloth; therefore, the cloth could not have been in contact with the body for very long. (Ray Rogers FAQ)
Vilket i sin tur lämnar kvar ett logiskt alternativ: någon måste ha öppnat duken, bara ett par dagar efter att kroppen svepts in i den, och förflyttat kroppen. Jag citerar (igen) Gary Habermas' uppsats om liksvepningen: (översättningen är min egen)
Patologerna är också överens om att ingen har öppnat liksvepningen medan kroppen fanns i den. Svepningen hade direkt kontakt med kroppen och blodet förflyttades till den. Att separera kroppen och duken från varandra under sådana omständigheter skulle innebära avlägsning av flera torkade blodfläckar och detta skulle smeta ut kanterna av det torkade fläckarna. Blodfläckarna är inte bara intakta utan deras kanter är oförstörda.
Turins liksvepning är unik.Inte bara för att avbilden av en piskad, korsfäst man är anatomiskt korrekt, inte bara för att det finns detaljer som inte blir synliga annat än under UV-belysning, inte bara för att kroppsskadorna som finns avbildade överensstämmer med vad vi vet om vapen under första århundradet, inte bara för att pollen och kalkpartiklar som har fastnat på duken - ett ämne som jag inte hunnit diskutera här - visar tydligt på att duken har haft kontakt med specifikt Jerusalem-området under första århundradet, utan också för att vi vet att en alldeles riktig fysisk kropp har funnits insvept i den. Dock förstår vi inte hur den har lämnat duken - utan att lämna efter sig vare sig förmultningsfläckar eller utsmetade blodfläckar.
Men ett vet vi: evangeliernas beskrivningar av vad som hände med Jesus strax innan hans avrättning, under avrättningen och direkt efter verifieras av dukens stumma vittnesbörd. Vi vet också att flertalet alldeles sekulära, icke-troende vetenskapsmän är redo att satsa pengar på att liksvepningen tillhörde den historiska personen Jesus från Nasareth. Deras sakliga undersökningar av duken visar med all önskvärd tydlighet att evangelierna är att ta på allvar som ögonvittnesnarrativ.
Så -vart tog kroppen vägen?
Tidigt på morgonen efter sabbaten, medan det ännu var mörkt, kom Maria från Magdala ut till graven och fick se att stenen för ingången var borta. Hon sprang genast därifrån och kom och sade till Simon Petrus och den andre lärjungen, den som Jesus älskade: ”De har flyttat bort Herren ur graven, och vi vet inte var de har lagt honom.” Petrus och den andre lärjungen begav sig då ut till graven. De sprang båda två, men den andre lärjungen sprang fortare än Petrus och kom först fram till graven. Han lutade sig in och såg linnebindlarna ligga där men gick inte in. Simon Petrus kom strax efter, och han gick in i graven. Han såg bindlarna ligga där, liksom duken som hade täckt huvudet, men den låg inte tillsammans med bindlarna utan hoprullad på ett ställe för sig. Då gick också den andre lärjungen in, han som hade kommit först till graven. Och han såg och trodde. (Joh 20:1-8)
***
En av de tolv, Tomas, som kallades Tvillingen, hade inte varit med när Jesus kom. De andra lärjungarna sade nu till honom: ”Vi har sett Herren”, men han sade: ”Om jag inte får se spikhålen i hans händer och sticka fingret i spikhålen och sticka handen i hans sida tror jag det inte.” En vecka senare var lärjungarna samlade igen, och Tomas var med. Då kom Jesus, trots att dörrarna var reglade, och stod mitt ibland dem och sade: ”Frid åt er alla.” Därefter sade han till Tomas: ”Räck hit ditt finger, här är mina händer; räck ut din hand och stick den i min sida. Tvivla inte, utan tro!” Då svarade Tomas: ”Min Herre och min Gud.” Jesus sade till honom: ”Du tror därför att du har sett mig. Saliga de som inte har sett men ändå tror.” (Joh 20: 24-29)
I likhet med Tomas behöver även jag se, innan jag kan tro. Möjligen är du likadan. Nå - Turinsvepningen ger oss möjligheten att just se. Och via google-scholar kan vem som helst idag få tag på rapporter packade med vetenskap om Turinsvepningen. Gör alltså dina egna undersökningar i ämnet. Det är den bästa julklappen du kan ge dig själv.