"Som en lampa i ett mörkt rum". Petrus, en av Jesu närmaste män, talar här om att låta bibelorden - närmare bestämt - profeternas ord - vara den olja som tänder våra lampor, så att vi kan lysa i mörkret.
Just nu befinner vi oss, som kristna, i en era då det är nödvändigt att mata lampan med olja, eller också slocknar lågan. Petrus talar också om en era då mörkret viker undan för dagen, och då tänds ett ljus i våra hjärtan som inte längre behöver ständig matning för att hållas vid liv. Morgonstjärnan, Jesus, låter sitt ljus stiga i oss, och när han gör det ska vi inte längre fråga något alls. Vare sig människa eller bibelord till råds.
"Jag är skottet från Davids rot och hans ättling, den strålande morgonstjärnan" (Upp; 22:16)
Nu har också ni det svårt. Men jag skall se er igen, och då skall ni glädjas, och ingen skall ta er glädje ifrån er. Den dagen kommer ni inte att fråga mig om någonting. (Joh 16:22-23)
Jesus, den strålande morgonstjärnan, tänder sitt ljus på den mörka natthimlen för första gången när vintermörkret står som allra tätast omkring oss. En ny morgon har redan grytt, två gånger om; i en enkel födelse, i ett enkelt judiskt hem, och en gång till, i påskljusets klara morgonsken. Nu väntar vi på den tredje uppenbarelsen, den tredje formen av morgonljus, som kommer att smälta samman det som vi anser vara vårt med det som är Hans, den morgonen, då vi som barn inte längre behöver fråga något alls.
"Det är bromsljusen. Alla bilarna har såna."
"Jaha..! Tänds de automatiskt? Gör bilen det själv?"
"Vad är det för en stor fågel?"
"Vad kommer att hända hos optikern idag, mamma?"
"Hinner jag till finskan sen efteråt?"
När slutar ett barn fråga? Jag kan gå till mina egna barn, och jag vet att frågorna tar slut antingen i nöjd förvissning, om att framtiden är tillräckligt känd, eller också i total förtvivlan, när barnet känner att det är ingen idé att fråga mer, och tystnaden mättas av djup sorg och uppgivenhet. Det är inte det sistnämnda, som Jesus refererar till, när han säger att vi kommer en dag, att sluta fråga:
och då skall ni glädjas, och ingen skall ta er glädje ifrån er. Den dagen kommer ni inte att fråga mig om någonting. (Joh 16:23)
”Herre, vi vet inte vart du går. Hur kan vi då känna vägen?”
”Herre, hur kommer det sig att du skall visa dig för oss men inte för världen?”
”Vad menar han med ’en kort tid’? Vi förstår inte vad han säger.”
Oro. Rädsla. Frustration. På väg in i mörkret, på tröskeln, på randen, har människan många frågor. En del frågor följer med in i mörkret, men det vanligaste är nog ändå att när det sista ljuset slocknar, tystnar människan. I förtvivlan och sorg slutar vi fråga. Det känns meningslöst; vem skulle ändå svara oss? Lågan, som brinner i mörkret darrar till. Oljan tar slut.
Det är för att förhindra detta, som Petrus uppmanar oss att ständigt mata lågan. "Dem (profetorden) bör ni låta lysa för er, som en lampa i ett mörkt rum"
Ordet är levande. Den Ortodoxa kyrkan talar om ett personligt tilltal;
"Such exactly is our Orthodox attitude to the reading of Scripture. I am to see the Bible as God's personal letter sent specifically to myself. The words are not intended merely for others, far away and long ago, but they are written particularly to me, here and now." (The Orthodox Study Bible)
"To open and read this letter is to enter into a personal conversation face to face with the living God. Whenever you read the Gospel Christ himself is speaking to you." (St Tikhon)
Kristus säger att han är det levande brödet, det sanna brödet. Johannes kallar Honom för Ordet. Av detta bröd erbjuds vi möjligheten att äta, dagligen.
Som avslutning på dagens bloggpost öppnar sig min Ortodoxa studiebibel på sidan 923 - Jesus Syraks vishetsbok:
All vishet kommer från Herren
och finns hos honom för evigt.
Vem kan räkna havets sandkorn,
regnets droppar och evighetens dagar?
Vem kan utforska himlens höjd,
jordens vidd och havets djup?
En enda är vis. Väldig och fruktansvärd
sitter han på sin tron: Herren.
Han själv skapade visheten och såg på den,
mätte den och utgöt den över alla sina verk.
Allt som lever har fått del av hans gåva,
i rikt mått har den skänkts åt dem som älskar honom. (Jes Syr 1:1-3, 8-10)
Låt oss, i dessa juletider, även följa Marias exempel, och lyssna till hennes ord, om hur vi skall förhålla oss till hennes son:
Gör vad helst han säger till er. (Joh 2:5)
Detta är lampan för våra fötter, detta är oljan, som håller lågan vid liv, detta är morgonstjärnan, som tänds i våra hjärtan.