Veckan går. Ryggvärken från helvetet tvingar ner mig i sängen och för att underhålla mig mitt i citodon-dimmorna letar jag reda på olika youtube-klipp med bibliskt tema. Jag börjar intressera mig för det där med Noa och arken igen. Intressera sig för är förresten fel begrepp. Fascinerad av är mera rätt.
Det mesta är gammal info. Men en del saker får mig faktiskt att lyfta på ögonbrynen. Efter att ha sett video nummer etthundrasjutton med samma tema börjar jag uppmärksamma vilket tema min Gud har valt åt mig.
Noas ark?
Seriöst?
”Så Gud, vill du bli berömd och i sådana fall för vad”?
”Tja, jag har ju faktiskt förstört hela mänskligheten och planeten en gång, dränkt inte en utan multipla, faktiskt samtliga civilisationer som fanns på planeten och en jädra massa djur och plantor och havsdjur också när jag en gång var igång… räknas det?”
Tystnad.
Jag menar – om allt det där verkligen hände – då var det väl ändå en lokal översvämning – och – säkert var det inte du som var den skyldige – det var säkert bara människorna som igen skyllde en helt ovanligt katastrofal naturkatastrof på dig – eller hur?
Mera tystnad.
Ja, ja okej, jag hör att du har klätt dig i den där Aslan-tystnaden igen. Och ja, jag fattar att det där med en lokal översvämning låter ju rätt så larvigt om man tänker på arken och djuren – jag menar – om översvämningen var lokal – då skulle ju Noa bara kunnat vandra därifrån, och djuren med – för, du förvarnade ju honom i såpas god tid att han hann bygga en stor båt… om översvämningen var lokal skulle han ju bara kunnat flytta. Till närmaste bergstopp.
Monumental tystnad.
Men vet du vad, Gud – jag har faktiskt problem med Genesis. Jag menar – arken och Noa, det är faktiskt helt omöjligt.
Men okej, du har valt ett tema åt mig, så ja visst, jag hör dig, jag börjar samla på mig fakta men jag varnar dig i förväg – då får det bli – fakta.
Suck. Noas ark. Det här är vad min Gud skulle välja att bli berömd för? Som den största massmördaren genom alla tider? Men å andra sidan; om detta är en aspekt av min Gud kan det ju vara en bra idé att känna till det – eller hur? I rent självförvarande syfte. Nu lovade han ju visserligen att inte förstöra planeten någon mera gång i en stor översvämning – men det finns ju några element kvar i verktygslådan. Eld? Vind? Jord?
Jag vet ju redan att översvämningsmyter finns bokstavligen över hela världen. Jag har sedan tidigare haft problem med tanken att människorna som levde i Peru eller Tibet eller Mexico skulle ha plockat till sig en myt om en stor översvämning – om den hände någonstans i Mesopotamien eller om det var Bosporen som översvämmades. Visst att folk vandrar och tar med sig sina legender, men seriöst – befolkningen som överlevde en stor översvämning i närheten av Bosporen vandrade vidare – check. Sedan bosatte de sig i – Anderna??
Nja.
Jag har inte möjlighet att ta upp samtliga flodmyter som vandrar omkring på planeten – men här kommer några stycken:
Masai-folket, Afrika:
The world was heavily populated in those days, but the people were sinful and not mindful of God. God resolved to destroy mankind, except Tumbainot found grace in His eyes. God commanded Tumbainot to build an ark of wood and enter it with his two wives, six sons and their wives, and some of animals of every sort.
Australia:
“Long ago, there were a great many different tribes, and they quarrelled and made war on each other. The worship of Tane, the creator, was being neglected and his doctrines denied. Two prophets, Para-whenua-mea and Tupu-nui-a-uta, taught the true doctrine about the separation of heaven and earth, but others just mocked them, and they became angry. So they built a large raft … built a house on it, and provisioned it. Then they prayed for abundant rain to convince men of the power of Tane. Two men named Tiu and Reti, a woman named Wai-puna-hau, and other women also boarded the raft. … It rained hard for four or five days, until Tiu prayed for the rain to stop. But though the rain stopped, the waters still rose and bore the raft down the Tohinga river and onto the sea. In the eighth month, the waters began to thin. … The earth had been much changed by the flood, and the people on the raft were the only survivors.”
Inca, Peru:
Pictorial records of ancient Incan rulers show that a flood rose above the highest mountains. All created things perished, except for a man and woman who floated in a box. When the flood subsided, the floating box was driven by the wind to Tiahuanacu, about 200 miles from Cuzco, where the Creator told them to dwell.
Mexico:
The earth was once well populated, when mankind committed a magical fault for which they were punished by a great deluge. The Mixtec people descended from the few survivors.
Nexquiriac sent down a great flood to punish mankind for its very wicked ways. He instructed one good man to make a large box and to preserve himself in it, along with many animals and seeds of certain plants.
Jag går inte här in på de Europeiska översvämningsmyterna (Deukalion, Grekland, Rom, Noa, Judarna bara för att nämna två av de mest kända) eftersom de är så välkända för oss. Men som sagt – dessa myter finns över hela världen. Jag har lite svårt att tro att kineserna eller ursprungsfolket i Latin-Amerika skulle blivit så chokade över de stackars människornas öde någonstans i närheten av Bosporen (om de ens kände till händelsen) att de skulle ha skapat egna översvämningsmyter tack vare en lokal översvämning som hände en gång någon helt annanstans… Den grejen stämmer inte. Uppenbarligen har någonting hänt – något som har påverkat hela planeten, då alla folken berättar om händelsen.
Någonting hände.
Om det verkligen fanns en ark – vad säger historikerna och upptäcktsresanden om saken – de som vi faktiskt lyssnar på när det gäller mänsklighetens förehavanden i tider före Google?
Här följer en tabell som visar arkens kända historia:
När? Vem? Påstår vad?
475 f.Kr En Präst från Caldéen Att rester av arken kan ses på botten av en bergsglaciär
257 f.Kr Berosus, en Caldeensk historiker Skeppet kan skådas i Armeninen, en del bitar finns kvar – folk skär av bitar eller skrapar av kåda för att skapa amuletter.
50 e. Kr Flavius Josefus judisk historiker Bekräftar att delar av arken finns kvar i bergen och att folk skär av bitar som de gör talismaner av.
Ungefär 50 e.Kr Nicolaus av Damaskus, grekisk historiker I Armenien finns ett stort berg dit många människor flydde under översvämningen – där landade även en man med en ark – det här kan vara den mannen som Judarnas lagskrivare Moses skriver om.
180 e.Kr Theophilus från Antiokien, biskop Vad gäller arken finns rester att beskåda i de Arabiska bergen ännu i våra dagar.
400 – talet Biskop Epiphanus Seriöst, tror ni att vi inte har belägg för det vi pratar om när man fortfarande idag kan se resterna av Noas ark i Kurdernas land
610 e.Kr Isidore av Sevillia, biskop Ararat är ett berg i Armenien. Historikerna bevittnar att arken landade där efter floden. Även i våra dagar finns rester där som kan beskådas.
1245 Jehan Haithon, munk På de snötäckta bergen i Ararat kan man året runt se en svart fläck; detta är arken.
1269 Marco Polo Hittade arken efter tre dagars klättrande: “in the snowy reaches of a very high mountain. At the bottom of a summit, not at the peak."
1633 Adam Olearius forskningsresande Armenierna och Perserna påstår att delar av arken finns kvar på Bergen men dessa delar har blivit så hårda att de är nu helt förstenade.
1883 Turkiska regeringen En expedition lokaliserade arken vid 4200 meters höjd. Man såg djurburar och stall inne i arken.
1887 John Nouri, upptäcksresande Gjorde tre expeditioner under vilka han påstod att han hittade arken. Han rekommenderade att den skulle flyttas och visas upp på 1900 – års världsjubileum…
1908 Georgie Hagopian, armenisk immigrant Påstår ha besökt arken med sin farbror:
"The Ark was very long and rectangular. Parts of the bottom were exposed and he could see that it was flat. The roof was nearly flat, except for a row of windows, 50 or more, estimated size 18 inches x 30 inches, running from front to back covered by an overhanging roof. The front was also flat. The side tipped out a little from the bottom to top.
"The wood appeared to be entirely petrified"
1943 Ed Davis sergeant i den amerikanska armén based at Hamadan in Iran during World War II, reported that he had climbed Mt. Ararat with his driver's family in 1943. After three days climbing, the group camped 100 feet above the Ark, and was able to look down into it but not to approach closely.
1990 e.kr Satellitbild En låd-liknande form, delad i två delar
Okej, okej, jag ger mig. Alla dessa människor som påstår ungefär samma sak genom mer än 2000 år – ljuger de alla? Josefus. Marco Polo. Turkiska regeringen. Har de alla misstagit sig? Inklusive satellitbilden?
Någonting finns där uppe.
Det finns vetenskapliga studier gjorda på hur detta absolut inte går att klara – och hur detta absolut går att klara – med smart byggande. Det här är en blogg-post. Jag har ingen möjlighet att gå in på den sortens detaljnivå här. Den som är intresserad må googla själv. Det som jag däremot tycker är intressant är detta:
Jag har nu läst ett stort antal översvämningsmyter från en mängd olika kulturer. Det som fascinerar mig är att ingen av dessa myter går in på detaljnivå när det gäller följande saker:
Hur gammal var mannen som byggde arken?
Vad hette hans söner? (Okej, några myter nämner fler namn förutom mannens / pojkens)
I vilken månad började regnandet? Exakt datum?
Varifrån kom vattenmassorna? (Kissande Gudar tages inte på allvar)
Arken byggdes av trä – men exakt vilken slags trä?
Vad var de exakta måtten på arken?
Var landade arken? När? Exakt datum?
Sådana saker tar man helt enkelt inte med när man berättar en myt. Det är den sortens detaljer som historiker är intresserade av. Och framförallt – man avbryter inte berättandet av en spännande myt med någons urtråkiga familjehistoria:
”Och detta är Deukalions släkthistoria:
”X blev pappa till Y som i sin tur födde Z, som blev far till Q, som i sin tur…”
Det där är också den sortens historia som historikerna nördar in sig på. Mytologi och legender lämnar allt att önska när det gäller detaljer.
Men – hejvaddetgår! – Genesis levererar:
(För att läsa Noas släktträd gå till 1 Mos kap. 5. Jag börjar med arkens instruktioner:)
Bygg dig en ark av goferträ och inred den med olika rum. Bestryk den både invändigt och utvändigt med jordbeck. Så skall du göra arken: den skall vara 150 meter lång, 25 meter bred och 15 meter hög, och du skall göra ett tak på den med en halv meters resning. Ingången till arken skall du göra på ena sidan, och du skall bygga den i tre våningar. (1 Mos 6:14-16)
Det år då Noa blev 600 år, den sjuttonde dagen i andra månaden, den dagen bröt alla det stora djupets källor fram och himlens dammluckor öppnades, och regnet strömmade ner över jorden i fyrtio dagar och fyrtio nätter. Just den dagen gick Noa och hans söner Sem, Ham och Jafet in i arken, och med dem Noas hustru och hans tre sonhustrur, vidare alla de olika arterna av vilda djur och boskap, de olika arterna av det som krälar på jorden och av det som flyger, både fåglar och alla andra djur med vingar. (1 Mos 7:11-14)
… På sjuttonde dagen i sjunde månaden blev arken stående på Araratbergen. (1 Mos 8:4)
Jämför nu med legenden om Deukalion och den stora översvämningen. Jag valde den eftersom den kommer närmast med detaljer:
Deucalion, son of Prometheus, in an effort to control the animal instincts of mankind asked Zeus to be merciful. Yet Zeus had already decided to destroy the corrupted generation of mankind. Only Deucalion and his wife Pyrrha were saved—both of whom were considered of the ranks of the gods, the most righteous amongst men—when Deucalion took advice from his father, Prometheus, and constructed an ark. He and his wife used the ark to escape the flood sent by Zeus. The rain and thunders lasted for nine days and nine nights, and the land was flooded, drowning the generation of men except for a few who were saved by running on the top of the mountains. Once the flood was over, Deucalion and Pyrrha landed on a mount (some suggest that it was mount Parnasus?) and offered sacrifices to Zeus.
So, if one could hypothetically build an ark to the specifications outlined in the Bible, and actually cram two of every species on the boat, would it float or would Noah have found himself in a Titanic-like scenario? That’s what four physics graduate students at the University of Leicester wondered.
“You don’t think of the Bible necessarily as a scientifically accurate source of information, so I guess we were quite surprised when we discovered it would work,”
http://www.smithsonianmag.com/science-nature/could-noahs-ark-float-theory-yes-180950385/?no-ist
Och det är detta som fascinerar mig. Varför funkar måtten? Om någon skulle i en saga angivit måtten på Törnrosas slott och någon annan sätter igång och bygger efter de måtten – borde inte hela härligheten rasa om måtten bara var ungefärliga eller hittepå?
Det år då Noa blev 600 år, den sjuttonde dagen i andra månaden, den dagen bröt alla det stora djupets källor fram och himlens dammluckor öppnades (1 Mos 7:11)
Länge har vetenskapen skrattat åt detta. ”Det finns inga undervattenskällor under jorden som skulle räcka för att skapa en sådan översvämning på jorden. Berättelsen om Noas översvämning är en myt.”
I mars 2014 publicerades en artikel i ”sciencedaily.com” som dock rapporterar om en del nya upptäckter:
"An international team of scientists led by Graham Pearson, Canada Excellence Research Chair in Arctic Resources at the U of A, has discovered the first-ever sample of a mineral called ringwoodite. Analysis of the mineral shows it contains a significant amount of water -- 1.5 per cent of its weight -- a finding that confirms scientific theories about vast volumes of water trapped 410 to 660 kilometres beneath Earth's surface, between the upper and lower mantle.
"This sample really provides extremely strong confirmation that there are local wet spots deep in the Earth in this area," said Pearson, a professor in the Faculty of Science, whose findings were published March 13 in Nature. "That particular zone in the Earth, the transition zone, might have as much water as all the world's oceans put together."
http://www.sciencedaily.com/releases/2014/03/140312150229.htm
Det är rätt så mycket vatten det. Och återigen – hur i hela friden kunde den personen som skrev Genesis veta att det finns vatten under jorden i sådana mängder? Jag har inte hittat någon mer flod-myt som talar om vattenmassorna under jordytan. Eller att dessa skulle ha bidragit till katastrofen.
Vad betyder allt det här?
Alternativ ett:
En naturkatastrof av obegripliga mått har hänt på den här planeten en gång, som verkligen strippade globen på nästintill allt liv. Människorna som överlevde hade ingen annan förklaringsmodell förutom ”Guden / Gudarna måste vara VÄLDIGT sura på oss nu”
Fast det är ju det som är problemet. Om arken finns i den riktiga sinnevärlden – om den är så majestätiskt stor som Genesis påstår – om den innehöll alla de där djuren – då har någon vetat i förväg. Långt i förväg. Tillräckligt långt i förväg för att planera i massiva mått.
Alternativ två: Noa fick faktiskt en förvarning om vad som skulle komma att hända.
Arken är viktig. Den spelar roll.
Slutligen skulle jag vilja ta upp Jesus – igen. Han refererar till Genesis sammantaget 25 gånger. Om arken och Noas flod pratar han mycket sakligt om, och använder dessa i en liknelse:
Under tiden före floden åt man och drack, gifte sig och blev bortgift, ända till den dag då Noa gick in i arken, och ingen visste något förrän floden kom och förde bort alla. (Matt 24: 38-39)
Han säger en sak till, som är värt att uppmärksamma:
Så blir det också vid Människosonens ankomst. (Matt 24:39)
Och där har vi roten till mitt intresse. Jesus tog berättelsen om Noa och översvämningen på fullaste allvar. Han refererade till den som fakta.
Den här Guden är redan berömd. Och han menar att hans nästa performance kommer att dra lika mycket publik som senaste gången då han krävde fullt hus. Jag misstänker att han kommer – senast då - ha vår odelade uppmärksamhet.
Som avslutning - låt oss i tysthet skrolla oss igenom de ögonblicksbilder i form av fossiler som flodkatastrofen lämnade efter sig.