Samtliga beskriver varelser som bäst beskrivs som drakar. Här nedan följer Marco Polos beskrivning:
Leaving the city of Yachi, and traveling ten days in a westerly direction, you reach the province of Karazan, which is also the name of the chief city....Here are seen huge serpents, ten paces in length (about 30 feet), and ten spans (about 8 feet) girt of the body. At the fore part, near the head, they have two short legs, having three claws like those of a tiger, with eyes larger than a forepenny loaf (pane da quattro denari) and very glaring."
The jaws are wide enough to swallow a man, the teeth are large and sharp, and their whole appearance is so formidable, that neither man, nor any kind of animal can approach them without terror. Others are met with of a smaller size, being eight, six, or 5 paces long
(The Travels of Marco Polo)
Efter den här beskrivningen går han vidare till att beskriva hur lokalbefolkningen går till väga när de jagar dessa djur samt vad man kan använda deras galla till.
Herodotus, Lucan och Pliny den Äldre beskriver ormvarelser med vingar. Samtliga dessa beskrivningar har viftats bort med argument sådana som "Marco Polo såg inte i verkligheten något av det han beskriver själv - men rent berättartekniskt blir det intressantare om man berättar i första person singularis." Må så vara. Dock är det onekligen intressant att samtliga kontinenter har sina draklegender. Det är också intressant att åtminstone en del av dinosaurierna matchar de beskrivningar som har givits i dessa myter och legender. Eller vad sägs om våra Skandinaviska myter om "Lindormen/Linnormen":
har to ben
Linnorm gjengis som et dyr med dragehode, ørneben, flaggermusvinger og bakkropp i form av en hale med en krøll på og som ender i en pilformet spiss. (Norska wikipedia)
Här är en svensk översättning till oss som har lite svårt för Norskan:
Två ben, drakhuvud, örnben, fladdermusvingar, buk med svans, svansen slutar i en pilformad spets
Så... kalla mig dum i huvudet - men följande frågor ställer jag mig, när jag läser detta:
Varför har draken - "Lindormen" två ben - precis som dinosaurierna?
Varför ser fötterna ut som fågelben - precis som hos dinosaurierna?
Varför har Lindormen fladdermusvingar - precis som de av dinosaurierna som ägde flygförmåga?
Och varför - varför - har vi grävt fram en varelse - inte längre bort än England - som till punkt och pricka matchar beskrivningen ovan?
Två ben - check.
Drakhuvud - check.
örnben - check.
fladdermusvingar - check.
svansen slutar med en pilformad spets - check.
Jag vet inte om er, men jag tänker mig två förklaringar till hur det kommer sig att fornskandinavierna har beskrivit en Dimorphodon:
a) De såg den.
b) De hittade på en fantasivarelse som bara råkar till punkt och pricka beskriva en faktisk, levande varelse som har, bevisligen, levt på den här planeten.
Inte heller är England särskilt långt bort från Skandinavien, om man nu tänker sig likheter i flora och fauna, länder emellan.
Jaha, så nu har Päivi äntligen förlorat all vett och sans och blivit en sån där kreationist som tror att världen är 6000 år gammal?
Lugn, bara lugn. Jag har inte sagt att Dimorphodonen inte levde för 180 till 200 miljoner år sedan. Också. Däremot säger jag, att om nu någon ger en exakt beskrivning av något som ser ut att vara en Dimorphodon, så är det troligen för att vederbörande har sett en Dimorphodon. Varför skulle levande fossiler vara något som enbart vi i våra tider har rättigheten att bevittna? Kom igen, var nu lite generösa! Låt fornskandinavierna ha sin Dimorphodon ifred, utan att ropa på polis.
Dinosaurier? Som levande fossiler?! Härnäst kommer jag väl med påståendet att de inte alls är utdöda, de bara gömmer sig bakom stora möbler...
Nja, saken är faktiskt den, att jag inte behöver. Gå ut på google och sök på "dinosaur soft tissue" och du kommer att hitta den ena seriösa artikeln efter den andra som alla berättar att en del dinosaurieben har överraskningar att bjuda på:
a Tyrannosaurus rex found in Montana was dug up, its leg bone was broken in pieces, and fragments were dissolved in acid in Schweitzer’s laboratory at North Carolina State University in Raleigh. It was big news indeed... when Schweitzer announced she had discovered blood vessels and structures that looked like whole cells inside that T. rex bone—the first observation of its kind. The finding amazed colleagues, who had never imagined that even a trace of still-soft dinosaur tissue could survive.
http://www.smithsonianmag.com/science-nature/dinosaur-shocker-115306469/#T8WG6WD9Hx33W7Qd.99
Så klart att hela den vetenskapliga världen undrade hur i hela fridens namn något så skört som mjukvävnad och röda blodceller skulle kunnat klara sig i någon form i 65 miljoner år. Kreationisterna firade julafton: detta måste väl ändå bevisa - en gång för alla - att dino-dateringen måste vara helt fel?
Historien fortsätter tio år senare:
The controversial discovery of 68-million-year-old soft tissue from the bones of a Tyrannosaurus rex finally has a physical explanation. According to new research, iron in the dinosaur's body preserved the tissue before it could decay.
...
They then tested the iron-as-preservative idea using modern ostrich blood vessels. They soaked one group of blood vessels in iron-rich liquid made of red blood cells and another group in water. The blood vessels left in water turned into a disgusting mess within days. The blood vessels soaked in red blood cells remain recognizable after sitting at room temperature for two years.
https://www.livescience.com/41537-t-rex-soft-tissue.html
Åh, okej. Eftersom vetenskapen har lyckats med att konservera blodkärl i två hela år så är det ju alldeles självklart att dra slutsatsen att det därmed är förklarat hur det kommer sig att dinofynden hållit sig i 65 miljoner år. Två år, 65 miljoner år, same same...
Är det bara jag som tänker "trams" när jag läser detta? Är det bara jag som tänker att det faktum att någon lyckats konservera något i två år inte riktigt är likvärdigt med att samma konserveringsmetod skulle även kunna gälla i flera miljoner år?
Hör nu på här; jag säger absolut inte att därmed bevisat att inga dinosaurier levde för 65 miljoner år sedan. Men nej, jag tror inte att den här dinosaurien skulle ha levt såpas länge sedan.
I min värld resulterar draklegender över hela globen + pålitliga historiker som nämner drakar som faktiska levande djur + skelett som exakt matchar beskrivningarna + mjukosaurier som har hittats i pluralis i våra dagar = något helt annat än att ALLA dinos skulle ha dött ut för 65 miljoner år sedan. Houston, vi har fler levande fossiler på ingång. Ska ni nu äntligen ta en seriöst närmare titt på Loch Ness och den plesiosaurus som bebor den, när vi ändå håller på?
Eller kanske kan en tripp till Storsjön rekommenderas, som sommarkul? Visste du att fenomenet "Storsjöodjuret" är fridlyst sedan 1986? (Däremot hittar jag inget land som skulle fridlyst vare sig enhörningar, trädgårdstomtar eller sjöjungfrur. Jag tror helt enkelt att fridlysningar gäller faktiska, fysiska varelser. Inte varulvar och kentaurer.)
Så... vad har allt det här att göra med kristendom eller bibelforskning?
Tja, jag kommer rätt så automatiskt att tänka på en del bibelpassage där det figurerar en del varelser som vi än så länge inte lyckats (velat?) identifiera:
Look at Behemoth, which I made along with you and which feeds on grass like an ox.
What strength it has in its loins, what power in the muscles of its belly!
Its tail sways like a cedar; the sinews of its thighs are close-knit.
Its bones are tubes of bronze, its limbs like rods of iron. (Job 40:15-18)
Vilket gräsätande djur kommer du att genast tänka på som har en svans som går att likna vid en trädstam? Eller vad sägs om en Leviathan?
“Can you pull in Leviathan with a fishhook or tie down its tongue with a rope?
Can you put a cord through its nose or pierce its jaw with a hook?
...
Can you fill its hide with harpoons or its head with fishing spears?
If you lay a hand on it, you will remember the struggle and never do it again!
Any hope of subduing it is false; the mere sight of it is overpowering.
...
“I will not fail to speak of Leviathan’s limbs, its strength and its graceful form.
Who can strip off its outer coat? Who can penetrate its double coat of armor?
Who dares open the doors of its mouth, ringed about with fearsome teeth?
Its back has rows of shields tightly sealed together; each is so close to the next
that no air can pass between. They are joined fast to one another; they cling together and cannot be parted.
Its snorting throws out flashes of light; its eyes are like the rays of dawn.
Flames stream from its mouth; sparks of fire shoot out.
Smoke pours from its nostrils as from a boiling pot over burning reeds.
Its breath sets coals ablaze, and flames dart from its mouth.
Strength resides in its neck; dismay goes before it.
The folds of its flesh are tightly joined; they are firm and immovable.
Its chest is hard as rock,hard as a lower millstone.
When it rises up, the mighty are terrified; they retreat before its thrashing.
The sword that reaches it has no effect, nor does the spear or the dart or the javelin.
Iron it treats like straw and bronze like rotten wood.
Arrows do not make it flee; slingstones are like chaff to it.
A club seems to it but a piece of straw; it laughs at the rattling of the lance.
Its undersides are jagged potsherds, leaving a trail in the mud like a threshing sledge.
It makes the depths churn like a boiling caldron and stirs up the sea like a pot of ointment.
It leaves a glistening wake behind it; one would think the deep had white hair.
Nothing on earth is its equal - a creature without fear.
It looks down on all that are haughty; it is king over all that are proud.” (Job 41)
Vilket djur är detta? Tycker du?
Nej, det kanske är dags att inse att vi inte vet riktigt så mycket om vår historia som vi gärna vill tro. Och vad gäller bataljen mellan evolutionister och kreationister - kan vi inte åtminstone börja med att titta på vilka data vi har och börja med att tala om levande fossiler? Uppenbarligen är vi - dagens människor - inte ensamma om att ha bevittnat sådana.
Världen är full med överraskningar.