Dela med dig av ett personligt problem och be din partner om råd angående hur han skulle tackla det. Be även din partner att reflektera tillbaka till dig angående hur du själv verkar känna kring problemet som du har valt ut.
Okej - ett personligt problem... Eftersom det finns folk som faktiskt går in här och läser väljer jag ett som jag tror att många - särskilt kvinnor - kan känna igen sig själva i. Förresten är det dags för uppdatering i frågan i vilket fall som helst:
pasta, ris, potatis,bröd, glass, choklad, juice, fikabröd och mjölk. Vissa huvuden var stora, andra inte riktigt så - men det var ju viktigt att göra rent hus. Inte lämna grogrund för något.
När det hade gått ett halvår hade jag tappat tre byxstorlekar i vikt men jag insåg också att ett av huvuden hade ynglat av sig: den som det stod "mjölk" på: de tre nya huvuden hette vispgrädde, grekisk yoghurt och sockerfri lågprotein-glass. Jag tyckte inte jag åt "mycket" av något av det här men så länge jag gjorde det stod jag och stampade still viktmässigt på samma fläck. Jag suckade, och blundade. Något måste man väl ändå få ha - inom LCHF-världen också. Det kom att dröja ytterligare ett halvår innan jag lyckades dra mitt svärd och kapa av dessa tre nya huvuden; vissa åkte av i början av halvåret, andra har jag kämpat med tills alldeles nyss. Jag lever nu min andra smoothie-fria vecka.
Problemet är att beroendet sticker upp sitt fula tryne på de mest oväntade ställen, nu när jag är någorlunda klar med de väntade. Och det känns för mig som om jag målar in mig i en allt snävare och smalare fyrkant. Bittert tänker jag ibland för mig själv att regeln ju är väldigt enkel: smakar det gott så är det inget för mig. Och det där är ju lögn. Den slingrande dimman omkring mig och mitt svärd är full av viskningar - röster som vill mata mig med bitterhetens sura gift. Sanningen är att den mat jag äter som LCHF;are är sanslöst god. Dock klarar jag dåligt saker som hör till efterrättsvärlden - LCHF eller inte.
Så - hur gör man sig fri slaveriet, Gud? Hur tar man sig till den där friheten? Var är stigen?
I Galatierbrevet ställer Paulus denna retoriska fråga:
Förut, när ni ännu inte kände Gud, var ni slavar under gudar som i verkligheten inte är några gudar. Men nu när ni känner Gud, eller rättare, när Gud känner er, hur kan ni nu vända tillbaka till dessa svaga och ömkliga makter och vilja bli deras slavar igen? (Gal 4:8-9)
Hur? Antagligen och eftersom Gud inte har fyllt de falska Gudarnas plats. Hade han gjort det skulle Galatierna inte uppleva något behov av att titta sig över axeln på det som var.
Paulus är inne på samma spår:
låt er ande leda er, så ger ni aldrig efter för köttets begär. (Gal 5: 16)
Och:
Men andens frukter är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning. Mot sådant vänder sig inte lagen. De som tillhör Kristus Jesus har korsfäst sitt kött med alla dess lidelser och begär. Om vi har andligt liv, låt oss då följa en andlig väg. (Gal 5:22 -25)
Vad det alltså kokar ner till är ifall jag litar på att denna korsfästelse - hur svår den än kan kännas just nu - kommer och kan leda till kärlek, glädje, frid och allt det andra som Galatierbrevet utlovar som andens frukter.
Självbehärskning. Min Gud slipar mig i självbehärskning.
Låt oss inte tröttna på att göra det som är rätt. När tiden är inne får vi skörda, bara vi inte ger upp. (Gal 6:9)
Inte tröttna. Skörden - frukten - kommer. Inte ge upp.
ni skall lägga av er den gamla människan, som går under, bedragen av sina begär. Se till att ni förnyas i ande och förstånd och att ni klär er i den nya människan, som har skapats efter Guds bild (Ef 4:22-23)
Se alltså noga upp med hur ni lever, inte som ovisa människor utan som visa. (Ef 5:15)
Så har mina 36 frågor fört mig till havet. Bakom mig har jag Egypten - det gamla rikets slaveri. Framför mig skummande vågor. Någonstans på andra sidan ett nytt liv och ett nytt hemland.