Audio till bibeltexten nedan finns här ovanför. Klicka på "download file".
The hand of the Lord came upon me and brought me out in the Spirit of the Lord, and set me down in the midst of the valley; and it was full of bones. Then He caused me to pass by them all around, and behold, there were very many in the open valley; and indeed they were very dry. And He said to me, “Son of man, can these bones live?”
So I answered, “O Lord God, You know.”
Again He said to me, “Prophesy to these bones, and say to them, ‘O dry bones, hear the word of the Lord! Thus says the Lord God to these bones: “Surely I will cause breath to enter into you, and you shall live. I will put sinews on you and bring flesh upon you, cover you with skin and put breath in you; and you shall live. Then you shall know that I am the Lord.”
So I prophesied as I was commanded; and as I prophesied, there was a noise, and suddenly a rattling; and the bones came together, bone to bone. Indeed, as I looked, the sinews and the flesh came upon them, and the skin covered them over; but there was no breath in them.
Also He said to me, “Prophesy to the breath, prophesy, son of man, and say to the breath, ‘Thus says the Lord God: “Come from the four winds, O breath, and breathe on these slain, that they may live.” So I prophesied as He commanded me, and breath came into them, and they lived, and stood upon their feet, an exceedingly great army. (Hes 37:1-10)
Slöjan mellan världarna ryktas vara tunnare vid vissa tillfällen och kanske bli tunnare på vissa platser. Vi människor har bevittnat diverse besök från andra sidan dimslöjan genom alla tider; bara i bibeln finns otaliga besök av änglar, som uppenbarar sig tillsynes från ingenstans och de har en irriterande ovana att försvinna lika plötsligt som de dök upp. Folkloren världen igenom berättar om de dödas besök i vår värld - välkomna eller också inte. En del kulturer firar "de dödas dag" lika självklart som andra firar julafton. Bibelns förhållningsfilosofi är glasklar: vi skall inte författa oss med samtal med de döda eller med olika andar av varierande slag överhuvudtaget, då alla som flyter omkring i den andra dimensionen inte per nödvändighet vill oss väl. En rätt så sund inställning, om du frågar mig.
The cast of 'Haunting of Hill House' were left "crazed" after filming the series
Låter lovande. Men det blir ännu bättre - här kommer en av huvudrollsinnehavarnas vittnesmål:
"Obviously you know, because we’re actors, we’ve got stupid imaginations. In prep I started to think that someone was sat at the end of my bed in the night and stupid shit like that,’ he admitted."
Following up on Oliver's comments, Elizabeth revealed, "I had no ghostly interactions but I feel like there’s something that happens to your unconscious when you’re pretending like this for nine months. It’s more not being able to sleep, feeling crazed…’
Artikelns avslut är också informativ:
It's the not the first time this has happened to cast members on a horror project in recent months either. Back in June, Alex Wolff told Vice that he thought he was suffering from a variation of PTSD following the filming of Hereditary.
https://www.popbuzz.com/tv-film/news/haunting-of-hill-house-cast-crazed-after-filming/
Posttraumatisk stress syndrom? Vi skådespelare har "bara en dum fantasiförmåga"? Inställningen är inte bara naiv, utan direkt farlig. Det mänskliga psyket går inte in i någon variant av PTSD utan tunga anledningar. Citerar här 1177 - vårdguiden - på vanliga anledningar till PTSD:
- rån
- misshandel
- sexuella övergrepp
- olyckor
- naturkatastrofer
- tortyr
- krigshändelser
- svåra upplevelser under intensivvård eller operationer
- en svår förlossning.
Om och när skådespelare vittnar om PTSD - varianter tycker åtminstone jag att det är dags att fråga sig själv ett och annat om klokheten i att alls producera den här typen av "underhållning". Och vid det laget som vi medvetet öppnar dörrar som vi inte längre ens tror är dörrar, och låter lite vad som helst krypa igenom och ställa sig vid sängändan, utgåendes ifrån att "det är bara min livliga fantasi, haha, jaja, jag är ju skådis", får åtminstone jag huvudvärk. Det måste finnas någon övre gräns för den intelligenta modernistens totala naivitet. Våra kroppar reagerar som de gör med god anledning: hjärtklappning, mardrömmar, muskelspänningar, stressreaktioner - de dyker inte-inte-inte upp pga "livlig fantasi". Det är nu en gång för alla så att våra kroppar inte ljuger för oss. Kroppen är en klok, intelligent manick. Det är genom kroppen som vi lever våra liv.
"Det är ju bara harmlöst skoj".
Är det?
Mina barn skall inte få klä ut sig med sårsmink, och de får inte titta på vad som helst på TV - och ta in vilka hemskheter som helst med sina fem sinnen: torterade skrik, blödande människor, ruttnande kroppar som vandrar omkring med döda ögon - detta är inte underhållning och här säger den kristna mamman ett strikt och sakligt "nej". Jag drar gränsen vid en häxdräkt. De får ta på sig en häxklänning med svart toppig hatt om de så önskar, men nej, ingen sårsmink, nej, inga hemska filmer, och nej-nej-nej, under inga omständigheter kommer jag att lära dem att död, våld och tortyr är "skoj".
"Mamma varför får jag inte ha sårsmink", frågar banne mig minstingen, åtta år gammal. Istället för att bli arg förklarar jag med lugn röst att olyckor händer på riktigt, folk blir sårade på riktigt, och de som på riktigt har varit med om en bilolycka knappast tycker att det är "skoj" att bli påminda om det hemska som hände. Eftersom flickan är intelligent, och det är inget fel på hennes empatiförmåga, köper hon förklaringen. För nu. Men snälla rara svenska samhälle, kan vi inte börja sansa oss, besinna oss, och tänka efter, istället för att bara på sinnesslö automatik importera vartenda ett amerikanskt påfund som finns i sinnevärlden? Måste hela samhället bli så sekulariserat att inga sunda kristna värderingar längre göra sig besvär in i det moderna, stolta samhällsbygget? Är det inte läge att stanna upp och fundera vid det laget som skådisarna, som själva varit med om produktionen av den senaste rysaren vittnar om sömnlösa nätter, PTSD, samt obehagskänslor om "något" som visserligen inte finns enligt det moderna tänket, men som ändå lyckades slinka in, ut och igenom, när nu dörren ändå stod på vid gavel?
Newsflash: tomtarna på andra sidan skynket ger blanka f-n i om vi "tror" på dem eller inte. De fortsätter sin existens lika glatt ändå. Frågan är om vi måste rulla ut den stora röda mattan för att bjuda in dem? För tro mig, de kommer, om vi bjuder in. Och när de kommer struntar de fullkomligen i vad du tror på eller inte. Inställningen "men jag tror ju inte" hjälper ungefär lika mycket som att ropa "nämen vi är ju neutrala, gå och ockupera någon annan" när den lede Fi bestämmer sig för att marschera över gränsen.
Trick or treat?
Den stora frågan är vilka det är som håller på att bli grundlurade, i all sin moderna intellektualism.