If you were able to live to the age of 90 and retain either the mind or body of a 30-year-old for the last 60 years of your life, which would you want?
Nu är ju frågan aningen felformulerad för att gälla Gud då han existerar i evigheten för evigt - så för hans del finns ju inget "de sista 60 åren av ditt liv" - men för övrigt tycker jag visst att frågan är värd lite närmare inspektion:
Det första som slår mig är att kyrkan har envist hävdat från get go att Jesus återuppstod in corpo. Låt oss börja dagens resa med att läsa en bit från Lukasevangeliet:
Medan de ännu talade stod han plötsligt mitt ibland dem och hälsade dem: ”Frid över er!” De blev rädda, och i sin förskräckelse trodde de att det var en ande de såg. Då sade han: ”Varför blir ni skrämda, varför fylls ni av tvivel? Se på mina händer och mina fötter, det är jag och ingen annan. Känn på mig och se på mig, en ande har inte kött och ben, och det kan ni se att jag har.” Och han visade dem sina händer och fötter. Då de av idel glädje och förvåning ännu inte kunde tro, frågade han dem: ”Finns det något att äta här?” De räckte honom en bit stekt fisk, 43och de såg hur han tog den och åt. (Luk 24:36 - 43)
Vill man övertyga sin läsande publik att Jesu återuppståndelse skulle varit en ren själslig affär är detta inte rätt sak att skriva ner. "Känn på mig och se på mig - en ande har inte kött och ben och det kan ni se att jag har". Minsann. Jag har sagt det förut - jag säger det igen; om jag skulle hitta på en vild saga om att igår träffade jag min döde far finns det en del saker jag inte skulle lägga in i historien - i alla fall inte om jag vill att du skall tro på den:
Jag skulle inte hitta på att jag såg hans fysiska kropp.
Jag skulle inte hitta på att jag kunde gå fram till honom och röra vid hans fasta armar och ben.
Jag skulle inte-inte-inte hitta på att sedan satte sig min far ner vid matbordet och åt en bit pizza och drack en cola. Varpå han försvann.
Det blir liksom inte trovärdigt. Och ändå är det just detta vi läser i Lukas.
I Johannesevangeliet blir det ännu värre. I likhet med dig och mig har en av lärjungarna - Tomas - svårigheter med att tro på en kroppslig uppståndelse:
En av de tolv, Tomas, som kallades Tvillingen, hade inte varit med när Jesus kom. De andra lärjungarna sade nu till honom: ”Vi har sett Herren”, men han sade: ”Om jag inte får se spikhålen i hans händer och sticka fingret i spikhålen och sticka handen i hans sida tror jag det inte.” En vecka senare var lärjungarna samlade igen, och Tomas var med. Då kom Jesus, trots att dörrarna var reglade, och stod mitt ibland dem och sade: ”Frid åt er alla.” Därefter sade han till Tomas: ”Räck hit ditt finger, här är mina händer; räck ut din hand och stick den i min sida. Tvivla inte, utan tro!” (Joh 20:24 - 27)
Ouch. Tomas har ändå mina sympatier. In i det längsta ville jag tro - trodde - att det där med "ett evigt liv" hade att göra med någon slags himmelsk tillvaro "på andra sidan" - i likhet med det som folk som har haft en nära-döden-upplevelse beskriver; Jesus själv säger ju faktiskt i Matteusevangeliet att i uppståndelsen är vi "som änglarna i himmelen". Men å andra sidan - vi vet så fasligt lite om änglakroppar - och hurudana de är.
Två mycket viktiga saker skall påpekas här när det gäller judisk tro under första århundradet:
1. Ingen trodde att Messias skulle återuppstå. Varför skulle han behöva göra det? Återuppståndelsen var till för oss dödliga - inte för den segrande konungen som skulle komma och lägga alla folk under sina fötter.
2. De som faktiskt trodde på kroppslig återuppståndelse - och långt ifrån alla falanger inom första århundradets judendom trodde på någon återuppståndelse överhuvudtaget, kroppslig eller inte kroppslig - trodde att alla skulle återuppväckas på den yttersta dagen. En händelse - ett tillfälle. Ingen trodde på att en ensam person skulle återuppväckas långt i förväg - långt innan vi kommit någonstans i närheten av den yttersta dagen.
Just därför är evangeliernas vittnesmål om en högst fysisk Jesus, som utmanar sina lärjungar till att komma närmare och undersöka hans kropp - så oerhört. Detta är i sanning något helt nytt.
Tillbaka till min ursprungsfråga; vilket väljer Gud - en existens där han kan ha en 30-årings kropp i all evighet eller en existens där han får behålla en 30-årings mentala kapacitet i all evighet?
Jesus ålder vid korsfästelsen - och därmed återuppståndelsen - har varit just 30, i runda slängar. Det är med den kroppen som han återuppstår. Svaret på vår fråga blir uppenbar. The Godhead har tre olika uppenbarelseformer; fadern, sonen och anden. Om Fadern säger Jesus mycket tydligt "Gud är ande". (Joh 4:23) Sonen - det fysiska ordet - däremot väljer att klä sig i en kropp - som mycket liknar våra kroppar. Och när den slutgiltiga återuppståndelsen sker - den, där vi alla slutligen möter honom igen - klär han oss i likadana kroppar.
Det är något han vill med att skapa oss med en kropp som går att ta på. Det är något han vill med att skapa en värld som det rent fysiskt går att vidröra. Han finner det "mycket gott". Han själv väljer detta - att återskapa Eden i en fysisk värld.
Det är onekligen något att meditera över. Gud väljer att komma med sin härlighet ner till oss - istället för att lyfta upp oss till härligheten. Han sår något i dessa våra fysiska kroppar - något som sedan bär frukt när våra kroppar har - likt fröet - begravts i mullen. Och ur jorden stiger vi upp med nya kroppar - så som fröet stiger upp ur jorden; inte som samma frö som blev sått och dog i marken - utan som något nytt och annorlunda. Men fortfarande högst påtagligt fysiskt. Paulus soma psychikon och soma pneumatikon - den kronologiska, under tiden lydande kroppen, och den andliga, tidslösa kroppen - från första korintierbrevets femtonde kapitel ger oss ytterligare en ledtråd till denna nya existens:
Den första människan kom från jorden och var jord; den andra människan kom från himlen. Som den jordiska var, så är också de jordiska, och som den himmelska är, så är de himmelska. Och liksom vi blev en avbild av den jordiska, skall vi också bli en avbild av den himmelska. ( 1 Kor 15: 47-49)
Avbild av den himmelska. Det himmelska som valde att komma ner till oss på jorden, i en kropp som gick att röra vid och stötas emot.
Gud väljer kroppen. Det är ett klokt val, ett gott val.
Jag väljer också kroppen. Jag väljer att ta hand om min kropp - den, som skall vara ett tempel och boningshus för hans ande.