"Tro att Jesus är Herren och att Gud har återuppväckt honom."
"Genom tron allena" har tvistats länge och väl genom århundradena av kristendom, och nu äntligen har den debatten även nått mitt lilla hörn av cyberrymden. Först, lite bakgrund:
Sola fide - tron allena - hör till Luthers reformatoriska grundtankar;
"I anslutning till Paulus teologi, särskilt till Romarbrevet och Galaterbrevet, lärde Luther att människan inte kan bli frälst genom gärningar utan endast genom tro. Detta riktade sig mot en viss typ av senmedeltida fromhet som Luther menade lade överdriven vikt vid botövningar och befrielse från sådana genom avlat." (wikipedia)
Med detta följer alltså tanken att det enda som krävs för frälsning är tron i sig själv:
Ty av nåd är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det. Det beror inte på gärningar, ingen skall kunna berömma sig. (Ef 2: 8-9)
Och gott så: vi kan inte köpa oss till frälsningen med vare sig avlatsbrev, lagtrogenhet eller goda gärningar. Frälsningen är inte till salu - det är en gåva:
Ingen kan komma till mig utan att Fadern som har sänt mig drar honom (Joh 6:44)
Därmed alltså frid och fröjd på jorden och i själen: jag tror, och då kan jag slappna av i denna förvissning om min framtid tillsammans med Herren? Skulle jag någon gång råka begå ett oförlåtligt brott eller två har jag fortfarande mitt på det torra - jag tror ju.
Error. För det första skulle jag lite stillsamt vilja påpeka att det är farligt att läsa Paulus som lösryckta citat. För att förtydliga vad jag menar ber jag er att tillsammans med mig återvända till Efesierbrevet och se efter vad Paulus skriver direkt efter - i efterföljande mening :
Vi är hans verk, skapade genom Kristus Jesus till att göra de goda gärningar som Gud från början har bestämt oss till. (Ef 2:10)
Som en naturlig efterföljd av att vara frälst genom tron följer en viss slags handlingar: detta är så oerhört viktigt för Paulus att han understryker den saken genom att lägga dessa båda meningar - Efesierbrevet 2:8-9 och 10 bredvid varandra. Ja, det är sant, du kan inte genom dina handlingar köpa till dig Guds nåd och frälsning, men när du väl har tron följer av den, som en naturlig utväxt, en viss slags handlingar. Det går inte att i ena andetaget säga "Jag tror" och i nästa bränna bebisar på bål. Bebisbrännandet upphör samma sekund som Gud påbörjar sitt reformatoriska arbete i människohjärtat:
Jag skall ge er ett nytt hjärta och fylla er med en ny ande. Jag skall ta bort stenhjärtat ur kroppen på er och ge er ett hjärta av kött. (Hes 36:26)
Det finns, med andra ord, en hel del hädangångna "kristna" som vi inte behöver bekymra oss om att möta någon mera gång, alldeles oavsett hur mycket de har med sina läppar bekänt "Jesus är Herren, Jesus är Herren"; deras handlingar vittnar om ifall detta verkligen var sanning för dem. Såsom Anden vittnar om Herren vittnar våra handlingar om ifall Guds metamorfos inom oss har påbörjat sitt arbete eller inte. I Herrens ljus överlever noll inkvisitionspräster, oavsett hur många polerade krucifix de har burit på, medan tortyren pågick. Hans ljus och medveten, planerad, återkommande grymhet är som två kylskåpsmagneter, som inte vill veta av varandra.
Det är detta Herrens bror Jakob vittnar om sitt brev till församlingarna ute i världen:
Mina bröder, vad hjälper det om någon säger sig ha tro men inte har gärningar? Inte kan väl tron rädda honom? (Jak 2:14)
Nej, det kan den inte! Tron är förutsättningen, men:
Om en broder eller syster är utan kläder och saknar mat för dagen, vad hjälper det då om någon av er säger: ”Gå i frid, håll er varma och ät er mätta”, men inte ger dem vad kroppen behöver? Så är det också med tron: i sig själv, utan gärningar, är den död. (Jak 2:15-17)
Att tro, att hitta till Kristi ljus, dragen av Fadern själv, är själva grogrunden för plantan, som är ämnad till att ge god frukt. Men av detta skall efterfölja Guds förvandlande arbete som ger människan en ny ande och ett nytt hjärta. Sker inte detta har tron fått dö. Detta är av sådan vikt för Jakob att han till och med upprepar samma sak två gånger, i samma korta paragraf; denna självklara sanning får tjäna som en inklusio som både inleder och avslutar Jakobs diskussion om tro och gärningar:
Liksom en kropp utan livsande är död, så är tron utan gärningar död. (Jak 2:26)
Vi repeterar: Kristendomen är inte en all inclusive - "du kan uppföra dig precis hur du behagar, bara du sedan ångrar dig" - religion, där det är möjligt för nazisoldaten att kasta en skrikande bebis på brasan, sedan gå hem, bittert ångra sig, be Herren om förlåtelse på sina bara knän, och sedan nästa dag gå tillbaka till jobbet och glatt göra om exakt samma sak. Och därmed har vi också förklarat Herrens egen tes, angående just precis detta:
Inte alla som säger ’Herre, herre’ till mig skall komma in i himmelriket, utan bara de som gör min himmelske faders vilja. (Matt 7:21)
Och vad är nu den Himmelske Faderns Vilja?
De har byggt offerplatser där de bränner sina barn som offer åt Baal. Något sådant har jag aldrig befallt, aldrig talat om och aldrig tänkt. (Jer 19:5)
Att tortera ihjäl bebisar ingår alltså inte i agendan för dagen. Och då kan vi gissa oss till att andra, dylika grymheter inte riktigt ryms inom riktlinjerna av "den Himmelske Faderns Vilja" heller. För att inte göra listan över "du skall icke" - för långtråkig och oläsbar, kringgår Jesus detta med ett briljant uttalande - ett 101 - Himmelriket för Dummies:
Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger. (Matt 7:12)
Eller som min finska översättning av Jesaja uttrycker det:
"Och där skall gå en huvudled,
en banad väg, som skall kallas för den Heliga Vägen.
Den kan inte ens dåren missa." (Jes 35:8)
Det är, med andra ord, inte alldeles jättesvårt att gissa sig till vad jag kan göra för gott min granne idag. Instruktionerna är så klara att till och med en dåre begriper; vad skulle jag själv önska? Detta är Kristendomens Via Sacra.
Slutligen: nej, Herrens ljus är inte till salu, den är en gåva. Men inte heller är det en gåva som det går att ta emot ena dagen och rata nästa, lite som man själv önskar, enligt devisen "one for all and more for me".
Tron är en öppen dörr, en inbjudan till metamorfosen, som erbjuder möjligheten att byta ut stenhjärtat till ett levande, kännande hjärta av kött. Dock måste vi säga vårt aktiva "ja" till denna hjärtoperation.
Han väntar på ditt "fiat".