Då har vi kommit till den tionde frågan i vår resa som har som mål att lära känna Gud bättre. Frågorna lånar jag från en vetenskaplig studie vars mål var att skapa större intimitet mellan två människor.
10. If you could change anything about the way you were raised, what would it be?
Det känns helt rätt att fördjupa sig i Jesu uppväxt och barndom i inslaget som publiceras precis innan jul.
Sanningen är att vi vet förtvivlat lite om Jesu barndom. Ändå kan vi dra en del slutsatser, delvis tack vare den information som finns i främst Lukasevangeliet - den som traditionellt brukar kallas för julevangeliet - och delvis genom de studier samt arkeologiska fynd som finns från tidseran då Jesus levde.
Jag börjar med Lukas;
Det känns som rätt så självklart att konstatera att Jesus föddes som Jude in i en judisk familj. Just nu förbereder vi oss för att fira hans födelse. I många familjer ser vi en traditionell julkrubba; ett stall, mysigt upplyst av en lykta, djur och föräldrar som tindrar vid en nyfödd bebis som ligger i en vattenho. Istället borde vi antagligen ha klippgrottor som julkrubbor. Så här skriver Joseph Ratzinger i sin bokserie Jesus från Nazareth:
"I trakten kring Betlehem finns klippgrottor som sedan gammalt har använts som stall."
Oavsett om vi känner till i vilken grotta Jesus föddes är det nog mer troligt att han föddes just i en grotta än i de julstall som vi ställer upp för beskådning varje år.
Hur är det med stjärnan då? Var gossebarnet verkligen ett väntat barn - i fler bemärkelser än den självklara? Ratzinger igen:
"Från (de romerska historikerna) Tacitus och Suetonius får vi reda på att det på deras tid fanns förväntningar i omlopp om att världens herre skulle framgå ur Juda."
Det var alltså inte bara Judarna som hade profetior om en världshärskare som snart skulle födas. Sådana profetior fanns i omlopp hos fler folkslag än så. Stjärntydarna som har gett sig iväg för att leta efter den nyfödda världshärskaren kan mycket väl ha följt efter en stjärnkonstellation som kan ha haft en särskilt lysande stjärna. Enligt Ratzinger skall bland annat kineserna ha observerat en lysande stjärna som visade sig och var synlig länge kring år 4, då Jesus skall ha fötts.
För några dagar sedan hamnade jag i diskussion med en vän om just de judiska traditionerna kring Jesu födelse; det kan kännas onödigt att påpeka att Jesus inte blev döpt - Johannes döparen - den första personen inom Judendomen som skulle komma till att döpa människor, låg, bokstavligen talat, fortfarande i sin linda. Döpandet av barn är ingen judisk tradition - det är en kristen ritual. Det är först Jesu lärjungar och Aposteln Paulus som börjar döpa barn och bebisar; i epistlarna kan vi läsa hur hela hushåll döptes till den nya tron sedan efter familjens överhuvud - pater familias - hade tagit beslutet att bli kristen. Så långt i vår genomgång ligger kristendomens grundare i sin mammas famn, redo att genomgå samma judiska ritualer som samtliga judiska gossebarn.
När åtta dagar hade gått och man skulle omskära pojken fick han namnet Jesus (Luk 2: 21)
Jesus var en omskuren jude. Hans föräldrar offrar de fattigas offer; de som inte hade råd med ett offerlamm kom med duvor istället. Av allt detta får vi reda på att Jesus växer upp i en familj där det inte är särskilt gott ställt, föräldrarna har ont om pengar, men de håller på traditionerna.
En sista glimt av Jesu uppväxt och barndom får vi, också den här gången genom Lukas:
Hans föräldrar brukade varje år bege sig till Jerusalem vid påskhögtiden. Också när Jesus var tolv år gammal gick de dit upp som seden var vid högtiden. (Luk 2:41 - 42)
Vi vet alltså att Jesus har haft möjligheten och förmånen att besöka templet i Jerusalem många gånger. Vi vet att hans föräldrar är fromma judar, som har som vana att göra resan från hembyn till huvudstaden varje påsk - något som absolut inte var någon självklarhet för samtliga fattiga på den judiska landsbygden. Säkert har pojken Jesus sett fram emot den årliga färden, som har omfattat en stor skara människor som alla har rest tillsammans för sin egen trygghets skull. Resan har tagit flera dagar; Lukas berättar för oss att först efter en dags resande hemåt upptäcker föräldrarna att Jesus inte finns med i den stora bullriga skaran resenärer. Då var alltså inte familjen hemma än. Tar det mer än en dag att resa hem tar det ju lika många dagar att resa dit. Det här har varit en stor, spännande årlig expedition, fylld av röster, färger, dofter, sång och spännande platser som inte besöks ofta. För ett ungt barn måste den årliga resan gjort ett starkt intryck.
Varför stannade Jesus kvar i huvudstaden just den här gången?
Jag - och många med mig - tror att nyckeln här är hans ålder. Pojken är 12 år. Han bör alltså precis ha gått igenom en liknande ritual som den som dagens judiska pojkar går igenom; Bar Mitzvah. På den tiden ansågs en pojke som hade fullföljt denna ritual vara åtminstone i den religiösa meningen, på törskeln till vuxendomen: han får nu läsa ur Toran högt i synagogan och kan ombeds att delta som vittne. Det kan låta som en väldigt ung ålder att vara på väg in i vuxenlivet i, men låt oss minnas att medellivslängden för judiska män under den här eran låg någonstans mellan 30 - 45. Man var tvungen att skynda barnen in i ansvaret.
Det är också i den här åldern som det är dags för en ung man att söka vidareutbildning, om han vill fortsätta sin skolgång; alla pojkbarn fick en grundläggande utbildning som omfattade kännedom om Toran - lagen. Men den som ville fortsätta studera fick hitta sig en Rabbi, en lärare som var redo att ta sig an en lärjunge, eller flera. Var det därför som Jesus dröjde sig kvar i templet? Var han på jakt efter en lärare som skulle vara villig at ta sig an honom som student?
Lukas berättar mer för oss om den här händelsen än vi alla gånger förstår; ta bara faktum att det tog tre dagar för föräldrarna att hitta sitt bortsprugna barn. Tänk dig själv in i situationen; du, som förälder, har tappat bort din 12-åring i en storstad. Visserligen har han varit där många gånger förut, men aldrig ensam. Den första dagen av ditt letande går åt att resa tillbaka till själva staden. Hur mår du? Hur sover du? Vad oroar du dig mest för? Vilka scenarior är dina värsta-möjliga? Väl i staden - vart skyndar du först? Visst letar du först igenom alla hans favoritställen från tidigare år? Marknaden? Snickarbodarna? En hel dag lägger föräldrarna på att leta på alla andra ställen förutom templet.Under första dagen kan föräldrarna inte föreställa sig att sonen till en snickare, en blivande snickare själv, skulle dröja sig kvar i templet.
Hade han inte berättat för sina föräldrar, vad han drömde om? Eller hade han det, och de hade viftat bort förhoppningen som omöjlig, icke-genomförbar? Personligen tror jag att någon form av konflikt hade ägt rum mellan föräldrar och tweenie-pojken Jesus: se bara på ordutbytet mellan mor och son:
”Barn, hur kunde du göra så mot oss? Din far och jag har letat efter dig och varit mycket oroliga.” Han svarade: ”Varför skulle ni leta efter mig? Visste ni inte att jag måste vara hos min fader?" (Luk 2:48)
Vår 12-åring tjäckar sig lite gentemot modern; hon hänvisar till Josef som "din far", han ger svar på tal genom att hänvisa till något de tydligen redan har diskuterat - vem som är hans riktiga fader. Tro inte att det är slumpen att hon börjar sin anklagelse med orden "din far" och han försvarar sig aningen näbbigt genom att påminna henne om vad han anser om det där; om Josef är hans riktiga far är det hans plikt att glömma alla fjanterierna om "högre utbildning", följa med hem och fullfölja sin utbildning som snickare istället. Om, å andra sidan, Gud är hans riktiga fader, är det helt riktigt att han skall finnas i templet, redo att fortsätta på sin egen, utstakade bana.
Som om han inte skulle vetat. Som om han inte skulle förstått. I tre dagar var han åtskild från föräldrarna - trotsigt åtskild, trotsigt följande sin egen bana. Trotsigt vetande att mamman som ingenting förstod och den långsamma snickarmannen säkert oroade sig. Säkert letade de efter honom. Som om han inte skulle ha vetat det under dessa dagar, då han själv ordnade med sin mat och sin sovplats.
Lukas avslutar berättelsen med att konstatera att pojken förlorade slaget - för den här gången:
Sedan följde han med dem ner till Nasaret, och han lydde dem i allt. (Luk 2:51)
Det behöver påpekas - att på olydlighet följde lydighet. "Du skall hedra din fader och din moder".
Om du kunde ändra något angående sättet som du uppfostrades på, vad skulle det vara?
Konflikten mellan mor och son fick sin början där - i de olika åsikterna om var han hörde hemma. Senare, när han hade påbörjat sin missionsverksamhet kom mamman för att hämta hem sin galenpanna till son. När han får höra talas om detta svarar han;
”Vem är min mor och mina bröder?” Han såg på dem som satt runt omkring honom och sade: ”Det här är min mor och mina bröder. Den som gör Guds vilja är min bror och syster och mor.” (Mark 3:33)
Som en "fortsättning följer" på incidenten i templet när han var 12 - hon har kommit för att hämta hem honom. Den här gången vinner han. Han följer inte med henne. Senare, i slutet av sin verksamhet, när han håller på att torteras sönder och samman på det romerska korset finns hon där, och ser på, i stum sorg. Han ser henne. Återigen inte bara i oro, utan i sorg:
När Jesus såg sin mor och bredvid henne den lärjunge som han älskade sade han till sin mor: ”Kvinna, där är din son.” Sedan sade han till lärjungen: ”Där är din mor.” Från den stunden hade hon sitt hem hos lärjungen. (Joh 19:26)
Jag har sagt förut att jag inte tror att den älskade lärjungen var samma Johannes som fiskaren Johannes, som också fanns bland Jesu lärjungar. Att bedöma av hur Johannesevangeliet är författat var den älskade lärjungen någon av prästerlig utbildning. Därmed kan han stå ohotad vid foten av korset tillsammans med kvinnorna när alla andra har flytt. Pojken i Jesus som en gång önskade sig en prästerlig utbildning men aldrig fick någon - ser på den av hans lärjungar som hade just detta och skänker sin mor, döende, från korset, den sonen som han aldrig hade möjlighet att bli. Ouch.
(Som ett rent sidospår tycker jag att det kan noteras att katolikerna har en poäng när de påpekar att Jesus knappast skulle behövt - till och med från korset - ordna med försörjning åt sin mor ifall hans "bröder" verkligen var hans biologiska helbröder. Då skulle ju de tagit hand om henne, efter hans död.)
Det här är så klart bara mina egna spekulationer. Men jag tror att det fanns en tagg som skavde i människan Jesus. En tagg som berörde just hans uppväxt. En hemlig dröm, som aldrig riktigt blev uppfylld - och därav åtminstone en del av spänningarna som fanns mellan honom och "de skriftlärde"; "Han har ju inte studerat! Ska han komma här och komma?!" (Joh 7:15, på ett ungefär) och
Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare som stänger till himmelriket för människorna. Ni går inte själva in, och dem som vill komma dit in släpper ni inte in. (Matt 23:13)
Var det så att det en gång fanns en ung pojke som önskade gå i lära hos de skriftlärda? Var det så att dessa inte var villiga att släppa in honom - i hans eget himmelrike? Stängde de för dörren för att han hade fel bakgrund?
Vilka känslor rörde sig i hans känsliga 12-åriga själ när han blev med hem till Nazareth "och lydde sina föräldrar i allt"?
Om du kunde ändra något angående sättet som du uppfostrades på, vad skulle det vara?