Tänk er en trogen och klok tjänare som av sin herre satts att ha uppsikt över tjänstefolket och ge dem mat i rätt tid. Salig den tjänaren, när hans herre kommer och finner att han gör vad han skall. Sannerligen, han skall låta honom ta hand om allt han äger. Men om det är en dålig tjänare, en som tänker: Min herre dröjer, och så börjar slå de andra tjänarna och äter och dricker med de druckna, då skall hans herre komma en dag när han inte väntar honom och vid en tid som han inte vet om och hugga ner honom och låta honom dela lott med hycklarna. Där skall man gråta och skära tänder. (matt 24:45-51)
Den var den snälla, överslätande svenska översättningen. På brutal finska låter versrad 51 så här: "hackar ihjäl". Man kanske kan tycka att skillnaden mellan hugga ner och hacka ihjäl inte är så stor men det finska uttrycket står i pågående presens vilket ger en mycket mer - ehm - fortgående - bild av ihjälhackandet. Det räcker inte med att den onda tjänaren som super och festar och har sig och tänker "min herre kommer inte idag" blir utesluten från himmelriket, psykopat-Guden skall hacka ihjäl honom också. Med en machete.
Det finns andra. Liknelser där det inte lämnas någon tvivel kring att Jesu Abba i himlen faktiskt alldeles på riktigt gillar att svinga en lie:
Med himmelriket är det som när en man hade sått god säd i sin åker. Medan alla låg och sov kom hans fiende och sådde ogräs mitt bland vetet och gick sedan sin väg. När säden växte upp och gick i ax visade sig också ogräset. Då gick tjänarna till sin herre och sade: ’Herre, var det inte god säd du sådde i din åker? Varifrån kommer då ogräset?’ Han svarade: ’Det är en fiende som har varit framme.’ Tjänarna frågade: ’Skall vi alltså gå och rensa bort ogräset?’ – Nej’, svarade han, ’då kan ni rycka upp vetet samtidigt som ni rensar bort ogräset. Låt båda växa tills det är dags att skörda. När skördetiden kommer skall jag säga till dem som skall skörda: Rensa först bort ogräset och bind ihop det i knippen att eldas upp. Men vetet skall ni samla i min lada.’” (Matt 13:24-30)
Vesa förklarar för mig att ogräset ifråga tvinnade ihop sina rötter med vetets, och att det var mycket svårt att få bort det utan att skada vetet. Därför skulle den tidens lyssnare omedelbart förstått att om mannen i liknelsen skulle valt att genast göra sig av med ogräset skulle även en del av vetet gått förlorat. För oss - dig och mig - är detta en påminnelse om att Jesus på största allvar pratade om en kommande domedag då änglarna skall sortera ut de onda från de goda - och kom inte och säg sen att du inte blivit varnad, verkar undertexten lyda. Liknelsen om fiskefångsten trummar in samma budskap:
Med himmelriket är det också som när man lägger ut ett nät i sjön och får fisk av alla slag i det. När det är fullt drar man upp det på stranden och sätter sig ner och samlar den goda fisken i korgar och kastar bort den dåliga. Så skall det bli vid världens slut. Änglarna skall gå ut och skilja de onda från de rättfärdiga och kasta dem i den brinnande ugnen. Där skall man gråta och skära tänder. Har ni förstått allt detta?” (Matt 13: 47-51)
Ja du. Vad svarar man på det? Svenska kyrkan verkar inte ha förstått. De väljer Struts Total:
det är de gudomliga delarna av var och en av oss ska bestå efter döden medan domen utgör en värdefull möjlighet för oss att äntligen bli av med våra djävulusiska sidor.
Det är en vacker bild - men tyvärr inte alls vad Jesus undervisade. Jag kan inte få liknelsen om vare sig vetet eller fiskenätet till att handla om att jag själv är hela åkern eller hela fiskefångsten och en del av mig ratas och en del av mig godkänns. Det skulle ju innebära att en del av mitt eget medvetande kastas in i en brinnande eld och jag blir för alltid tudelad: en del av mig är medveten om en himmelsk fest, en evighet där inga mer tårar finns, medans däremot en annan del av mig är medveten om något helt annat. Vi kan slingra oss. Vi kan ställa oss frågor som "men sade Jesus verkligen så". Men för min del har det kommit till att jag inte både kan tro att vi "har" textinnehållet i evangelierna - dvs att vi vet vad Jesus undervisade - förutom när den undervisningen blir obekväm - då "har" vi inte längre texterna och kan börja prata om "Jesusgestalten" och "vilket syfte författaren hade med texterna". Antingen eller - åtminstone i det här fallet. Antingen har jag blivit övertygad om att Jesu undervisning har bevarats sådan han delade ut den en gång i världen, eller också tror jag det inte. Men jag kan inte välja att tro så när jag lyssnar på texter som passar mig och välja bort det när jag lyssnar till texter som enligt min egen åsikt vittnar om lallande vansinne. Jag kan inte detta, eftersom jag tyvärr har passerat fem-års åldern. När det gäller liknelsen med fiskefångsten behöver vi inte ens gissa. Jesus själv förklarar liknelsen för oss. Änglarna skall samla de onda och kasta dem i den brinnande ugnen. Har ni fattat - frågar Jesus. Svenska kyrkan svarar: Ja, alltså, änglarna kommer att samla de onda delarna av mig och fräta bort dem och sedan går jag till min Herres glädje. Öh, nej, försök att fokusera, kyrkan. Vi tar det en gång till: Änglarna kommer att samla de onda och kasta dem i den brinnande ugnen. Inte: änglarna kommer att granska varje fisk för sig, öppna dess innanmäten och kasta bort de ruttna bitarna varpå de syr ihop fisken och sedan simmar den, lycklig och glad vidare till Herrens härlighet. Jag tror att Jesus skulle kunnat hitta på liknelser där detta skulle framgått, om det var det han menade:
Med himmelriket är det också som när tvätterskan tar ett gäng smutsiga lakan som är befläckade av all sorts lera och skit, hon slänger dem i tvättmaskinen och där tvättas och sköljs lakanen tills det är alldeles skinande vita. Sedan tar tvätterskan lakanen och lägger in dem i ett stort gyllene skåp.
Titta, till och med jag kan! Om jag kan hitta på liknelser där det tydligt framgår att alla lakanen blir räddade bara de först passerat en reningsprocess - skulle då inte Jesus kunnat? Säkerligen skulle han kunnat. Men det skaver i mig att han gång på gång undervisar något som vi helst inte vill lyssna på, något som är så hårt och så grymt att vi helst slår händerna för öronen och skriker "laaa-laaa-la-laaa, jag lyssnar inte" - för att det faktiskt är obegripligt. Obegripligt. Hur skulle Jesus kunnat undervisa detta, och sedan till och med avslutat liknelsen med ett nogsamt "har ni förstått", sedan efter att han förklarat mycket grundligt vad han menade. Svenska kyrkan önskedrömmer vidare, på sin hemsida:
Jag har hört många (och själv bidragit med några) domssöndagspredikningar vars huvudsakliga budskap har varit att domen går rakt igenom varje människa och att bara det goda i var och en av oss ska till sist bestå. Att Jesus rensar fisk (Matt 13:47-50, tredje årgångens text) på samma sätt som vi är en tilltalande tanke. De oätliga delarna skärs bort och de fina filéerna tas tillvara. Om varje fisk, varje människa, behandlas på det sättet blir resultatet att inga hela fiskar kastas bort. Ett himmelrike av fileade, snyggt rensade människor tar form.
Japp. Den riktigt stora frågan här är detta vackra "om" som den nästsista meningen här ovan börjar med. Om. Jag vill bara sucka. Snälla rara, naiva du. Kan du läsa Jesu liknelse om fiskefångsten en - gång - till? Du har INTE förstått! Jesus sitter inte på stranden och filear fisk! Han sorterar varje fisk för sig i två olika högar - duger, duger inte, duger, duger inte. Inga fiskar delas - det är hela fiskar som sorteras. Jag tycker det är fascinerande att nästa stycke i svenska kyrkans text om himmelrike och helvete börjar så här:
Vid min prästvigning har jag lovat att rent och klart förkunna Guds ord, så som det är oss givet i den Heliga Skrift och så som det är omvittnat i vår kyrkas bekännelse.
Och ändå sitter du och lallar om fiskfiléer och "oätliga delar" fast Jesus kastar bort hela fiskar? Käre värld.
Jag är ledsen, kära läsare. Jag vet att du bara sitter och väntar på en knorr. Att jag skall på något vis trolla bort Jesu hårdaste budskap och svåraste ord. Men jag kan inte. Mina resor i den kristna apologetiken har övertygat mig om tre saker:
1) Jesu budskap har inte förvanskats genom århundraden så mycket att vi har något som helst anledning att tala om någon "Jesusgestalt" eller "författarens avsikter". Evangelierna skrevs alldeles för snart efter korsfästelsen och citerades i en alldeles för stor omfattning av så sanslöst många aktörer att det helt enkelt inte håller.
2) Jesus själv trodde att han var Gud inkarnerad på jorden utan att vara galen, galen eller galen. Se resonemanget om människosonen. (Allmän apologetik)
3) Ja, vi har en tom grav och nä, gravplundrare är inte skyldiga till detta. (Allmän apologetik för detaljer.)
Och det är ungefär där det tar bom stopp. Vi kan slingra oss. Vi kan slingra oss och slingra oss och slingra oss och försöka förklara bort den här undervisningen tills vi är blåa i ansiktet. Han undervisade det i alla fall. Och han frågade "har ni förstått"? Ärligen måste jag svara ja, jag har fattat då hans liknelser inte lämnar några fiskfileer efter sig för allmän beskådning hur mycket jag än önskar att den gjorde det. Jag har fattat. Jag gillar det inte ett endaste dugg och jag har mycket svårt med att försöka förlika mig med en Gud som handlar på detta viset men ja, jag har fattat. Och jag har även valt. Jag har valt att tro på honom. Då får jag vara så god och tro på honom även när det han serverar smakar sanslöst bittert.
Svenska Kyrkan kan fortsätta tro på fiskfileer och allas våra inneboende får och getter. Jag för min del väljer att motvilligt och mycket buttert nicka och humma ett "mmm", när Jesus frågar om jag har förstått. Jag gillar det inte. Jag är fruktansvärt obekväm med detta. Men ja, jag har förstått.