Kära läsare, idag tänkte jag prata lite mer om får och Herde-skap, som är ett ofta återkommande tema i både gamla och nya testamentet. Jag hade tänkt att börja med modertackan i Jesaja 40;11. Så här står det:
Som en herde vallar han sin hjord.
Han tar upp lammen i sin famn
och bär dem i sina armar,
han driver tackorna varligt. (Jes 40: 11)
Den engelska översättningen lyder så här:
He will feed his flock like a shepherd;
He will gather the Lambs with His arm,
and carry them in His bosom,
and gently lead those who are with young.
Om Gud är Herden är vi, människor, hans får. Tackan är i det här fallet, jag. Tanken, att jag har en varlig Herde, någon som inte piskar utan driver mig framåt i en lagom tempo så att både jag och mina barn hinner med, känns väldigt trösterik. Det är tydligen även viktigt för resten av flocken, att anpassa dagsfarten efter modern och hennes små. Titta vad första Mosebok har att säga i ämnet:
Jag måste också tänka på mina tackor och kor som ger di. Driver man dem för hårt en enda dag, så dör hela hjorden. (1 Mos 33:12)
Detta gör mig verkligen betänksam; driver man mammorna och deras barn för hårt en enda dag dör hela hjorden. Det är verkligen något att begrunda - i dessa dagar då det skrivs om jämställdhet mellan kvinnor och män. Någon klok själ har sagt att det mest jämställda är att behandla alla olika. Detta får mig också att tänka på liknelsen om Kristi kropp - om hur vi alla hör till den - men har olika arbetsuppgifter - precis som tånageln och ögonfransen inte har samma arbetsuppgifter. Vi mammor är viktiga. Utan oss skingras hela flocken - och dör. Jag undrar vilka det är som driver oss mammor för hårt i dagens samhälle? Är det De Andra? Eller vi själva?
Människorna under Jesajas tidsperiod skulle omedelbart ha fått en djupare förståelse av bibelversen, tänker jag mig, för att de kunde får och fårskötsel på ett annat sätt än dagens urbaniserade bibel-läsare. Jesus pratar ofta om fårens förmåga att känna igen hans röst - och just därför fastnade jag först för detta i mina faktasökningar på webben:
In response to loud noises and other unnatural sounds, sheep become nervous and more difficult to handle. ... To minimize stress, the handler should speak in a quiet, calm voice.
Vidare - om att leda fåren:
Always move sheep slowly, calmly, and quietly.
Långsamt.
Lugnt.
Stillsamt.
Att lära känna den Gode Herden är inget hastverk, kära med-vallade.
En annan sak som fascinerar mig är detta med herden. Vi tänker oss idag - vana som vi är vid att det är de vuxna som är ute och förvärvsarbetar - en vuxen fåraherde. Det gjorde med största sannolikhet inte Jesus publik. För dem var det normalt att skicka ut unga flickor och pojkar som hade som arbetsuppgift att valla fåren. Fortfarande idag är det inte ovanligt att barn har den arbetsuppgiften. För inte alls länge sedan lyssnade jag via TED talks på en ung pojke - 13 år - från Tanzania som hade uppfunnit ett sätt att hålla lejonen undan från hans getter. Han hade haft som arbetsuppgift att valla faderns getter sedan han var sex år gammal. Detta alltså idag, på 2000 - talet. När Jesus började prata om sig själv som den Gode Herden, som lägger ner sitt liv för flocken, började publiken antagligen snegla på folksamlingens tonåringar. Eller, för all del, 10-åringar. Jag föreställer mig hur någon far lägger stolt sin hand på sin sons axel, vid dessa ord. Jag är ledsen om jag slår sönder din bild om den Vuxne Guden, som offrar sig för sin mänsklighet. Jesus målar fram en bild av en ung Gud, en barnGud, som i barnsligt tillit gör som Fadern säger - utan att ifrågasätta. Titta bara på vad sajten "follow the rabbi" har att säga om ämnet:
Bears, lions, wolves, and leopards lived in wilderness areas. At night, shepherds put their flocks either in a sheepfold under a house, in a nearby pen, or an enclosure in the wilderness. On occasion, the shepherd laid across the opening of the sheepfold, acting as a gate to protect the sheep and prevent them from straying. It was most likely this image that Jesus was referring to when He described Himself as the gate or door to the sheepfold (John 10:9).
http://v2.followtherabbi.com/world/encyclopedia/article/shepherd-lifestyle
Om någon av er som läser gärna vill ha detta till att "jamen på natten måste det väl ändå varit de vuxna som ansvarade för flockens säkerhet" ber jag er att gå till www.ted.com och söka på Richard Turere. Han står där på scenen, 13 år gammal, och berättar med absolut auktoritet om vilka experiment han gjorde mitt i natten för att hålla lejonen borta från getterna. Och då var han inte 13, om man säger. Nej, Jesus målar fram en bild av den lydige sonen som lägger ner sitt liv för Faderns fårflock. Kom även ihåg Kung David, som i början av sin karriär arbetade just som en fåraherde. Detta strax innan han som en ung pojke, bara barnet, ställer upp mot Goliat, och faktiskt har ihjäl honom - med samma metoder som han har hållit undan vilddjuren från sin ansvarsflock. I den här scenen får vi en klar bild av hur ung David är:
När Davids äldste bror Eliav fick höra hur han pratade med de andra blev han arg och sade: ”Vad har du här att göra? Till vem har du lämnat din lilla fårhjord i öknen? Jag känner dig nog, din fräcka slyngel! Du har bara kommit för att titta på striden.” – ”Vad har jag nu gjort?” sade David. ”Jag frågade ju bara.” (1 Sam 17: 28 - 29)
Lite pojkaktigt skryt läser jag i fortsättningen:
”Inte duger du till att slåss mot filistén”, svarade Saul, ”du är ju bara en pojke, och han har varit krigare i hela sitt liv.” Men David sade: ”Jag har vallat får åt min far. När det kom ett lejon och tog ett får ur hjorden sprang jag efter det, slog ner det och ryckte bytet ur käftarna på det. När det anföll mig grep jag det i manen och slog ihjäl det. Också en björn har jag fällt, och det skall gå likadant för den där oomskurne filistén som det gick för dem (1 Sam 17: 33-36)
Nej, det går inte att komma ifrån att Jesus största och mäktigaste liknelse jämställer honom med barnen, de samhällsmedborgare som jämte kvinnorna hade minst att säga till om. Vi följer en vallpojke, en ung Gud, som sorglöst leder sin fars fåraflock och vars unga pojksopran vi alla lystrar till. Jag känner ingen större oro. Men det ger onekligen en annan bild av den kända psalmen 23 - Herren är min Herde.
Jag avslutar den här veckans sommarfunderingar genom att länka till en rätt så underbar läsning av just den psalmen. Låt oss följa vår unga Gud, som med säker hand vallar sin fars hjord.