20. Vad betyder vänskap för dig?
21. Vilken roll spelar kärlek och tillgivenhet i ditt liv?
För att kunna svara på frågan om vänskap måste vi igen vända oss till Johannesevangeliet. Tre stycken citat kommer jag att tänka på:
"Om ni har lärt känna mig skall ni också lära känna min fader. Ni känner honom redan nu och ni har sett honom.” (Joh 14:7)
Om vi har lärt känna Jesus känner vi Gud. Det är ett stort påstående. För mig är detta anledning nog att läsa evangelierna - igen och igen och igen. Jag vill - från situation till situation i mitt liv - kunna fråga; vad skulle Jesus ha gjort? Och känner jag honom tillräckligt väl kommer jag även att veta svaret. Du som har läst apologetik - light --avdelningen här på min blogg förstår att detta inte är "intressanta teologiska frågor" utan helt enkelt en fråga om ifall man verkligen menar allvar med att vilja vandra längs sin egen inre Via Sacra. Hur övertygad känner du dig? Det här är den mindre resta vägen. Den ligger tyst och tom framför dig. Resesällskap kommer inte att andas i nacken på dig. Faktum är att de flesta du känner kommer att envisas angående den andra, bredare vägen.
"Ni är mina vänner om ni gör vad jag befaller er." (Joh 15:14)
Det kan inte bli så mycket tydligare än så här. Och vi har diskuterat just det här citatet förut, i andra bloggposter. Befaller? Ja, befaller. Det är nämligen så att Gud äger stället. För några dagar sedan hjälpte jag till med att översätta ett citat av N.T. Wright till en präst jag känner:
Människan är varelsen genom vilken Gud hade tänkt att sköta sin värld, göra trädgården fruktsam, namnge djuren, och återspegla hans ära till att klinga genom hela skapelsen. På den här nivån var inte Guds syfte att göra den skapade världen som en ren bakgrund, en pappscen på vilken människan, hans verkliga intresse, kunde så att säga ha någonstans att bo och något att göra medan de fick lära känna Gud. Guds syfte med att skapa människan var att låta själva skapelsen blomstra genom dem.
Detta är vad som menas med människor som görs till Guds avbild: inte att vi helt enkelt är som Gud i det ena eller andra avseendet, men snarare att vi, såsom vinklade speglar, är kallade att å ena sidan samla ihop skapelsens lovsång, och att å andra sidan regera som kloka förvaltare över hela världen. Detta är den kallelse som är känd som " det kungliga prästerskapet", där vi alla är både kungar och präster. (N.T.Wright)
"Ni är mina vänner om ni gör som jag befaller er."
Så vad befaller han? Vad är det han vill oss - denna Gud som har skapat oss till att regera klokt över skapelsen och samla sedan hela skapelsens lovsång för att rikta den tillbaka till honom - källan?
"Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra." (Joh 13:34)
Så enkelt. Och så svårt. Svårt, om vi försöker klara detta för oss själva, utan honom. Enkelt, om vi låter honom andas i och genom oss, blåsa liv i oss, från stund till stund - från beslut till beslut.
Så vilken roll spelar kärlek och tillgivenhet i Guds liv?
"Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv." (Joh 3:16)
Varför är det så svårt att tro? Att du och jag verkligen är så vikitga? Varför vänder vi oss bort från Via Sacra gång på gång, och lyssnar istället till den här världens lockrop?
"Du måste stå upp för dig själv!"
Den som vill vara stor bland er skall vara de andras tjänare, och den som vill vara den förste bland er skall vara de andras slav. (Matt 20:26-27)
"Den som upphöjer sig skall bli förödmjukad, och den som ödmjukar sig skall bli upphöjd.” (Luk 14:11)
"Du måste kräva mer i lön under nästa lönesamtal!"
Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han att hata den ene och älska den andre eller att hålla fast vid den ene och inte bry sig om den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon. (Matt 6:24)
Det är så här det är. Världen kommer alltid att råda dig tvärtemot det som uppenbaras i undervisningen av Kristus Ljus. Världen kommer alltid att kalla evangeliet för galenskap. Den har alltid gjort det:
"Talet om korset är en dårskap för dem som går förlorade" (1 Kor 1:18)
För den själen som har gått vilse bland den här världens sirensånger är det så klart dårskap att lyssna till ljusets viskningar om den tysta, smala vägen.
"Vem ska ta hand om dig om du inte gör det själv", hånar världen.
"Jag är din sköld", viskar Gud. "Du skall bli rikt belönad.” (1 Mos 15:1)
Han erbjuder oss sin vänskap - och en resa längs en väg där vi inte behöver knuffa oss fram. En väg där vi kan vandra i tystnad - bortom larmet av mobiler som piper och sjunger, radiokanaler som öser ur sig reklam och mera reklam, facebook-likes och kommentarer, bortom larmet av "för du har förtjänat det".
Min Via Sacra dånar av majestätisk tystnad.
Och i den tystnaden hittar jag till vänskapen med honom.