Enligt tradition har den här festdagen varit en ljusfest; det hörs i det gammalsvenska namnet "Kyndelsmässa" - kyndel - ljus, bloss, eller på engelska: Candelmas. Den här dagen är alltså en fest för ljusets ära, vilket för mig passar alldeles utmärkt; det är inte riktigt så mörkt på kvällarna längre och även mornarna börjar bli lite ljusare så här års. Det är fortfarande vinter, men de första aningarna om förändring börjar så småningom spira i hjärtat, oavsett hur mycket det snöar.
Temat för dagens bloggtext får alltså bli hjärtats ljus.
"Bli Herre".
Löftet - "Ni blir som Gudar" grinar oss fortfarande rakt i ansiktet i den här moderna versionen av den Äldsta Lögnen. "Bli Herre". "Ditt eget liv". Det är helt enkelt inte populärt att ens hinta om några betänkligheter kring detta - att människan skulle vara sin egen auktoritet när det gäller hennes liv. Men frågan är - varför skall varje ny generation uppfinna hjulet? Varför ska vi alla begå samma misstag, om och om igen, när redan en gammal stöt som Jeremia suckade på sin tid:
"The heart is more deceitful than all else and is desperately sick; Who can understand it? (Jer 17:9)
Sjukt. I behov av en läkare. I behov av helande, i behov av medicin och vård. Är detta den ledsagande stjärnan som jag skall lyssna till och förlita mitt livs vandring på?
"For I have sworn thee fair and thought thee bright,
who art as black as hell, as dark as night"
skriver Shakespeare, i slutet av sonnet 147, en dikt där han har, rakt igenom, jämfört sin hjärtas längtan, sin kärlek med en obotlig sjukdom:
My love is as a fever, longing still
For that which longer nurseth the disease,
Feeding on that which doth preserve the ill,
Th’ uncertain sickly appetite to please
Min kärlek brinner som en feber, längtar
efter det som blott matar sjukdomen
livnär sig på det som bevarar plågan
för att vara sin sjuka lusta till lags
Detta skall människan lägga sin lit till? - Hm. Finns det andra råd att lyssna till?
Jesus, den unga Rabbin som undervisade under egen auktoritet, hade följande att säga på dagens tema:
Ty där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara. (Matt 6:21)
Med andra ord: vad placerar du främst i ditt liv? Vad får bosätta sig i ditt inre första rum? Akta dig för det du placerar där. Det kommer att sluka ditt hjärta.
Test me, LORD, and try me, examine my heart and my mind (Ps 26:2)
och:
Förtrösta på Herren av hela ditt hjärta
och lita inte till ditt eget förstånd (Ords 3:5)
Och detta är ju - minst sagt - kontraintuitivt; inte lita till mitt eget förstånd? Är det inte just detta som det moderna samhället drillar oss alla till - förmågan att vandra med öppna ögon ("den dag ni äter av frukten öppnas era ögon") samt urskilja, ("och ni blir som gudar med kunskap om gott och ont") på egen hand, vad som är bra för just mig?
Varför läser vi, fortfarande idag, gamla gubbar som Jeremia och Shakespeare? Vad är det i deras rop som så kliar i oss, att vi återvänder till deras klassiska ord, generation efter generation? Vad är det som skaver?
Jag skall ge er ett nytt hjärta och fylla er med en ny ande (Hes 36:26)
Det obotligt sjuka hjärtat finner sin helare. Det finns hjälp att få - men en omfattande operation måste till: vi talar om organdonation här. Det gamla, sjuka hjärtat är i sanning obotligt. En donation måste till. Ett nytt hjärta, utifrån, måste opereras in. Var hittar vi en villig donator?
"Då skall Guds frid, som överstiger allt förstånd, beskydda era hjärtan och era tankar, så att ni förblir i Kristus Jesus." (Fil 4:7, översättning av den finska översättningen)
Jag tycker att det är rätt så intressant att den finska (och den engelska, hm,hm,) översättningen talar om beskydd inte bara för hjärtat - utan även för tankarna. Vad händer när våra tankar får Kristi beskydd? Paulus igen:
låt er förvandlas genom förnyelsen av era tankar, så att ni kan avgöra vad som är Guds vilja: det som är gott, behagar honom och är fullkomligt. (Rom 12:2)
Våra tankar förvandlar oss. Guds Ruach - Guds Ande, bosatt i oss, gör det möjligt för oss att navigera - inte efter vår egen vilja - utan efter Hans. Inte efter vad vi själva anser vara gott och behagligt, utan vad Han anser vara fullkomligt. Med andra ord; vad vi längtar efter och vad vi önskar, bultar med ett nytt hjärta. Och det är i detta nya bultande, som vi äntligen får åtnjuta den största gåvan av dem alla:
Saliga de renhjärtade,
de skall se Gud (Matt 5:8)
Sjukdomen är botad. Hjärtat är renat. Du skall se Gud. Låt ljusen tändas. Låt festen börja.
Take delight in the LORD, and he will give you the desires of your heart. (Ps 37:4)