Och tror du att Guden som skapade allt detta är tam? Och vilken är då sannolikheten att du, skapad till hans avbild, är det?
Så klart att det finns sann skönhet hos alla dessa djur. Så klart att du är en avbild av sann skönhet. Men tro för all del inte att Guds skönhet är tam. Det är inte du heller. Jag känner dig. Du har en inre kärna smidd av stål. Skulle du inte ha det, skulle du ha dukat under för länge sen. Tänk på alla de strider som du redan har kämpat dig ut ur - segrande. Du är fortfarande här. Och ja, oppositionen är dödligt rädd för dig. Det är därför attacken mot dig har alltid varit särskilt hänsynslös. Kvinnlig omskärelse. Kvinnlig fotbindning. Våldtäkt som bestraffningsmetod. Oppositionen gör sitt bästa, sitt värsta, för att du inte skall känna till din egen styrka, för att du inte skall känna till din egen identitet. Och jag pratar inte om männen här. Det är inte de som är vår opponent. Får jag - igen - påminna dig om Efesierbrevet, 6:12?
For we wrestle not against flesh and blood,
but against principalities and powers,
against the dark rulers of this world,
against spiritual wickedness,
in dark, high places.
Judas tog med sig vaktstyrkan och folk från översteprästerna och fariseerna, och de kom dit med lyktor, facklor och vapen. Jesus ...gick ut till dem och frågade: ”Vem söker ni?” De svarade: ”Jesus från Nasaret.” Han sade: ”Det är jag.” ...När Jesus nu sade: ”Det är jag” vek de tillbaka och föll till marken. Han frågade dem igen: ”Vem söker ni?” och när de svarade: ”Jesus från Nasaret” sade han: ”Jag har ju sagt er att det är jag. Om det är mig ni söker, så låt de andra gå.” (Joh 18: 3-8)
Han möter dem head on. Blicken och målmedvetenheten är den hos den jagande pantern. Det här är samma Gud som rensade templet med en hemmagjord piska, samma Gud som råder lärjungarna att skaffa sig ett par svärd strax innan de skall dyka ner i mörkret. Han är en krigare, när så krävs av honom. Men det glömmer vi. Och oppositionen älskar det. Tror vi bara på den milde, ödmjuke Guden, som ständigt vänder andra kinden till lär vi inte ropa efter honom när anfallsstyrkorna börjar samla sig på vårt territorium, den mark som vi har fått på vår lott att vakta. Missta dig inte. Vår krigarGud har mycket klart för sig att oppositionen, såsom den beskrivs i Efesierbrevet här ovan är en medveten maktfaktor att räkna med:
"detta är er stund, nu har mörkret makten.” (Luk 22:53)
"Stå alltså fasta, spänn på er sanningen som bälte"
Oavsett hur lockande det skulle kännas att fara med halvsanning och vita lögner, att beskydda jaget med något annat, vad som helst, förutom det som råkar vara sant, blir jag utmanad att börja den mentala och känslomässiga stiden med att hålla mig till sanningen.
"klä er i rättfärdighetens pansar"
Oskuld. Renhet. Kärlek, Godhet, Trofasthet. Dessa skyddar ditt hjärta.
Efter att ha spänt fast min harnesk sträcker jag mig efter de långa snörena, som skall fästa sandalerna vid mina fötter:
"sätt som skor på era fötter villigheten att gå ut med budskapet om fred"
Att röra sig framåt fast ingen annan finns vid din sida är den högsta formen av tjänande. Håll dig i rörelse. Fortsätt framåt.
Efter att ha snört på mig skorna lyfter jag ner skölden.
"Håll ständigt trons sköld framför er, med den skall ni få den Ondes alla brinnande pilar att slockna"
Som en blå vinge skall du svepa den om dig. Den skall skydda dig från axel till höft. När du känner dig trött och utmattad vila din panna mot tron och dess klara, läkande kyla.
Med skölden redan fast fäst vid min högra arm, lyfter jag ner nästa del av min skyddsutrustning:
"grip frälsningens hjälm"
Hör, visheten ropar ,insikten låter höra sin röst. Hon står uppe på höjderna,vid alla vägar och vägskäl.I portarna ljuder hennes rop. Jag, visheten, är granne med klokheten,hos mig finns kunskap och omdöme.
Jag är förståndet, min är makten. (Ords 8:1-2, 18)
Och med dessa ord klingande i öronen griper jag slutligen tag i mitt sista försvar:
"Andens svärd som är Guds ord"
I urtiden formades jag,i begynnelsen, innan jorden fanns. Innan djupen blev till föddes jag, när det ännu inte fanns källor med vatten, innan bergen fått sin grund, innan höjderna fanns föddes jag, när han ännu inte gjort land och fält eller mullen som täcker jorden.När han spände upp himlen var jag där, när han välvde dess kupa över djupet, när han fyllde molnen däruppe med kraft och lät djupets källor bryta fram, när han satte en gräns för havet och vattnet stannade där han befallt, när han lade jordens grundvalar, då var jag, hans förstfödde, hos honom. (Ords 8:23- 30)
De flesta av våra värsta strider är mentala, känslomässiga. De värsta elakheterna som vi begår, den största själviskheten börjar med en känsla, som klär sig sedan i ord och handling. Dessa vapen, som beskrivs i Efesierbrevet, är alldeles riktiga, och deras skydd och moteld är på riktigt.
Sanning. Rättfärdighet. Fred. Tro. Befrielse. Guds-inspirerade ord. Ständigt utmanas jag och du till att välja den mindre vandrade, vildare stigen.
Vår inte-så-tama-Gud vandrar där, någonstans före oss.