Hur intim är du med din familj? Tycker du att din barndom var lyckligare än de flesta andras?
Det här är frågor som vi redan har diskuterat i tidigare poster; det är inte mycket vi kan veta om Jesu barndom eller om hans familjeband. Vi får reda på att han hade en mor och en far. Fadern försvinner ur synfältet efter några korta omnämnanden. Modern vet vi lite mera om. Förutom detta refererar evangelierna till Jesu "syskon" några stycken gånger. Och detta sistnämnda har sedan diskuterats i många olika former: nej, Maria kan inte varit "en evig oskuld" då evangelierna refererar till Jesu bröder och systrar. Eller - nej, Jesus hade inga hel-bröder eller systrar, Maria gifter sig med en änkeman som hade barn från sitt tidigare äktenskap och i den judiska traditionen sade man "bror" om samtliga manliga släktingar.
Nu är jag ju en protestant - så jag, som så många andra protestanter, är van vid att tänka att det är den heliga skriften som gäller - inte diverse traditioner som har uppkommit senare - ibland långt mycket senare. Men det finns en detalj angående detta med om Jesus hade helsyskon eller inte som jag tycker är intressant:
I Johannesevangeliet ombesörjer Jesus som bokstavligen det sista han gör för att någon skall ta hand om hans mor. Lärjungen och prästen Johannes - en av de få som vågade närvara vid korsfästelsen - får som uppdrag att ta hand om Jesu mor. Döende, från korset, flämtar Jesus fram detta önskemål:
När Jesus såg sin mor och bredvid henne den lärjunge som han älskade sade han till sin mor: ”Kvinna, där är din son.” Sedan sade han till lärjungen: ”Där är din mor.” Från den stunden hade hon sitt hem hos lärjungen. (Joh 19:26-27)
Varför?
Varför skall någon utanför familjen ta hand om Maria om nu Jesus har hopervis med bröder och systrar?
Förutom detta har vi Marias fullständigt obegripliga fråga "hur ska det (gravidteten) gå till, jag känner ju ingen man" som har länge satt myror i huvudet på mig: hon är ju förlovad! Det är ungefär det första Lukas berättar för oss! Varför skulle hon behöva ställa en så huvudlös fråga om det nu är så att hon förväntar sig att ingå ett normalt äktenskap? Varför blir inte hennes första naturliga reaktion istället "åh, så Josef och jag ska få en speciell försfödd! Vad spännande!"
Varför?
Om det nu inte är så att hon verkligen skulle gifta sig med en änkeman som redan hade barn och därför inte hade något behov av att fullborda äktenskapet - utan hade gått med på att låta Maria, enligt den katolska traditionen en klosterskolad ung mö, förbli oskuld och lovad till Gud för resten av livet.
Det här är spännande att spekulera i. För mig har frågan om Maria alltid känts mindre viktig - men på sistone har hon fascinerat mig mer och mer; varför har vi ingen helig plats som enligt traditionen heter "Maria Jesu Moders grav"? Vi har ju ett antal heliga platser där vi påstår oss veta att apostlarna har blivit begravda på / avrättade vid. Skulle vi då inte ha någon enda legend eller tradition kring Marias gravplats om hon hade blivit begravd? Enligt den katolska / ortodoxa traditionen blev hon inte det. Hon togs upp till himlen in corpo. Således har vi ingen gravplats att besöka eller beundra.
Allt det här kastar ljusstrålar på Jesu barndom som möjligen är lite diffusa i kanterna - men ändå högst urskiljbara:
Det måste ha varit ensamt att vara han.
Med, och en del av bygemenskapen. Ändå inte. Alltid den som hör viskningar av något annat i själens djupaste dunkel. Alltid den som måste våga gå sin egen väg. Istället för att följa sin jordiska fars fotspår har han en himmelsk fader som kräver något helt annat av honom. Hur intim kunde han rimligen vara med sin familj - när han ändå bar på denna ensamhet som måste ha särskiljt honom rätt så tidigt från de andra? Han - Marias son. Samtliga av de andra barnen var kända efter vem deras pappa var. Inte så med vår Jeshua. Jeshua - bar Miriam.
Ett tag försökte han passa in. Annars skulle inte hans hemstads invånare kalla honom för "snickaren":
"Är det inte snickaren, Marias son och bror till Jakob och Joses och Judas och Simon? Bor inte hans systrar här hos oss?” (Mark 6:3)
Observera återigen hur han här märks ut som "Marias son". Detta trots att det här äger rum i ett samhälle som inte räknar med kvinorna; Jesu "bröder" nämns allihopa noggrant med namn. Systrarna klumpar man ihop lite halvslarvigt i "hans systrar". Nej, det var inte så att folk gick omkring och var kända efter vem de hade till mamma. Den här unge mannen var det. Alltså hade det viskats. Mumlats. Kanske till och med pratats öppet om. Marias son. Hon, som inte skulle bli gravid. Alls. Uppenbarligen hade folk goda grunder till att utgå att detta inte var Josefs avkomma - annars skulle det enligt gängse bruk ha hetat bar Josef.
Nej, jag tror inte på någon särledes lycklig barndom. Inte heller tror jag på någon större intimitet med resten av familjen. Han var för annorlunda. För märklig. För utvald. För.
Scenen i synagogan slutar med en uppretad folkhop som nästan stenar honom till döds. För vaddå? För några uppnosiga ord i synagogan om att Gud har en tendens att älska bäst den som är annorlunda? Eller för allt det där andra? För allt det där som har puttrat och kokat och sjudit och samlat massa under åren och nu äntligen vill ut? (Marias son.)
Han går därifrån, med högburet huvud. Staden, som hade sedan länge stämplat honom som utanför gemenskapen, utanför ramarna, utanför det passande - eller bara utanför. (Marias son.)
Jag avslutar där jag började - vid foten av korset. Marias son, den mänskliga Jeshua, anordnar husrum för sin moder som det sista han gör.
Jo, jag kan tänka mig att det fanns ett speciellt band mellan de där båda. Och jag har inga svårigheter med att tänka mig att det finns det fortfarande, idag. Där hittar vi sann intimitet - antagligen redan från barndomen; Jesuha och Miriam - hon som hade vågat det oerhörda - att bli Theotokos - Gudaföderskan. Från korset ger han henne som moder till oss alla. Den intimiteten som han förvägrades av sin samtid vill han bjuda in oss alla, hans sanna familj, i.