"Gud är Ande", säger en högst fysisk son, som kan, som en människa av kött och blod, bli både trött, hungrig och törstig. Så vilken är skillnaden mellan Fadern, som är Ande, och den Heliga Ande, som utgår ifrån Honom?
Ruach är Guds Andedräkt som har funnits från begynnelsen:
Herren skapade mig som det första,
som begynnelsen av sitt verk, för länge sedan.
I urtiden formades jag,
i begynnelsen, innan jorden fanns. (Ords 8:22-23)
Så... är den Heliga Ande en skapad Varelse? Engelskan använder ordet "possess" i versrad 22: "The LORD possessed me at the beginning of His way" Och det är klart, en andedräkt utgår ju någonstans ifrån, den tillhör någon. Men eftersom Gud är oskapad och evig, har ju även hans andedräkt alltid funnits. Men Hon är en person, och talar om sig själv i JAG ÄR- termer:
Från mig kommer tanken,
från mig dess genomförande
Jag är förståndet, min är kraften (Ords 8:14)
Vidare beskrivs den Heliga Ande ibland som Visheten:
Men det är ju anden hos människan,
den Väldiges andedräkt, som ger insikt. (Job 32:8)
... och ibland som Sanningens Ande:
Jag skall be Fadern, och han skall ge er en annan hjälpare, som skall vara hos er för alltid: sanningens ande. (Joh 14:16)
då formade Herren Gud människan av jord från marken och blåste in liv genom hennes näsborrar, så att hon blev en levande varelse. (1 Mos 2:7)
Det är inte bra att mannen är ensam. Jag skall ge honom någon som kan vara honom till hjälp. (1 Mos 2:18)
Då försänkte Herren Gud mannen i dvala, och när han sov tog Gud ett av hans revben och fyllde igen hålet med kött. Av revbenet som han hade tagit från mannen byggde Herren Gud en kvinna (1 Mos 2:21-22)
Vad är det som beskrivs här? Gud skapar människan, och det är hans andedräkt, den Heliga Ande, som väcker människan till liv. Det är Guds Andes dräkt i oss som gör oss människor. Det är visheten och sanningen i oss, som gör oss till människor.
Och nu... visheten finns alltså redan i-planterad i människan, den cirkulerar i honom... Gud ger sin nyskapade människa en första Hjälpare; Adam faller i djup sömn, i omedvetenhet, och femininum skapas fram, från det omedvetna till dagsmedvetande, med en fysisk kropp. Femininum, Hjälparen. I Hebreiskan: den livräddande hjälpen.
Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne. Som man och kvinna skapade han dem (1 Mos 1:27)
Var det meningen att kvinnan skulle spegla, avbilda, den Heliga Ande i skapelsen? Ruach, femininum. Det var ju i första hand kvinnan som den första attacken riktade sig emot: "visst står din hetaste längtan mot kunskap, visst är det så att din sannaste kärna ropar efter vishet", viskar frestaren. Var det inte så att Frestaren, ur-ormen, i sin ursprungliga form var "full av vishet och fulländat skön" ? (Hes 28:12) Ondskans attack mot kvinnan, och särskilt kvinnokroppen, har alltid varit totalt brutal, och helt skoningslös: kinesisk fotbindning (krossandet av flickfötter). Könsstympning. (Bortskärandet av klitoris utan bedövning) Häxbränning. Gruppvåldtäkt som döms ut som straff i officiella domstol. Oppositionen hatar den kvinnliga kroppen med en absolut ondska. Mutilera. Tortera. Underkuva.
Undra på att Guds reparationsarbete börjar just genom kvinnan: hennes första beslut ledde till en katastrof. Genom, och i Maria, får hon en möjlighet att välja, en gång till.
Den första Adam förlöste kvinnan, ur sin jungfruliga kropp. Maria förlöser den andra Adam, ur sin lika jungfruliga kropp. Han är fylld av nåd och sanning, fylld av Herrens ande, vishetens och insiktens ande. Femininum ur Maskulinum, det medvetna från det omedvetna, Maskulinum ur Femininum, mysteriet ur det vardagliga, det osynliga genom det synliga, Mannen hållen i Kvinnan, det kvinnliga hållen i det manliga.
Gud bär sig själv, i sig själv.
"Jag blir det jag blir."
Så är den här dansen också en avbild av det slutgiltiga giftermålet, den, där de båda verkligheterna, den himmelska och den jordiska, det spirituella och det materiella, skall smälta samman och bli ett.
"Jag blir det jag blir."
Guds Ande ruvar över kaosvattnen.