Ett par olikfrägade strumpor som gömmer sig i skorna.
Ett datum i kalendern, bortglömd lika fort som dagens facebook-flöde.
Grattis, alla kvinnor, och heja, alla downsbarnen. Så klart att ni får finnas till och vara lika mycket värda som alla andra, så länge det inte krånglar till min vardag på något nämnvärt vis.
Mänskligt trams, säger mamman till barn med särskilda behov. Ett par olikfärgade strumpor vare sig syns eller hörs eller märks i ett samhälle där alla, inklusive skolbarnen från och med 12-års ålder, jobbar med skorna på. Så har vi skapat en till osynlig symbol för något som definitivt är synligt. Vilket är likvärdigt med att säga "jag uppmärksammar dig och din annorlundaskap jättegärna så länge som det inte på riktigt betyder att jag måste tänka till/tänka efter/ändra på något/agera annorlunda, ens för en enda dag. Symbolen, för att den här dagen är din, kommer jag glömma bort fem minuter efter att jag gått ut ur ytterdörren, men å andra sidan brukar jag ju inte på riktigt gå omkring och fundera på dig och vilka svårigheter du eventuellt har, så det passar ju faktiskt rätt så bra med hur verkligheten ser ut."
Mänskligt trams.
"Jaså, hälften av mitt utvalda folk påbörjar morgonbönen genom att ropa 'tack Gud, för att du inte skapade mig till kvinna'? Jaså, majoriteten av patriarkatet i världen anser inte att kvinnan har någon själ? Vad skall jag göra åt detta, nu då? Uppmärksamma de-icke-mänskligas rätt att finnas till genom att stirra hårt på en specifik dag i kalendern? Ska jag ta på mig olikfärgade strumpor en gång om året? (Inte för att människorna kommer att märka det, men en osynlig akt för något högst synligt låter ju vettigt.) Eller... skall jag göra något åt saken? Dessa ständiga val..."
Han valde att göra något åt saken. Gotta love the God.
”Var hälsad, du högt benådade! Herren är med dig.” (Luk 1:28)
Nu på söndag går kyrkan in för att fira den sanna internationella kvinnodagen: jungfru Maria Bebådelsedag.
Genom Maria firar vi kvinnoskap. Lyhördhet inför Gud. Aktivt lyssnande. Dialog. Tillit. Allvarlig, lugn mod. Moderskap.
Samarbete med Gud.
Sammanlänkning med Gud.
Genom, och i Maria skapar Gud en ny förståelse för kvinnoskap och en ny attityd mot kvinnoskap. Fullt ut människa. Fullt ut besjälad. Fullt ut nämnbar. Inga andra antika dokument nämner kvinnors göranden, tankar och känslor lika ofta och med lika stor respekt som evangelierna gör. Denna Gud, som skrider in i sin egen värld genom den föraktade, själslösa, kastlösa kvinnan, återupprättar kvinnan med kraft. Han genomströmmar Henne med sin egen kraft och tillåter henne att återigen vara en portal mellan sfärerna och verkligheterna. En gång, i gryningsdimman, lät hon sig själv användas som en portal för lögnen. Nu säger hon ja till att låta den ultimata sanningen strömma in till världen, genom sitt eget tempel.
"Vet ni inte att era kroppar är tempel", frågar Paulus förvånat. All sann offerverksamhet sker i templet. Det är genom våra kroppar och i våra kroppar som vi ger upp plats för Gud. Fråga Maria, och hennes son. De vet och förstår detta. Maria bär Gud i sitt tempel. Hennes tempel är öppet för Gud att ta sin boning.
Eld vill förvandling. Maria är förvandling. Kvinnoskap är förvandling. Guds förvandlande arbete sker i kvinnotemplet. Gud väljer att växa till människa i den kvinnliga jorden, skyddad av det kvinnliga templet. Man, gömd i kvinna. Gud, boren av kvinna.
Ett verk som ändrade världen.
Så stor är Gud.
Den sanna internationella kvinnodagen inbjuder till reflektion. Kvinna, du är en portal. Vad väljer du att släppa in?