ty Herren har smort mig.
Han har sänt mig
Den tre gånger omnämnda Guden, Guden med sina tre ansikten visar sig tre gånger i de tre första raderna av Jesajas 61:a kapitel. Tre gånger agerar denna Gud, i dessa versrader. Anden fyller, Herren smörjer och Fadern sänder.
Som en majestätisk trumpet-fanfar öppnar dessa rader upp en bild av en Gud som rikligen fyller sin skapade, sin budbärare, sin smorde.
att frambära glädjebud till de betryckta
och ge de förkrossade bot,
att förkunna frihet för de fångna,
befrielse för de fjättrade
Den kristnas uppgift blir att frambära, ge och förkunna, ut och iväg, in i mörkret, till de betryckta, de förkrossade, de fångna och de fjättrade. In i deras skuggor och svarthet utmanas vi att bringa glädjebud, bot och befrielse.
Det är ingen liten utmaning.
På andra sidan den svarta Tuoni-floden, dödsfloden, på andra sidan Styx, vandrar själlösa varelser omkring; modlösa, i sorgedräkt, med aska stilla fallande från huvudet. Till dessa skall det frambringas lovsång, glädjens olja och något att pryda huvudet med, kanske till och med kröna huvudet med..?
huvudprydnad i stället för aska,
glädjens olja i stället för sorgdräkt,
lovsång i stället för modlöshet.
Har alla fått sina marschorder?
Hur är det nu då, att vandra in i mörkret, för att lysa upp, frambära, ge och förkunna? Det kanske betyder att jag måste ge upp något av mina egna privilegier, något av mina egna bekvämligheter? Det är ungefär nu som det brukar bli lite grinigt, inom mig. Ska jag behöva klara mig med mindre, göra plats, avstå? I dessa fastetider? Kan jag inte bara fortsätta vara bekvämt kristen här, i mitt eget vardagsrum?
Vilka faktiska, praktiska förändringar gör jag, i min vardag, för att göra plats, maka på mig, ge grannen en chans till lite solljus och anledning till lovsång? Behöver jag alls kämpa med min trosbild, eller har jag blivit bekväm, ljum? "Jag tror ju". Jo. Men samma Jesus som jag tror på säger med största allvar till mig som sitter här i mitt bekväma liv "inte alla som säger Herre, Herre, utan de som gör min faders vilja." (Matt 7:21)
Jimmie Åkesson säger att Sverige är fullt. Jo. Men av vad? Herren Guds Ande, som i Jesaja 61? Eller av något annat? Kan vi ta upp diskussionen i våra respektive församlingar och kristna grupper? Vad kan vi göra? Konkret? Här och nu? Som spelar roll? För att göra vår Faders vilja? Jimmie tyckte att han kunde åka till Europa-gränsen och dela ut flygblad. Vad kan du och jag göra?
Och detta är, tror jag, den kämpande trons springande glödheta punkt: nej, vi kan inte köpa vår väg in i Gudsriket genom goda gärningar. Men om vi redan är där, då uppför vi oss per automatik på ett särskilt sätt. Senast idag sade jag till mina elever att när det gäller nya uppförandemönster är det "fake it till you make it" som gäller. Alltså: hur skulle jag uppföra mig, om jag redan var bosatt i det kommande Gudsriket? För inget smör i småland önskar jag, att Jesus, när han väl kommer tillbaka, räknar mig som en av Laodikeia-församlingen:
Jag känner dina gärningar, du är varken kall eller varm. Om du ändå vore kall eller varm! Men nu är du ljum och varken varm eller kall, och därför skall jag spy ut dig ur min mun. Du säger: jag är rik, jag har vunnit rikedom och saknar ingenting. Och du förstår inte att just du är eländig och ömkansvärd och fattig och blind och naken. (Upp 3:15-17)
Är inte detta en rätt så träffande beskrivning av många västerländska församlingar? Vi går till kyrkan på söndag, vi lyssnar stillsamt på en till Jesus-berättelse, sedan går vi iväg och fortsätter våra ljumma liv, utan att ändra på något, precis som i förra veckan? Vi känner oss rika, vi har vunnit världslotteriet - vi föddes i Sverige. Vi saknar ingenting. Och just precis till oss säger vår Herre "du är eländig, ömkansvärd, fattig, blind och naken". Det är ur våra mätta västerländska led som en Jimmie åker för att dela flygblad till de nödställda: "Kom inte till Sverige. Vi är eländiga, ömkansvärda, fattiga, blinda och nakna. Vi har inget att ge, inget att frambära, inget att förkunna. Vi är ledsna för att det är så här."
Vad kan jag göra? Vad KAN jag? Vilka gåvor har han gett mig?
Tja, jag vet inte om det är rätt väg att gå, men i dessa bokrea-tider tänker jag så här: jag har fortfarande en hel låda kvar av min bok här hemma. 14 exemplar. Jag kan sälja dem och ärligt, det är som Herren säger. Jag är rik, som i: Jag bor i Sverige. Jag saknar ingenting. Istället för att swisha pengarna till mig, swisha dem till en hjälporganisation, som du gillar. Visa mig någotslags kvitto på detta så får du boken i handen. Ge den sedan till en tonåring inom familjen eller släkten.
Hur mycket? Tja, de böckerna som jag har hemma är redan betalda. Så bestäm du. Vad har du råd med? Vad kan du avvara?
Visa mig kvitto i kyrkan på söndag/på jobbet på måndag så får du din bok. Så är vi två som har gjort någonting. Annat än dela ut flygblad om hur fattiga, blinda och nakna vi är.
De skall kallas ”rättfärdighetens träd”,
som Herren planterat för att visa sin härlighet. (Jes 61:3)