Idag sprang jag på ett ny-gammalt fenomen på självaste facebook. Den här:
"Kära troende människa. Jag ville bara säga att jag inte tror att du är särskilt smart. Kramar, vi smarta."
Alternativt: "Kära troende människa - jag är övertygad om att du "bara tror". Jag tror inte du har några logiska argument, historiska argument eller fakta-argument att komma med. Ville bara säga det. Kram!"
Eller så har jag helt fel och budskapet är i själva verket något helt annat och det är bara jag som känner mig extra retlig idag för att jag har en kaktus i halsen. Nyfiken ger jag mig ut i cyberrymden - hur tolkar andra som ser den här bilden den? Efter lite kort googlande ser jag twitterkonton där pajkastning mellan troende och icke-troende pågår för fullt. En del på allvar, andra med glimten i ögat. Jag är förresten övertygad om att den personen som postade detta på FB postade med glimten i ögat. Det är liksom inte ett dugg hens fel att jag är på kaktus-humör...
Men trots att jag förstår att allt som postas på FB verkligen inte alltid är på blodigaste allvar finns det ändå en rädd liten fraktion hos mig som ändå tvivlar: "det måste ändå vara så att. De där som inte tror i själva verket tror att jag som tror inte kan vara särledes smart. Ja, så måste det vara..." Alltså har jag nördat in mig på nattduksbordslitteratur som dessa:
Näh. Inte därför. Jag får själv kolla upp de där termerna med jämna mellanrum - för att inte blanda ihop vad som är vad.
Jag läser de här böckerna för att jag inte vill bli tagen för någon som är mindre smart. Med en mindre förmåga att tänka logiskt. Någon som "bara tror". Någon som inte har respektabla argument för varför hon tror och tänker som hon gör. Jag vill inte. Jag vill inte bli ihopklumpad med vare sig tele-evangelism eller annan religiös fanatism.
För visst förstår jag. Jag förstår varför den där sortens dekaler dyker upp på FB och på andra ställen med jämna mellanrum; det är för att fundamentalism och fanatism finns. Och någonstans på vägen tröttnade folk på andra folk som torterade ihjäl varandra för att - deras religion. För att - deras heliga skrift. För att - deras fanatiska ledare. Jag förstår det. Från den tröttheten föds sådant här:
Jag har ett förslag dock; hur skulle det fungera med en gnutta nyfikenhet istället?
"Jaha, du tänker så!"
Lite nyfikenhet; vad bygger du ditt resonemang på? Vill du berätta?
Jag berättar mer än gärna - om du frågar. Jag lyssnar också - om du vill berätta hur du resonerar. Men jag skulle bli jätteglad om vi båda kunde utgå ifrån en sak:
Jag har ingen anledning att utgå ifrån att den här personen är mindre smart än jag. Även om hen är en teist / ateist. Om vi alla går med på att utgå ifrån detta när vi möter oliktänkande så tror jag att vi tvärt slutar se bilder som dessa ovan någonstans där just vi kan reta oss på dem.
Bara detta enda: "jag har ingen anledning att utgå ifrån att den här personen är mindre smart än jag."
"Dear scientist, you are always welcome to see my pictures,
you only need to ask.
Love; the religious".