Kan man ställa en sådan fråga till Gud? Har Gud "en partner"? Är inte Gud en?
Ja. Nej. Farfars byxor.
Det är mycket Judendomen och Kristendomen är överens om. Innan vi kan göra någon djupdykning i själva frågan måste vi - äntligen - göra en djupdykning i Gud-Personens treeniga aspekt. Jag önskar att börja med det vi är mest bekanta med. Oss själva:
Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne. Som man och kvinna skapade han dem (1 Mos 1:27)
Det närmaste vi kan komma till att förstå Gud är att förstå oss själva - hans avbild. Enligt den Judeo-kristna traditionen skapade Gud oss till sin avbild - och till det behövde han skapa tre saker; en man, en kvinna. En relation. När Gud skall skapa en avbild av sig själv skapar han en varelse som är delad i två - och delad till att ha en relation med varandra. Gud är, med andra ord - till sitt grundväsen - relationell. En varelse som har en relation - med sig själv. Tidigare i samma skapelseberättelse hittar vi en Gud som refererar till sig själv i plural:
Vi skall göra människor som är vår avbild, lika oss. ( 1 Mos 1:26)
Detta - att Gud är en varelse som är delad i sin person, får vi också en glimt av senare i första Mosebok, nämligen när Patriarken Abraham träffar sin Gud i Mamers lund:
Herren visade sig för Abraham i Mamres lund. Abraham satt i tältöppningen under den hetaste tiden på dagen. Han såg upp och fick se tre män stå där framför honom. Då reste han sig från sin plats i tältöppningen och skyndade emot dem och kastade sig till marken. ”Herre”, sade han ( 1 Mos 18:1-3)
Herren visade sig för Abraham som tre. Ändå tilltalar Abraham honom i singularis; Herre.
Hade författarna till dessa tidiga judiska texter tillgång till varandras texter? Blev de författade i den kronologiska ordningen som de presenteras i? Nej. Nej. Just av dessa anledningar är det intressant att se hur Judendomen - och genom Judendomen även Kristendomen - envist hävdar att Gud är en - Shema Israel:
Hör, Israel! Herren är vår Gud, Herren är en (5 Mos 6:4)
Och samma tradition hävdar lika envist att det är fullständigt naturligt att upptäcka denna Ende Gud, som tre; Gud Fadern, Ordet Sonen och Budet Anden.
Strukturerade den unga kristendomen medvetet en teologi som bygger på en enda, treenig Gud? En teologi som kan medvetet luta sig tillbaka på kristendomens förälder - judendomen?
Nej, nej. Det kan jag inte tro. Faktum är, att N.T. Wright skriver i sin bok "The Resurrection of the Son of God", följande:
"Så central var återuppståndelsen i Paulus' budskap till hedningarna att Atenarna missförstod Paulus och fick för sig att han predikade två nya Gudomligheter; Jesus och Anastasis. Det Grekiska ordet för "återuppståndelse" var så ständigt i Paulus mun att de trodde att denna Anastasis var Jesu gemål en slags Isis till hans Osiris." ( N.T. Wright The resurection of the Son of God s. 453)
Det viktigaste budskapet som Paulus pratade om så ofta och gärna, att hedningarna trodde att den nya läran handlade om tvåenighet - var alltså Jesu återuppståndelse. Jesus och Återuppståndelsen. Där har vi kärnan i den unga kyrkans tro. Inte läran om en treenig Gud. Ändå fanns upplevelsen och uppfattningen om treenigheten där, från get go - i Apostlagärningarna får vi höra talas om Andedopet som en separerad entitet från vattendopet. För att nu inte tala om händelsen kring den första pingsten:
När pingstdagen kom var de alla församlade. Då hördes plötsligt från himlen ett dån som av en stormvind, och det fyllde hela huset där de satt. De såg hur tungor som av eld fördelade sig och stannade på var och en av dem. Alla fylldes av helig ande och började tala andra tungomål, med de ord som Anden ingav dem. (Apg 2:1-4)
Jag kan inte tro att det är slumpen - att den den unga kyrkan upplever mycket starkt Gud som en tredelad person - och att gamla testamentet råkar beskriva den Ende Gudens pluralis som just tre. Och från dessa tankar om tre känns det naturligt att gå vidare till dagens fråga;
Nämn tre saker...
som du och din partner har gemensamt...
1. Samtliga tre manifestationsformer är en del av Guds "jag är"
2. Samtliga tre aspekter av Gud är djupt förälskade i varandra
3. Samtliga tre aspekter av Gud är djupt förälskade i oss.
För att bäst illustrera min första punkt ber jag er att följa med mig tillbaka till begynnelsen:
I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.
Jorden var öde och tom, djupet täcktes av mörker och en gudsvind svepte fram över vattnet. Gud sade ( 1 Mos 1:1-3)
Gud Urpsrunget, - jag är - skapar. Hans Budskap, andedräkt - Roah - Gudsvinden (som förresten i ursprungshebreiskan är femininum) svävar runt hans "jag är"... och genom andedräkten skapas Ordet som i sin tur har ett eget medvetande och en egen skapandekraft:
Herren skapade mig som det första,
som begynnelsen av sitt verk, för länge sedan.
I urtiden formades jag,
i begynnelsen, innan jorden fanns.
Innan djupen blev till föddes jag,
när det ännu inte fanns källor med vatten,
innan bergen fått sin grund,
innan höjderna fanns föddes jag,
när han ännu inte gjort land och fält
eller mullen som täcker jorden.
När han spände upp himlen var jag där,
när han välvde dess kupa över djupet,
när han fyllde molnen däruppe med kraft
och lät djupets källor bryta fram,
när han satte en gräns för havet
och vattnet stannade där han befallt,
när han lade jordens grundvalar,
då var jag som ett barn hos honom.
Jag var hans glädje dag efter dag
och lekte ständigt inför honom (Ords 8:22-30)
Så över till min andra tes; samtliga tre manifestationsformer är djupt förälskade i varandra;
Gud skapar med och genom det talade ordet. Det talade Ordet bärs av en Andedräkt. Andedräkten cirklar kring Ordet och Ordet bär Talarens Bud. Fadern ger all sin makt till Sonen som förhärligar Fadern och bevittnas av Anden.
Och allt detta cirklar i sin tur dig och mig - skapelsen. Shema, Israel:
Hör, Israel! Herren är vår Gud, Herren är en. Du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, med hela din själ och med all din kraft. ( 5 Mos 6:4-5)
Vår Gud - din Gud och min Gud - önskar att bli känd, sedd, upptäckt, dyrkad, älskad. I tystnaden närmar han sig oss, som en blå fladdrande låga, som en skygg hind önskar hon leda oss till sina kryddoftande berg.
Mina kära, låt oss älska varandra, ty kärleken kommer från Gud, och den som älskar är född av Gud och känner Gud. (1 Joh 4:7)
Känner Gud.
Den som älskar - känner Gud.
Är det inte det hela den här processen går ut på? Att lära känna Gud?
Vi älskar därför att han först älskade oss. (1 Joh 4:19)
Vi är älskade. Vår Gud väntar. Vad väljer vi att svara?