Observera dagens rubrik - kräver. Så står det faktiskt i min finska bibel. Och - här kommer det nu - är du redo?
"Inte en enda av er kan vara min lärjunge om han inte ger upp allt han äger och har." (Luk 14:33)
Japp - så står det. Så då leker vi med den tanken ett ögonblick. För att kunna vara Jesu lärjunge skall jag ge upp allt jag äger och har.
Ge upp. Som i "göra sig av med". Kan tänkas "sälja och skänka bort?" Något liknande har ju faktiskt förekommit som råd på andra ställen.
Jag: "Kära make, jag har beslutat att bli Jesu lärjunge. Jag skall alltså göra mig av med allt jag äger och har och sedan följa honom. Jag kan förstås tvinga dig att sälja huset och ge mig min halva av pengarna så att jag kan skänka det till de fattiga och därefter säljer jag allt av lösöre jag har och skänker även det till det fattiga varpå - jag vet inte - jag ska bo under en bro? Tigga utanför ICA maxi? Du och barnen kan ju skänka mig en slant när ni går förbi. Jag tror nämligen inte jag får behålla mitt jobb särskilt länge utan bostad, utan några andra kläder att byta till förutom de jag går och står i, och utan möjligheter att tvätta mig och hålla mig snygg och proper."
Maken: "Jag kära hjärtanes. Du kanske kan ge upp allt du äger och har till mig då? Det står faktiskt inte någonstans i 14:33 att du ska tvinga även din ovilliga man att flytta efter att huset tvångssålts och tvinga ut dina barn från det hem de lever i?"
Jag: "Så sant. Jag skänker allt jag äger och har till dig. Vad planerar du att göra med alla mina kläder?"
Maken: "Jag skänker de väl till myrorna..."
Efter detta går jag och säger upp mig på mitt jobb - eller nä, vänta det kan jag inte för även om min man äger nu hela huset behöver vi fortfarande min inkomst för att betala av på huset. Jag får väl följa Jesus på mitt jobb då då.
Efter att jag i ungefär en månads tid har dykt upp till jobbet i exakt samma kläder varje dag (min man är snäll och låter mig använda tvättmaskinen och köper in balsam och shampoo till mig plus att han låter mig låna den andra bilen så jag kan ta mig till och från jobbet - här ute i skogen där vi bor finns ingen lokaltrafik) vill min chef prata med mig. Han tycker det är pinsamt och jobbigt och vet inte hur han ska ta upp det. Men det här duger helt enkelt inte. Jag måste köpa mig åter några fler kläder, meddelar han. Jag förklarar att jag har beslutat att följa Jesus och kan tyvärr inte göra det eftersom i Lukasevangeliet 14:33 står det att jag kan inte vara en sann lärjunge om jag inte ger upp allt jag äger och har. Det är Jesus exakta ord. Jag har ändå gått med på att behålla en uppsättning kläder även om det är att svårt bryta mot Jesu bud - då jag inte tror att han själv knallade omkring på landsbygden i sin födelsedagsdräkt. Strax efter detta blir jag omplacerad. Det blir jag förresten rätt så ofta numera.
Nu lämnar vi hitte-på-scenariot och frågar oss i stället: vad menade Jesus egentligen när han sade detta? Vid ett annat tillfälle säger han ju faktiskt ordagrant så här till en ung rik man:
”Ett fattas dig. Gå och sälj allt du har och ge åt de fattiga; då får du en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig.” (mark 10:21)
Hur menar Jesus att man skall klara sig här i världen om man inte ens har tak över huvudet? Det är lite kallt att sova under en bro i ett land där det blir lätt 20 minus på vintern - och i sällskap med tre små barn - hur följer jag honom då? Men näpp, jag kan inte vara hans lärjunge om jag inte ger upp allt jag äger och har. Har? Jag har tre barn. Ska jag ge upp dem också? Jo men det vill jag minnas att jag ska.
den som älskar son eller dotter mer än mig, han är inte värd att tillhöra mig. (Matt 10:37)
Hej då barnen, mamma måste lämna er nu eftersom Jesus menar att jag inte kan vara hans lärjunge om jag inte ger upp allt jag äger och har. Så jag kan inte ta hand om er längre - jag har inget jobb att gå till, ingen bostad, ingen bil och ingen möjlighet att försörja er för pengarna har jag skänkt bort så nu är vi lika fattiga som de som jag skänkte pengarna till. Men Sveriges stat tar säkert hand om er. Gråt inte små barn. Mamma samlar skatter i himlen.
Ursäkta mig Jesus, men detta är helt absurt. Och går tvärt emot "behandla din nästa som dig själv" - den princip som du tyckte var sammanfattningen av lagen och profeterna. Är inte mina barn mina nästan? Också? Ska jag inte som deras förälder trygga deras överlevnad och deras trygghet?
Jesu lärjungar gav upp allt de hade för att följa honom. Jag undrar hur många som hade familj. Petrus var i alla fall gift. Han hade en svärmor. Såna får man inte utan att engagera sig i en fru.
En tanke når mig mitt i all frustration.
Jag vill inte minnas att jag någonstans har läst att Jesus skulle ha sagt till flerbarnsmammor att de skall sälja allt de har och ge till de fattiga. Han sade detta till en man som beskrivs ung. Det läser jag som "utan familj". Och det där med att älska sina barn mer än sin Gud - det måste väl inte vara synonymt med "överge dina barn"? Och om jag inte planerar att överge dem måste jag ta hand om dem. Vilket - kära ungkarl till Gud - faktiskt innebär att jag måste äga en del saker för att klara biffen. Jag måste äga en bostad. Jag måste äga ett jobb. Jag måste äga en möjlighet att ta mig till jobbet. Och jag måste äga kläder, mat och en radda andra saker för att säkra min och barnens överlevnad.
Men allt det andra då? Allt det där som jag äger inte för att jag måste utan för att jag njuter av att äga det?
Suck. Varför får jag en känsla av att du inte har så där våldsamt många lärjungar här i västvärlden, Jesus?
Vi tror att vi måste äga en massa saker - och sedan är det de sakerna som vi på riktigt måste äga. Undrar hur mycket jag skulle kunna skala bort om jag antog utmaningen? Jag ser mig omkring i mitt hus. Vad finns här mest för att? Vilka saker står här utan att jag någonsin använder mig av det? Kan jag sälja det och skänka pengarna till de fattiga eller är det emotionella motståndet för stort?
Regler: jag får inte skriva upp något på min lista som inte på riktigt tillhör mig. Gemensamma saker tillhör inte specifikt mig. Vi är en familj. Barnens leksaker hör inte till mig. Makens tekniska prylar är inte min rättighet att göra mig av med. Så vad tillhör verkligen mig av allt det som finns i vårt hus?
- Mina kläder.
- Mina böcker.
- Pianot och noterna.
- Mina gamla LP-skivor.
- Mina ikoner.
- Mina smycken.
- Mina hårprodukter.
- Mina hygienartiklar.
- Mina kristna konstföremål
Mina kläder. Jag äger inga ofantliga mängder faktiskt - men tillräckligt mycket för att Jesus och hans tidsinvånare skulle skattat mig rik. Tillräckligt mycket för att många andra också skulle skatta mig rik - här, nu, idag. Använder jag allt?
Mina böcker. Jag har alldeles nyss rensat bland mina böcker och lämnat kvar bara det som jag absolut inte vill vara utan. Resten tillhör maken, och är inte min sak att rensa i.
Pianot och noterna. Jag spelar. Men jag använder inte alla notböcker. Jag drömmer om en tid då barnen är större då det är möjligt för mig att igen börja spela - lära mig nya stycken och så.
Mina gamla LP-skivor. Där bör rensas. Där finns massvis som jag inte alls använder - inte lyssnar på - som mest bara står där. En del lyssnar jag på. Men de skivorna är få.
Mina ikoner. De är inga många de heller. Typ fem stycken. Samma gäller mina smycken. Jag har inte någon uppsjö. Men jag skulle kunna gå igenom dem och se efter vad jag faktiskt använder.
Hår - och hygienartiklar. Ingen megasamling det heller. Men visst, jag kan gå igenom och ifrågasätta.
Kristna konstföremål. Två tavlor. Två krucifix. Ett radband som hänger på väggen.
Det är inte mycket, enligt mitt tycke.
Förhindrar allt det här mig från att följa Jesus?
Och där tror jag att nyckeln till Jesus obegripliga "Inte en enda av er kan vara min lärjunge om han inte ger upp allt han äger och har." - finns. Hur mycket fokus lägger jag på X? Det är kanske med de ögonen som jag bör gå igenom sakerna. Tar det här föremålet så mycket av min tid och uppmärksamhet att det förhindrar mig från att följa Jesus? Och slutligen - använder jag det här? Eller står det bara här? För det är det jag tror att Jesus var ute efter. Att dela med sig av sitt välstånd - att vara solidarisk mot de som har mindre eller inget.
Nej, jag tror inte han kallar mig till att tvinga ut min familj ur hus och hem - jag tror inte han menar att jag skall överge min familj och bosätta mig i närmaste nunnekloster. Men säkert ber han mig att se över mitt överflöd och fråga - behöver jag detta - eller finns det någon någonstans som kanske behöver det bättre?
Vad tror du? Jag skulle gärna vilja höra din tolkning av Lukas 14:33! Kommentarsfältet är ditt!