Dagens fråga: Om du skulle dö ikväll med ingen chans att kommunicera med någon alls, vad skulle du mest ångra att du inte sade till någon? Varför har du inte redan berättat detta till vederbörande?
I tanken går jag till Johannesevangeliet när jag läser detta: i just Johannes finns ett stort avskedstal som Jesus höll för sina lärjungar, strax innan han tillfångatogs. Vad tyckte Jesus var viktigt att säga innan han tillfångatogs? Vilka teman tog han upp inför sina mest trogna?
1. Älska varandra. (Joh 13:34)
Det nya förbundets första bud. Jesus själv säger i sitt stora överprästeliga tal - när nattvarden instiftas - att han sluter ett nytt förbund här. Redan detta är häpnadsväckande och bör noteras av den som inte tror; vem hade slutit det gamla förbundet med Israel? Gud. Nu stiftar Jesus ett nytt förbund - och det lika självklart som ifall du, som arvinge efter din pappa skriver ett nytt testamente där du berättar vem som skall få vad av alla de sakerna som din pappa lämnade till dig. Det är dina saker. Du, och endast du, har den lagliga rätten att bestämma vad som skall göras med sakerna efter din död. Märkligt vore det, om jag, som inte är släkt med dig, skulle upprätta ett testamente där jag fräckt talar om hur jag anser att dina saker som du ärvt efter din pappa, skall fördelas. Vem skulle bry sig om min åsikt i frågan? Det är dina saker. DU bestämmer. Med samma auktoritet instiftar Jesus det nya förbundet - med ägarens rätt. Och hans första bud är - älska varandra. Så som han själv har älskat.
Ibland är det en lättnad att inse detta. Kärleken är ett verb. Jag måste inte försöka tvinga fram sötsliskiga känslor som jag faktiskt inte känner. Jesus uppmanar inte till något sådant. Han uppmanar oss till att se honom i varandra;
"Herre när skulle vi ha sett dig hungrig eller törstig eller hemlös"? (Matt 25: 44)
Även här talar Jesu kärlek de konkreta handlingarnas språk: ge mat. Vatten att dricka. Tak över huvudet. Kläder på kroppen. Vi möter hans bedjande ögon i varje tiggare som sitter utanför mataffären. Den kristna kärleken är ett verb.
Vidare:
2. Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern annat än genom mig. (Joh 14:6)
Jag skulle vilja stanna upp vid det första. "Jag är vägen". Vi har precis konstaterat att Jesu kärlek är det praktiska, vardagliga handlingarnas språk. Jesu kärlek är handling. Att vandra längs vägen är att handla. Hans kärlek består av praktiska handlingar och han själv är vägen. De första kristna kallade sig själv för följare av Vägen. Sanningen och livet hittar vi genom att följa Vägen - följa Jesus själv, in i hans handlingar, tills de blir en ryggmärgsreflex för oss. Där, i tjänandet, hittar vi Guds innersta väsen. "Om ni inte kan tro av några andra anledningar, tro då för mina gärningarnas skull". (Joh 14:10)
3. Varför visar sig inte Jesus för hela världen på ett sådant sätt att ingen kan tvivla? Till och med lärjungarna undrade detta:
Judas – inte Judas Iskariot – frågade: ”Herre, hur kommer det sig att du skall visa dig för oss men inte för världen?” 23Jesus svarade: ”Om någon älskar mig bevarar han mitt ord, och min fader skall älska honom, och vi skall komma till honom och stanna hos honom. (Joh 14:22-23)
när du ber, gå då in i din kammare, stäng dörren och be sedan till din fader som är i det fördolda. (Matt 6:6)
Vi möter Gud i det tysta, i det fördolda.
4. Bli kvar i den ansande elden.
Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon är kvar i mig och jag i honom bär han rik frukt: utan mig kan ni ingenting göra. (Joh 15:5)
Villkoret är att vi låter oss ansas:
varje gren som bär frukt ansar han, så att den bär mer frukt (15:1)
Stanna kvar i elden. Stanna kvar i smärtpunkten, den som skärper ditt fokus. Se den. Uppmärksamma den. Den smärtan finns där, av en anledning.
När en kvinna skall föda har hon det svårt, för hennes stund har kommit. Men när hon har fött sitt barn minns hon inte längre sina plågor i glädjen över att en människa har fötts till världen (Joh 16:21)
Petrus skulle komma att förstå sanningen i ansandets nödvändighet, långt senare, när han själv skriver om det:
Ni vet att det inte var med förgängliga ting, silver eller guld, som ni friköptes från det meningslösa liv som ni övertagit från era fäder. (1 Pet 1:18)
Det meningslösa livet. Det ljumma livet. Livet utan utmaning, utan smärta. Vi friköptes från det - inte med saker, utan med en stor, konkret handling. Cirkeln sluts igen. Jesu stora avskedstal återvänder till kärleken:
Detta befaller jag er: att ni skall älska varandra. (Joh 15:17)
Tre gånger upprepar han detta.
Jesus missar inte chansen att säga det viktigaste. Han tar den, och säger det om och om igen - precis som han i slutet av Johannesevangeliet frågar Simon Petrus tre gånger ifall Petrus älskar honom.
Tanken med den här frågesporten är att lära känna Gud. Jesus talar om för oss att vi hittar Gud i det personliga mötet, i smärtpunkten, i den omvandlande elden.