Ändå står de där. Och säger ett gravallvarligt "ja" när de får frågan om de skall uppfostra sitt barn in i denna tro. Dopet är en ritual, det är en tradition, det är ett sätt för familjen och släkten att samlas för att fira denna lilla nykomling, klanens senaste knoppling, och det är väl helt okej att prästen också är med lite grann. Det är ju fint med kyrkan och allt.
Den här helgen firar kyrkan Jesu dop, och jag tänkte att vi skulle titta lite närmare på vad dopet innebär och innebar.
Så vem var Johannes Döparen, och varför döpte han, om nu detta inte var någon judisk ritual?
Encyclopedia Britannica erkänner Johannes Döparen som en riktig historisk person - omvittnad både i de fyra evangelierna samt även hos en av dåtidens mest kända judiska historiker - Flavius Josephus.
Johannes var en profet, aktiv åtminstone mellan åren 27-29 ekr, det exakta dödsåret är inte känt.
He was active in the region of the lower Jordan valley, from “Aenon near Salim” (near modern Nāblus) to a point east of Jericho. His austere camel’s hair garment was the traditional garb of the prophets, and his diet of locusts and wild honey represented either strict adherence to Jewish purity laws or the ascetic conduct of a Nazirite (a Jew especially vowed to God’s service). (Britannica)
Angående döpandet, har Britannica följande att säga:
Although, like earlier prophets, John had an inner circle of disciples, baptism was not an admission rite into this group. It was a rite (immersion in running water) that symbolized repentance in preparation for the coming world judgment and was to be accompanied, before and afterward, by a righteous life. (Britannica)
Och hela Judeen och alla i Jerusalem kom dit ut till honom, och de bekände sina synder och döptes av honom i Jordan. (Mark 1:5)
"Hela Judeen" "alla" i Jerusalem; detta indikerar naturligtvis inte "vartenda en kotte" i ordets bokstavliga bemärkelse, utan "alla" så som även vi använder oss av ordet idag: "det var en stor festdag, alla var där". Underförstått; "väldigt många".
The Hebrew word for disciple is talmid. This word stresses the relationship between rabbi (teacher or master) and disciple (student). A talmid of Jesus' day would give up his entire life in order to be with his teacher. The disciple didn't only seek to know what the teacher knew, as is usually the case today. It was not enough just to know what the rabbi said, but the foremost goal of any talmid was to become like the rabbi and do what the rabbi did. (thattheworldmayknow.com)
Detta torde te sig aningen svårt från Jerusalem och Judeens landsbygd, utan vare sig youtube eller news channel. Johannes vloggade nog inte så häftigt mycket, tror jag.
Nej, att låta sig döpas av Johannes och sedan vandra sin väg var snarare ett tecken på att dopet hade just tagits emot som en förberedelse inför något nytt, som personen mentalt hade gått och förberett sig på en längre tid.
Här finns många kulturhistoriska svar att beakta; bland annat hur Judarna hade tagit sig igenom det delade havet, för att fly - bokstavligen vända ryggen till - det gamla slaveriet i Egypten. Israel tar sig igenom vattenmassorna, och på andra sidan är de ett nytt folk; inte längre slavar på flykt undan från sin Herre, utan nu fria, de gamla bojorna som hade bundit dem till ett slaveri har nu verkligen brustit, och framför sig har de ett nytt liv, i den sanna Herren. Vattendopet var så klart djupt symboliskt för varje skriftkännande Jude.
Men här finns mer. Johannes döpte inte enbart judar. Även hedningar var välkomna att vända om:
Och när det kom soldater och frågade honom: ”Och vi, vad skall vi göra?” sade han till dem: ”Pressa inte av någon pengar med våld eller hot, utan nöj er med er sold.” (Luk 3:14)
Dessa soldater är så klart i tjänst hos den rådande militärstyrkan, de får lön - sin sold - från armén - dvs detta är romerska soldater. Vad har ett dop i vatten betytt för dem? Hur mycket lokalbefolkningshistoria har dessa enkla (antagligen syriska) män begripit sig på? Hur kan ett dop i vatten tala även för dem?
Mina egna tankar går till mina funderingar om grundelement, och hur dessa talar till människan genom både symbolik och vad vi använder elementet till:
vi släcker törsten med vatten.
vi tvättar oss rena i vatten.
vi använder vatten för att bevattna, och skapa liv.
Vi skaffar föda ur vatten.
vi bevittnar vattenlösa områden på planeten som döda, utan liv.
Vi själva föds till ett nytt liv, en existens i frihet, utanför livmodern, genom att spränga oss ut ur fostervatten. Först därefter drar vi våra första andetag luft.
Allt detta har naturligtvis soldaterna känt till, oavsett hur mycket eller lite de har kunnat av lokalbefolkningens historia. Elementet, symbolen, har sitt eget språk, och den behöver inte alltid någon tolk för att kunna tala direkt till människan. I detta är Gud verksamt, i egen rätt. Dopet är inte bara en masshändelse inför en stor skara på-hejare, det är djupt individuellt, och berör människan på ett personligt plan. Detta syns inte minst i Jesu första handlingar, direkt efter dopet; han drar sig undan, till ett vattenlöst område, till vildmarken, för vidare förberedelser.
Det kan kännas avlägset att tala om påsk nu, inför helgen då kyrkan firar Jesu dop. Men jag avslutar min bloggtext helt avsiktligt med att påminna om dopförnyelse vid påsk, efter en längre tids kontemplation, bön och fasta; snart - i början av mars - går kristenheten in i sin förberedande fasta inför påsken. Denna 40 - dagars period är en utmärkt tid för just studier - inre som yttre - under Herrens egen vägledning.
Den som känner sig nyfiken på ett nytt liv, så här efter nyår, den som hör det inre ropet, har här och nu, under Jesu dophelg, möjligheten att börja förbereda sitt "ja" till ropet att vända om och vända hem.
Det är inget snabbt beslut, som skall göras i stundens hetta. Detta är ett beslut som kräver både eftertanke och insikt. Kallelesen till metanoia - omgörelse - gäller hela människan. Och tro mig, han kommer inte att lämna en fläck av dig oskrubbad. Känslan mitt i skrubbandet är minst sagt rå, och renrakad. Men det är värt det.
Genom dopets skummande vattenmassor öppnar sig en ny stig, in i ett nytt liv - i frihet.