"Lidande för oss närmare Herren". Tycker jag har hört något liknande kläckas någon gång. Jag vet inte det. Personligen har jag en helt ny, teologisk teori om vad Jesus kan ha gjort en vecka efter sin jordevandring-korsfästelse-återuppståndelse.
Sovit som en död? I typ en vecka? Denna revolutionerande tanke helt grundad på den fölighet i fötterna som jag själv känner efter att ha legat för döden i någon större eller mindre åkomma. Skillnaden mellan Herren och mig är alltså förmågan att tycka synd om självet. (Ja okej, det finns andra skillnader också.)
Folks föreställningar har skenat iväg med dem till den plats i hjärtat där var och en har närt sin personliga tolkning av Messias-drömmen. Palmblad har rivts ner för att placeras framför åsnan och andra har slitit av sig sina mantlar för att bre ut dem på gatan.
Vad svårt det är. Att i en person matcha allas olika tolkningar av en och samma dröm. Jesus, som hörde folks tankar lika enkelt som vi ser vilka kläder grannen har idag valt att ta på sig, måste ha varit omgiven av en virrvarr av dessa drömmar, som alla har skrikigt rakt ut mot honom, där han kom ridande. Att inte låta sig beröras, inte bli tveksam, inte börja tvivla på det egna rätta valet, fast inte en enda av alla dessa som välkomnar honom med öppna armar, delar hans egen vision med honom, det kräver ett sinnelag av rostfritt stål. Samma människor som nu idag, står och ropar ut sin glädje, sin drömmars uppfyllelse och sin mest privata, innersta längtan, kommer, om bara några dagar, stå med hatet i ögonen och ropa KORSFÄST! KORSFÄST! Så starka är våra drömmar. Så starka känslor väcks, när någon vandrar över dem spikskor. "Du LOVADE ju! Du skulle vara MIN MESSIAS! Sådan som JAG har alltid föreställt mig Honom, ALLT pekade mot det! Var nu det! Eller dö!"
Människan villkorar Gud. "Du ska vara på si vis och så stark, du skall tala med en sådan stämma, och uppenbara dig som JAG önskar. Eller också... annars...!"
Men än inte idag. Nu, under palmsöndagen kommer de alla stå där och mottaga Honom som sina privata drömmars Konung. Han, som kommer att se till att Allt Blir Bra Igen. Han, som kommer att fixa allting (på det viset som jag vill). Så klart Hosanna! Så klart välkommen!
En vecka senare gör sig Gud liten och sårbar. Och det är inget låtsasspel heller. Han går in i litenheten och sårbarheten för att uppleva den med oss. Skådespelaren, som fick äran att spela Jesus i mastodontfilmen "The passion of the Christ" säger att han hade en dubbelsidig lunginflammation när han skulle halas upp på korset. Han kunde knappt andas. I sista minuten ville medarbetarna runtomkring ge honom möjligheten att backa ur.
Ingen erbjöd Jesus någon möjlighet att "backa ut" i sista minuten. Han bad om den möjligheten. Den gavs honom inte.
"Plats i korgen, Päivi!"
Så just nu välkomnar jag stilla veckan genom att låta precis allting vara.
Jag kan ju inte gärna göra något annat.