Vi har misslyckats. Vi har inte tagit grannens eller arbetskamratens oro på allvar. Nu får vi istället möta hatet. Rädsla som inte blir lyssnad på omvandlas till frustration som i sin tur kläcks ut i fullfjädrad hat. Jag lyssnar på den ena partiledardebatten efter den andra på TV. Vi kommer inte att kunna vare sig fördöma, förakta eller hata tyst på SD. Det kommer inte att fungera. Den typen av retorik skapar mer beslutsamhet hos motparten. Den som hatar behöver känna sig förstådd i sitt hat. Någon klok människa har sagt att till och med en självmordsbombare kommer att stanna upp, mitt i missionen, för att svara på frågan: "hur kommer det sig att du kom fram till att detta är det enda som funkar?"
En hatfylld människa kommer inte att lyssna på intellektuella argument. Du kan inte intellektualisera bort hans hat. Om det fungerade hade våra övriga partiledare redan frälst inte bara SD:s ledning utan även varandra. Hatet har passerat det stadiet där smarta argument i ledande dagstidningar och kloka ord på facebook kan påverka. Vi når dem inte. Inte på det viset.
För att inte låta rädslan vinna. Jag vet så väl vart rädsla leder. Jag har varit där. I absolut hundraprocentig rädsla som i sin tur ledde till absolut, odestillerat hat. Det hatet kunde ingen resonera mig ur. Jag har lovat mig själv att inte låta mig själv ätas upp av rädslan någon mera gång.
Så nu, lagom till valet, som kommer att bli mycket avgörande för Sveriges framtid, har jag i min stillsamhet blivit färdig med ytterligare en ikon, som jag hoppas skall ändå kunna inspirera er alla som läser, till att minnas Paulus kloka ord:
Ty det är inte mot varelser av kött och blod vi har att kämpa utan mot härskarna, mot makterna, mot herrarna över denna mörkrets värld, mot ondskans andekrafter i himlarymderna. (Ef 6:2)
Vi kämpar inte mot en Jimmie. Vi kämpar inte mot en granne eller en kollega. Det är inte människan, gjord av kött och blod, som står framför oss, som är problemet. Vi kämpar mot hatet, som opererar genom en Jimmie. Vi kämpar mot skuggmakterna som har fått sin boning i människan, som står framför oss.
Det är inte söndag än. Än hinner vi lyssna, istället för att prata. Kom nu, tillsammans med mig, alla ljusbärare. Kom så tågar vi in i mörkret. Kom, vi är kallade till att vara världens ljus.