"Jag önskar att jag hade någon att dela XXX med."
När Gud skapar människan skapar han inte oss till att vara i ensamt majestät unika - han skapar oss som en tudelad varelse - en man, en kvinna, en relation.
"Jag önskar att jag hade någon som jag kunde dela undret med skapelsen med." Så föds tanken om en människa. Så föds tanken om en Guds avbild.
”Vi skall göra människor som är vår avbild, lika oss. De skall härska över havets fiskar, himlens fåglar, boskapen, alla vilda djur och alla kräldjur som finns på jorden.” (1 Mos 1:26)
Den goda förvaltaren. Arvingen, som tar hand om jorden åt den sanna ägaren. Även Jesus är inne på detta i sin undervisning:
”En man planterade en vingård, satte stängsel kring den, högg ut ett presskar och byggde ett vakttorn. Därefter arrenderade han ut den och reste bort. När tiden var inne skickade han en tjänare till arrendatorerna för att hämta en del av vingårdens skörd." (Mark 12:1-2)
Vi är arrendatorerna. Innerst inne - djupast i vår själ - viskar den här sanningen sitt budskap till oss: "Du är kallad till något större. Du är kallad att vara den Gode Konungens förvaltare."
Jag är den sanna vinstocken, och min fader är vinodlaren. Varje gren i mig som inte bär frukt skär han bort, och varje gren som bär frukt ansar han, så att den bär mer frukt. ... Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon är kvar i mig och jag i honom bär han rik frukt: utan mig kan ni ingenting göra. Den som inte är kvar i mig blir som grenarna som kastas bort och vissnar. (Joh 15:1-6)
Återigen måste jag förundrat fråga mig själv: vem talar så? Vem säger sådana saker om sig själv? Vilken människa skulle komma undan med att påstå sådana saker om sig själv utan att anses ha storhetsvansinne? Jag har sagt det förut - jag säger det igen; vi har Jesu undervisning, intakt. Jag vågar påstå detta av två anledningar: 1) hela materialet i Nya Testamentet citerades mycket tidigt - redan en generation efter Jesus. Så ofta och så flitigt citerades bla evangelierna i kyrkofädernas privata korrespondens - att det helt enkelt inte får plats med senare tillägg i materialet; "den här liknelsen som Jesus påstås ha berättat figurerar inte alls under de första 100 åren av flitigt citerande, ingen känner till den. Det måste vara ett senare tillägg." Men så ser det inte ut. Tack vare de tidiga kyrkofädernas citerande får vi en god bild av hur deras evangelie-manuskript såg ut och kan sedan jämföra med våra egna. 2) Jesu egen skriftkunskap översteg vida det som folk på hans tid i allmänhet kunde; det ramlar ut skriftreferenser ur munnen på honom hela tiden. Ta exemplet här ovan: Jesus berättar en liknelse där Gud planeterar en vingård (skapar världsalltet) och hyr sedan ut det till ett gäng arrendatorer (ger det till människor att ta hand om, vårda och förvalta). Allt det här bär ekon av Jesajas bok - kapitel fem, från gamla testamentet:
Jag vill sjunga en sång om min älskade vän,
en sång om min vän och hans vingård.
Högt uppe på en bördig sluttning
hade min vän en vingård.
Han luckrade upp den och plockade sten
och planterade ädelt vin.
Han byggde ett vakttorn,
han högg ut ett presskar.
Han väntade sig söta druvor,
men vingården gav honom sura. (Jes 5:1-2)
Jesus bygger sina liknelser och sin undervisning på gammal-testamentliga teman, från början till slut. Allt han säger andas ekon av gamla testamentet. Så arbetar en smikah-rabbi, en rabbi med auktoritet. En rabbi som kan hela gamla testamentet utantill. En person, som får göra egna tolkningar av de högt vördade texterna. Det blir helt enkelt svårt att lägga ord i mun på en person som tillhör den allra mest bildade eliten. Det blir svårt för mig att påstå att en dikt jag skrev igår i själva verket är ett okänt verk av Shakespeare, oavsett hur mycket engelska jag kan.
Vår Gud, han, till vars avbild vi är skapade, menar att gamla testamentet är intressant. Såpas intressant att när han framträder i en fysiskt begriplig form inför sin skapelse framträder han som en av de få rabbinerna som hade rätten att undervisa i egen auktoritet. En rabbi som inte ens en gång per generation steg fram ur folkets djupa led.
Här om dagen fick jag frågan om jag trodde på Adam och Eva. För mig - vad det kokar ner till varje gång är - gjorde Jesus det? Om Jesus var den han påstod sig vara - vilket jag tycker att jag har gett nog så goda argument för på bla apologetik - light - avdelningen, då blir det i allra högsta grad intressant att höra vad han hade att säga om GT. Hans svar på min fråga blir ett lugnt "ja". Han menar att Adam och Eva var faktiska, riktiga personer, som levde i faktisk, riktig historia en gång. Om inte: då dog alltså Jesus - enligt den kristendom som jag bekänner mig till - som försoning för en synd som en symbolisk person rent symboliskt begick en gång. Lallande vansinne.
Det som jag tycker är intressant i sammanhanget är detta; vi moderna människor har länge utgått ifrån att vetenskap och religion är varandras fiender. Om den ena har rätt måste den andra ha fel. Intelligenta, vettigt funtade människor kan inte idag under några omständigheter tro på något så barnsligt som en Adam och en Eva. Ändå har vetenskapen idag sedan länge börjat mer och mer hörbart mumla något om en "urmoder" som vi alla skall vara efterlevande till:
"Om vi följer utvecklingslinjen på mödernet bakåt generation efter generation via en obruten linje av mödrar kommer alltfler av dessa linjer löpa samman. Detta leder i förlängningen till att vi alla härstammar från en och samma kvinna, en slags urmoder." (wikipedia - ut ur Afrika - hypotesen)
Men den urmodern får under inga omständigheter heta "Eva" och ifall hon nu får det så måste hon se ut som en apa. Helst.
Jag håller med om att intelligensnivån hos Adam och Eva kan - åtminstone efter syndafallet - diskuteras: "Kom Eva, jag hör G U D, han som skapade allt ur inget, han som vet allt, hör allt och ser allt närma sig - vi gömmer oss bakom ett träd!"
Jättesmart av apan Adam. Faktiskt verkar det så att även om den ugnsfärska människan nu vet skillanden mellan gott och ont verkar intelligensnivån dramatiskt ha sänkts sedan "Guds avbild" - ögonblicket. Det är, med andra ord, något som inte riktigt stämmer här. Längre.
Och det är ju det som bibeln har - mer eller mindre försynt - påpekat hela tiden. "Det är något som inte stämmer".
Ytterligare en intressant apsekt i den här diskussionen är, att vi har över en längre tidsperiod utgått ifrån att de som håller fast i sin Adam och Eva måste helt enkelt vara begåvade med en lägre intelligens-grad. De där kreationisterna, som hävdar att jorden är bara 6000 år gammal - de kan ju inte vara särskilt smarta? Visst bygger de hela sin argumentation på "det står i bibeln att"?
Dubbelt fel. Dagens kreationister är pålästa, intelligenta och välutbildade. Inte heller bygger de sina teorier på "det står i bibeln att". Får jag presentera två av dem för dig som läser? Tack.
In på arenan joggar Jonathan Sarfati:
innehar en PhD i kemi
har fått flera vetenskapliga artiklar publicerade i välkända, respekterade vetenskapliga tidsskrifter
är FIDE mästare i chack och lyckades spela oavgjort mot världsmästaren Boris Spassky 1988.
Gubber nummer två: Emil Silvestru
PhD i geologi
världserkänd expert på grottor
skrivit 41 vetenskapliga rapporter
Det blir lite svårt att dra vare sig "outbildad" eller "ointelligent" - korten när det gäller Sarfati och Silvestru. Tror Sarfati och Silvestru på en biblisk Adam och Eva? Ja. Och det på andra grunder än "det står i bibeln att".
Dessa gubbar är absolut inte ensamma. Faktum är att det börjar - mer ofta än inte - se ut på det här viset i kreationismens-base camp. Personligen följer jag diskussionen som förs - både från skeptiker-hållet och kreationism-hållet, med intresse. Oavsett var den här debatten kommer att sluta drar jag följande slutsats, redan nu:
Vi ska sluta upp med att fnysa åt Genesis och den judiska visdomslitteraturen. Religionen och vetenskapen är inte fiender. De ser på samma händelser från olika perspektiv, som sig bör. Några talande exempel:
Bibeln:
Det första Gud skapade var ljus. Detta innan en enda stjärna eller sol hade tagit form.
Vetenskapen:
skrattar gott och harklar sig sedan; jo men, jo. Vi har faktiskt numera kommit fram till att det fanns ett slags urljus på plats, ögonblick efter Big Bang. En slags kosmisk UV-strålning. Saker och ting tog inte form i becksvart mörker.
Päivis sidokommentar: nehej. Och har Genesis någon enda gång hävdat att det där första ljuset som blev till i kaoset var från en än så länge icke-skapad sol?
Bibeln:
de första levande varelserna formades i vattnet.
Vetenskapen:
vi vet inte hur livet blev till men det blev till i vattnet...
Päivis sidokommentar:
Som även Genesis har påstått från get go.
Bibeln:
Vi är alla efterlevande till en enda urmoder.
Vetenskapen:
skrattar gott och harklar sig sedan - jomen visst, det kan nog stämma det, ja. Vi är nog alla efterlevande av en enda urmoder.
Päivis sidokommentar:
Och har Genesis någon enda gång någonstans beskrivit hur Eva såg ut? Gett oss ögonfärg, hudfärg, hårfärg eller några andra yttre attribut?
Den riktigt intressanta frågan är så klart varifrån har den judiska visdomslitteraturen fått allt det här - om nu absolut inte under några omständigheter Gudsinspirerad text?
Något att meditera över. Och när vi börjar inse detta - att religionen och vetenskapen inte är varandras bittra fiender utan de beskriver två olika aspekter av samma sak - kanske, kanske blir det lättare för oss att ta till oss det där förvaltarskapet, och äntligen gå och bli -dn vuxna människan - som skaparen längtar efter sin levande relation till och med.