"Du skall älska din nästa som dig själv" (Mark 12:31)
Söndagens tema, midfastans tema är - intressant nog - livets bröd. Mitt i fastan blir vi påminda om överflöd, och det i rika mått; ett av mina professorer som jag gillar att läsa uttrycker det så här:
...God's love not simply as something believed in on the basis of the gospel or the testimony of the cross, not simply certainty of God's love, but God's love itself experienced in rich measure (Word Biblical Commentary, volume 38A Romans, 1-8 Dunn, s. 252)
Hur är det möjligt, att kyrkan önskar påminna oss om livets överflöd, Guds rika kärlek, upplevd i rika mått, mitt under en period då vi går in i tomheten?
"Nature abhores the vaccuum. So does God". Det finns så många olika trådar att dra i här, att jag knappt vet var jag skall börja. Men jag tror att vi måste börja med Jesu egen sammanfattning av den gammaltestamentliga lagen:
1. Älska Gud, till hela din förmåga.
2. Älska din nästa, som dig själv.
Det moderna samhället vill så ofta vända detta på huvudet; vi kan inte älska någon - inklusive Gud - förrän vi lär oss att älska oss själva först. Sedan en uppsjö av självhjälpsböcker på detta: "Stå på dig. Annars gör någon annan det." "Konsten att älska sig själv." "Konsten att vara lycklig." "Inre harmoni".
"Konsten". "Knepet". "10 steg till varaktig XYZ".
Varför är de så många, de här böckerna?
Kan det vara så att vi envist spänner vagnen framför hästen?
Är han?
Vem är han? Hur är han?
På vilket sätt är han, närvarande i mitt liv?
Är han?
Men det låter ju så trist, eller hur? Den egna munnen är väl ändå närmare än säckens mun? Kan jag inte söka efter Gud sen, när jag först lärt mig att älska mig själv? Hur ska jag ens klara av att älska Gud när jag inte ens älskar mig själv?
Alltihopa är bra frågor. Människan är en självisk manick; what's in it for me? Och jag förstår dig till hundra procent, om det är där ditt frågande börjar: vad får jag utav att älska denne Gud som jag inte känner? Det är inte så att jag inte själv är lika självisk. Inbilla dig ingenting, Jesus säger själv att han kom för att söka efter de förlorade fåren, och att det är de sjuka som behöver en läkare.
What's in it for me? "Välj den smala vägen" - varför det? Det låter jobbigt och arbetsamt, och livet är ju redan rätt så trist och grått som det är - varför göra det ännu torrare och tråkigare?
Svaret kommer faktiskt redan i det andra budet, som Jesus sammanfattar gamla testamentet med: "älska din nästa, som dig själv." Det är något med processen "att lära känna Gud och att lära sig att älska Honom" som möjliggör detta älskande av både nästan och sig själv. Det är när jag lär känna Gud som det blir möjligt för mig att faktiskt, på riktigt, älska dig och mig själv. Det är när jag lär mig att älska Gud som det alls blir möjligt för mig att betrakta både dig och mig själv genom en annan lins, en, som självhjälpsböckerna förgäves försöker skapa åt oss; utifrån perspektivet, Guds perspektiv. Och då, när jaget inte längre är mitt huvudfokus, börjar det hända saker:
"Gud förmår ge er allt gott i överflöd, så att ni alltid har allt vad ni behöver och själva kan ge i överflöd till varje gott ändamål."
Tänk dig den sortens rikedom - att den förmår dig att ge i överflöd till varje gott ändamål.
Det är onekligen något att stanna upp och meditera över. Varje gång som radiohjälpen startar en kampanj, varje gång som du får höra talas om ett behjärtansvärt projekt, varje gång som en vän, en granne, en kollega behöver dig - så har du så mycket, överflödande mycket, av livets goda att du självklart kan ge - och inte bara ge, lite pliktskyldigt - utan du kan ge i överflöd. Du har inga som helst problem att ge och ge och ge, varje gång som någon ber dig. Med glädje. Aldrig mer "nej jag orkar inte just nu", "nej, jag har inget att ge just nu", "nej, jag orkar inte höra på den människan just nu" - aldrig mer. Ett välmående som är så rikt på allt som är gott - som bokstavligen flödar över av det goda, att du inte vet hur du skall ge ofta nog, till din nästa.
Det är svårt att föreställa sig. Ändå är det just precis detta som Jesus ber oss att göra, för att spänna vagnen rätt:
Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också. (Matt 6:33)
"Sök Gud först".
Observera det sista ordet - också. När ditt fokus har vänts rätt, bort från det själviska "jag först" - tänket till ett Gudscentrerat varande, har du nu funnit något som du upplever så värdefullt, att "allt det andra" nämns som ett "också". "Ja, jo - det också." Men det är - å andra sidan - inte längre ditt huvudfokus.
Nature abhores the vaccuum. So does God. Om Gud skall ha en chans att fylla ditt liv måste du först tömma det. Ett sätt att börja kan vara just att gå in i fastans tomhet, och vänta på Honom.