Trösta, trösta mitt folk,
säger er Gud.
Ge nytt mod åt Jerusalem,
kungör att hennes träldom är över,
att hennes skuld är sonad (Jes 40:1-2)
Idag firar vi Lucia i Sverige. Alltså den här tjejen:
Lucia föddes i en rik familj i Syrakusa på Sicilien, under romartiden, cirka 283 e.kr. Hon var dotter till en grekisk mor vid namn Eutychia och en romersk patricier. Hennes far dog emellertid när hon var fem år gammal och hon blev uppfostrad av sin mor. Redan som liten skall hon ha avlagt kyskhetslöfte; dock berättade hon inte det för någon. När hon blev äldre lovade modern bort henne. Hon lyckades försena förlovningen och bad till Gud att han skulle hjälpa henne. Då blev hennes mor sjuk i blödarsjuka som ingen lyckades bota. Lucia övertalade därför modern att vallfärda till Catania och helgonet Agatas grav. När de kom fram skall Agata ha uppenbarat sig för Lucia och sagt "Varför ber du mig om något du själv kan ge din moder? Din tro har botat henne!" Modern blev frisk, och lovade Lucia att inte gifta bort henne till någon man. Men friaren kände sig kränkt och angav henne för ståthållaren till kejsar Diocletianus, som förföljde de kristna.
Lucia blev arresterad och torterad men förlorade inte sin tro på Gud. Hon dömdes till att bli glädjeflicka på en bordell. (Wikipedia)
Eftersom Lucia vägrade sin dom som glädjeflicka blev hon så småningom avrättad. Det är hon inte ensam om, som kristen kvinna i ett land som inte äger religionsfrihet.
Lucia kämpade emot den kvinnliga träldomen precis som vi gör idag, där har inget förändrats. Idag kommer flera stycken Facebook-inlägg i sann "me too" - anda publiceras, om kvinnoförtryck, och våld mot kvinnor, och ja, ja, ja, jag håller med. Allting är jättehemskt. Och det kommer att fortsätta exakt likadant, alldeles oavsett hur många facebook-inlägg vi skriver, hur många Lucia-kronor vi tänder och hur många kvinnofridsorganisationer vi går med i. Det är något så fundamentalt FEL i programmeringen av mjukvaran här, att ibland känns det som om inget hjälper. Det bara fortsätter. Systemet äter upp den ena fyra-åringen efter den andra, de försvinner in i barnprostitutionens mörka svarta hål och spottas ut på andra sidan, som nyss fyllda 18-åringar, som "deltar frivilligt" i porrfilmer, och det kan diskuteras hur frivilligt det nu är, för att de aldrig ägt sina egna kroppar eller uppmuntras till att äga någon egen vilja, och någon utbildning, det har de ju som bekant inte. Inte när de suttit fast i prostitutionsvärlden sedan deras mammor och pappor sålde dem som 2-åringar eller 4-åringar till bordellverksamheten. Och den som sitter och tittar, i skydd av sin skärm, är alltså med och godkänner att nästa 4-åring blir våldtagen på nästa bordell, för det är ju där indoktrineringen börjar. Det är därifrån porr-industrin så småningom får sin nästa 18-åriga, lagliga "stjärna". Detta går det bland annat att läsa om i den här boken:
Och det är här jag tror att vi måste börja. Vi måste sätta gränser för våra ungdomar, de blivande vuxna. Själv är jag aktiv medlem i ECPAT, som kämpar emot barnprostitution oavsett land. När man blir medlem i den här organisationen, får man bland annat en gratis bok som heter "tysta skrik" som innehåller fallbeskrivningar, av det mer hårresande slaget. Förra året, ute på youtube, såg jag en video, som ECPAT hade producerat, där man vädjade efter extra hjälp i juletider. I ett av dessa videos, med temat "stoppa livestreaming av barnnäthandel" fanns en citerad dialog mellan två förövare. Den ena skriver att barnet skall "helst inte vara äldre än fem år. Det skall synas att det gör ont".
För dessa medelsålders förövare är det på många sätt försent, åtminstone med sekulära hjälpmedel.
Men vi KAN göra något nu, idag, för nästa generation. Jag blev så stolt och glad när min man kom hem med en ny manick häromveckan. (Det trodde jag aldrig.) Men det här vet ni, det var ett snabbare internet för alla oss utan bredband som bor ute på en karg bergstopp, och MED den kom en möjlighet att stänga av nätet klockan då och då för det och det barnet, samt en möjlighet att se hur länge alla varit online (det var här jag letade fram mitt gamla kortlek, och började lägga patiens), men FRAMFÖRALLT helt enkelt just bestämma att klockan halv nio är det färdigsurfat för tonårssonen. Vi KAN. Vi både kan och ska.
Jag säger, vi KAN. Vi MÅSTE. Om vi inte tar kontrollen nu, om vi inte bestämmer över skärmbruket nu, då är det följande fakta vi har framför oss att ta ställning till:
Fakta ett: porr-konsumtionen hos barn och unga halkar allt lägre och lägre ner i åldrarna.
Fakta två: jag som högstadielärare hör ordet "beroende" om våra ungdomars skärm-bruk hela-hela-tiden.
Fakta tre: det som var grov-porr för 20 år sedan anses helt normalt tugg nu idag. Med andra ord,
Fakta fyra: porren blir grövre och grövre hela tiden. 90 % om inte mer av "normalporren" är i dagsläget kvinnoförnedrande.
Fakta fem: de kvinnliga "skådisarna" i porrfilmerna har, i majoriteten av fallen, blivit utnyttjade som barn.
Fakta sex: "skådisen" spelar inte, det är ett riktigt övergrepp som filmas, under täckmanteln av "samtycke" och "myndig person som deltar frivilligt".
Fakta sju: den 12-åring som sitter och tittar deltar aktivt i att nästa generation kolt-barn slussas in i industrin, först som våldtagna offer i bordellindustrin.
Fakta åtta: vi kan inte kräva att våra 12-åringar skall ta ställning till så svåra tredje-graden-ekvationer som de fakta som finns här ovan.
Fakta nio: det är svårare, tusen resor svårare, att göra något när beroendet är ett faktum.
(Fakta tio: jo, jag har personligen varit med om att avgifta ett barn från skärmberoende. Det var helvetiskt.)
Man skall inte stjäla. Man skall inte stjäla andras rätt till en barndom. Man skall inte stjäla andras rätt till en hel, ostympad kropp. Man skall inte stjäla andras rätt till en hel, ostympad själ.
Det är inte bara tre-åringen som vi räddar undan från köttmarknaden, det är också 12-åringens rätt till en barndom som vi återupprättar om vi tar tillbaka makten som vuxna som har rätt att bestämma över vissa saker.
Mobilarna SKALL innehålla porr-filter. Det är inte något som behöver diskuteras, det är lika självklart som att bilen inte rullar en tum förrän den trotsande tre-åringen slutat upp med att knäppa upp säkerhetsbältet. Antalet surftimmar SKALL bestämmas och regleras av föräldrarna. Klockan tre på natten sover man. Som små grisar. Då vare sig spelas eller surfas.
Men till sist handlar det inte bara om filter, skydd och regler. Det handlar om "tillsammans med". Ju mer "tillsammans med" - tid julen innehåller, desto mindre "ensam vid skärmen" - tid förekommer.
Vi KAN rädda nästa generation. När "rökning dödar" - dekalerna dök upp på cigg-paketen började det procentuella antalet unga och barn som börjar röka eller röker alls drastiskt sänkas. Vi KAN påverka. Vi KAN låta Kristus-ljuset lysa upp skärmverkligheten för våra barn, men det måste börja nu. Idag. Den här julen.
han ger de svältande bröd.
Herren befriar de fångna,
Herren öppnar blinda ögon,
Herren rätar krökta ryggar (Ps 146:7-8)