Så. Vad har Herren att säga om ämnet och vad vill han egentligen ha sagt?
”Ingen river ut en bit ur ett nytt plagg och sätter den på ett gammalt. För dels rivs då det nya sönder, och dels passar inte lappen från det nya på det gamla." (Lukas 5:36)
"Ingen sätter en bit okrympt tyg på ett gammalt plagg, för då sliter lappen med sig bitar av plagget och det blir en värre reva." (Matt 9:16, Mark 2:21)
Det här är ett brandfarligt ämne, och nu måste jag förklara mig noga: jag motsätter mig absolut inte sådana figurer som Katniss Everdeen, eller prinsessan från filmen ”Modig” i sig; för min del får flickor absolut skjuta med pil och båge av hjärtans lust. Det som får alarm-klockorna att ringa i huvudet på mig är, att det verkar för mig som om vi håller på att skapa en ny slags barbie-docka-prototyp, som skall föreställa ”den perfekta kvinnan” – och där tror jag att vi är ute på mycket, mycket farliga vatten. Plötsligt ska samtliga kvinnor vara utåtriktade, rappa i käften, skjuta med pil och båge, orädda – självklart – samtidigt som de fortfarande så klart ska se ut som riktiga kvinnor med långt svallande hår, timglas-figur och stora rådjurs ögon. Så fort vi börjar skapa prototyper åker mina öron bak. ”Ut med det gamla, in med det nya.” Den moderna kvinnan springer inte längre längs filmduken i högklackat (äntligen!) utan istället kliver hon fram med breda steg, kisar med ögonen, siktar utan minsta rädsla eller tvekan på sitt mål och vinner tävlingen i bästa Robin Hood – stil. Och jag vrider mig av obehag. Jag tror helt enkelt inte att alla är exakt likadana; genom att skapa en ny prototyp löser vi inga gamla problem.
"Vi måste säga nej! Inte bara till det dåliga beteendet, men också till den kultur som föder det dåliga beteendet," skriver Louise Herrey.
Vi måste alltså fråga oss om det verkligen, verkligen är så att vi lever i en sund kultur? Kan vi fortsätta mata unga pojkhjärnor med bilder av objektifierade kvinnor å ena sidan – oavsett om det gäller omslaget till senaste ”Cosmopolitan”, de senaste tjejerna på facebook som postar plut-muns-bilder på sig själva, och å andra sidan filmer, där samtliga tjejer beskrivs som krigardrottningen Boadichea - funkar det, verkligen? Är lösningen på problemet att vi gör pojk-flickan till det nya idealet? Är en ny ideal överhuvudtaget en lösning?
Vi har ett problem. Och problemet är grundsynen på den kvinnliga kroppen. Inte bara attityden gentemot den, utan den grundläggande synen på vad som är i sanning kvinnligt, och hur "det" ska se ut: så klart att pojkarna kommer att fortsätta kräva prototypen av sina flickvänner, tonårstjejerna kommer att fortsätta att mest äta en sallad i bamba, och så klart att problemet kommer att fortsätta finnas där om vi inte ändrar på vårt grundläggande syn på vad som är okej att exponeras, fritt för alla att se på, och vad som skall vara reserverat för bara dig och mig; om godis är tillgängligt över allt, hela tiden, om julafton infinner sig varje dag, om varannan dag i kalendern heter "kanelbullens dag, lakritsdagen, den internationella pepparkaksdagen, mazarinens dag - helt enkelt - det vita sockrets dag idag igen", då är det inget särskilt eller speciellt med det som borde vara det mest intima dig och mig emellan, eller det som borde sätta guldkant på tillvaron, när det väl blir julafton.
Och det som är vardagsmat är inte särskilt intressant, och det som inte är särskilt intressant äger ingen respekt, och det som ingen respekterar - vare sig åt det ena eller andra hållet - kommer det att fortsätta experimenteras med, tänjas på, tryckas sig emot - i ett evigt kliande "jamen jag behöver ju någonting men jag fattar inte riktigt vad det är, jag tror det är detta, samhället talar om det för mig vart jag än går - så kom igen nu tjejen, ställ upp!"
Vi kan inte fortsätta så här. Vardagen måste få vara lite grå och lite vanlig - igen. Det funkar inte att börja julpynta i oktober. Att ställa fram sexet överallt, jämt och ständigt som en självklar kulturell grej, urvattnar. Desensibiliserar. Och där hjälper det inte ett skvatt att räcka fram pil och båge till tjejen, och be henne fälla björnen själv. Det är fel björn.
Här är min agenda för morgondagen. Ett enkelt två-stegs program:
1) Sluta skapa prototyper av kvinnan.
2) Sluta upp med att exponera, jämt och ständigt, överallt. Blottar-kulturen måste få dö.
Eller som Jesus säger: ”Ingen river ut en bit ur ett nytt plagg och sätter den på ett gammalt. För dels rivs då det nya sönder, och dels passar inte lappen från det nya på det gamla."
Den nya attityden gentemot pojk-flickan som det nya idealet kommer inte att lappa över hålet i ursprungsplagget. Den kommer att göra revan större, då vi försöker lappa med fel tyg. Det kan inte vara julafton varje dag.