härlig är Guds himmel,
skön är själarnas pilgrimsgång.
Genom de fagra
riken på jorden
går vi till paradis med sång." (Psalm 31, vers 1)
Det är mycket möjligt att detta är min favoritpsalm, av alla sommarpsalmerna i psalmboken. Både på finska och svenska. Som tvåspråkig får jag sjunga den till både sommar och jul, eftersom den är en sommarpsalm i den svenska psalmboken, och en juldito i den finska. Dubbelt rätt. Jorden är vacker både i snöskrud och somrig äppelblom.
"Jorden är så vacker,
av ljus strålar Skaparens himlavalv,
underbar är själarnas vandring, fylld av hopp
Genom världen,
vandrar vi med sång
mot himmelriket resan går"
Det finska ordet "toiviotie" som ofta förstås och översätts som pilgrimsvandring, är ett sällsynt ord som jag aldrig hört användas i något annat sammanhang än i denna psalm. "Toivo" betyder "hopp" och "tie" är väg, vilket så klart ger pilgrimsvandringen en hoppfull klang. Hoppets väg.
Fysiska kroppar har han skapat oss. Nu, till midsommar, njuter vi med alla de sinnen som hör fysiken till: synen, ljuset, färgerna. Hörseln, sången, musiken, fåglarna, suset i trädkronorna. Smaker, färskhet, bubblor, sprudlighet, sötma, salt. Känsel, vatten mot hud, sol mot ansiktet, en mjuk beröring av den älskades hand. Vi vandrar mot ett Kungarike där sommargiftermålet är ett faktum; det himmelska har kommit hem, hit, till jorden, och allt har restaurerats till sin ursprungliga strålglans. Sannerligen hoppets väg.
Lova Herren, min själ!
Mäktig är du, Herre, min Gud,
i höghet och härlighet är du klädd,
du sveper dig i ljus som i en mantel.
Himlen har du spänt ut som ett tält,
ovan skyn har du timrat din sal. (Ps 104:1-3)
Jag tror inte det är slumpen att Jesus under sin jordiska vandring hade en snickares utbildning. En skapare, en hantverkare. Så klart. Vår timmerman har återvänt till sitt ursprungliga arbete: han är upptagen med att timra ut rum för oss. Han förbereder ett nytt boende för sin brudgum, för sin Älskade, för sin kyrka. Jag är villig att satsa pengar på att det blir ett sommarbröllop. Att återuppståndelsen sker mitt i den vackraste sommaren, då årorna sjunger längs tysta vatten och solen aldrig går ner över sommarnatten. Då kommer han, gående på vattnet igen.