Hans ögon bokstavligen brinner. De stirrar rakt in i en annan värld. Han bär på den klassiska skylten, och självklart har han halvlångt hår som når honom till axlarna. Jag är 16 år gammal och skyndar mig förbi honom. Försöker undvika ögonkontakt.
"Ska du gå hela vägen till Hammarkullen? Duktig tjej!"
Tja, saken är den att spårvagnen kom aldrig och jag tröttnade på att stå och vänta. Promenaden från Angered Centrum och hem är absolut inte omöjlig och det är fint väder. Jag sneglar på kvinnan som går bredvid mig. Hon verkar medelålders. Själv är jag 12. Och nu börjar hon babbla om Jesus och Jehova, käre värld, hon är ett vittne, och jag har inte ens en dörr att stänga. Jag grimaserar. Det är bara att gå på, och låta henne babbla.
"Hej! Är du också på väg till bio? Ska du se den nya filmen, Titanic?"
De är två stycken, och de ser ut att vara ungefär i min ålder. De berättar om sin kyrka och bjuder in mig till Gudstjänsten, som är redan imorgon. Modig och nyfiken som jag är, bestämmer jag mig för att kika in. Nattvarden består av ett mariekex och lite fun-light i en sån där plastmugg som man annars blir ombedd att antingen ge urinprov i när man är riktigt sjuk eller också var det klortanten som kom med en sån. Pastorn är direkt jobbig: "Heeej! Ett nytt ansikte! Vad KUL att just DU ville komma! Jaså, du kommer från Hisingen? Nå, vad är det som är speciellt med Hisingen - ja, förutom att du bor där", myser han. Det kryper över hela kroppen på mig. Jag mumlar något till svar och gör en snabb exit. Jag kommer inte tillbaka.
Snabbspola till 2019. Några dagar innan sommarlovet. Schemaundervisningen är slut. Vi, nians arbetslag, ser på en film med niorna som hette "Captain fantastic". Det handlade om en pappa och en mamma som hade bestämt sig för att leva djupt ute i skogen med sina sex barn, för att bespara dem från samhällets fördummande effekt. Hemundervisning. Barnen blev supersmarta, så klart. Och när det gäller livsfilosofier, så hade den lilla familjen stor tolerans mot allt och alla. "Except Christians. We hate the Christians." Inombords suckade jag.
Snälla Jesus, kom tillbaka. Vi behöver höra det igen, direkt från dig: hur var det man skulle göra, nu igen?
”Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut.” (Matt 28:18)
Åhå... ja, det var ju lite annorlunda förhållningsorder. Då tar vi det igen:
1. Döp.
2. Lär dem att leva ett kristet liv.
När döper man? Är det när folk råkar gå förbi, intet ont anande? Eller är det möjligen när personen redan har hittat till sin egen övertygelse? Det verkar för mig som om vår Herre menar att lärjungaskapets görande börjar med dopet. "Gå och gör alla folk till lärjungar" - därefter kolon, och kolon i skriven text brukar betyda: klargörande.
Inget om "övertyga medelst skyltar, tovigt hår, uniformer, dragspel, pensionärsvibrato, hand-outs, obedd-info-om-Jesus, mariekex och funlight." Faktiskt, ingen som helst fun-light förekommer i marsch-ordern ovan.
Jag har varit mamma i 14 år. Ett par stycken saker har jag hunnit lära mig, om undervisning. Det funkar så här:
Om jag sitter vid en skärm hela dagen lång, då gör även mina barn det. Om jag går ut i trädgården, så dröjer det inte länge förrän barnen också gör det. Om jag tar fram mina akrylfärger och börjar måla, har jag snart sällskap av andra, pysslande målande individer. Om jag läser böcker, mycket, ofta, då dröjer det inte länge förrän andra i min omgivning också gör det.
Lev i din egen sanning. Låt andra komma till dig, med sin nyfikenhet.
Vi måste tänka om. Om vi fortsätter låta foliehattarna äga all mission kommer det att fortsätta med fler nyligen producerade filmer vars budskap går ut på att alla livsfilosofier är helt ok så länge de inte är kristna. För kristna är mindre intelligenta sagotroende odågor, ungefär lika irriterande som mygg och flugor. Squish them.
Nu på lördag är det releasedatum för min nya fantasybok. Ja, det är mission, men inte på det viset som folk tror. Missionen är tvåfaldig:
1) Boken går alldeles utmärkt att läsa som ren fantasy. Ingen tvångsmatas med något alls. Men: genom boken får man en bild av hur det kan se ut när en person hittar till en levande tro genom en levande bok och genom intelligenta argument. Vilket i sin tur är en anspelning på verkligheten: man MÅSTE inte lämna hjärnan i vapenhuset så fort en kyrka anträdes.
Och:
2) Genom boken får min närmaste omgivning också en bild av HUR Gud arbetar, genom mig, när jag låter honom. "När har du hunnit skriva en bok, du som har barn med särskilda behov??" "Boken skrev sig själv. Jag var knappt inblandad." * Förvånad, besvärad tystnad. *
Vi måste börja VISA att Hans ok är det lätta oket, inte bara prata om det. Vi måste börja VISA vad som händer i våra liv, när vi lyssnar till honom. Vi måste börja VISA hur VI gör när VI lever ett levande liv i lärjungeskap. SEDAN kommer dopet, och därefter undervisningen.
DET är mission.