Juda Lejon ryter vid min sida, gör täta cirklar runt mig. Han är mycket nära nu - för även han känner av dem. När honan faller ner på marken, med skakig andning och tilltufsad päls finns flockledaren där, för att markera revir: Min! Håll er undan, rivaliserande makter, min!
Rovdjur jagar i mörkret. Deras ögon är anpassade till jakten. I det totala mörkret lyser mer saker än hans ljus. Ett starkt ljussken drar till sig ohyra och parasiter i oanade mängder. Se på korset. Det perfekta exemplet. Hur mycket mörker drog inte den till sig?
Det är lätt att säga att vi skall fly till honom, ljuset, när terrängen förvandlas till sankmark. Ljuset attraherar även allt det i svartheten som har ett medvetande. Tänd en fackla i savann-mörkret och se vad som händer. Det är sant att hans ljus bryter ner parasiterna i tusen bitar om de kommer för nära, men ondskan är allt annat än dum. Den håller sig på behörigt avstånd, som flugorna som begriper att inte sätta sig direkt på en glödhet lampa. Men för din och min del innebär det, att ju närmare Honom vi dras, desto mer ohyra måste vi kämpa oss igenom.
Inte ens mörker-varelserna gillar frånvaron av ljus. Det blir helt enkelt svårt att navigera, till och med för dem. Vill du slippa oppositionen och de negativa makterna? Lev kvar i mörkret, långt bort från ljuset. De kommer att lämna dig fullständigt ifred, det är garanterat. Mörkret intresserar inte de parasitiska makterna. Det är hos ljuset de flockas. Och det är antagligen anledningen till att det gör så ont att närma sig Hans Ljus. Så säger oss Paulus att vi skall jubla när svårigheterna tacklar ner oss, glädjas, när vår egen svaghet gör sig påmind: ”Min nåd är allt du behöver.” I svagheten blir kraften störst (2 Kor 12:9)
Människojakten fortgår. Avgrundsmakterna dras till korset, där ljuset flämtar. Herre, Jesus Kristus, Guds son - förbarma, förbarma dig över oss svaga, särskilt när vi dras fullkomligt hjälplösa in i ditt ljus.