"Idag skall vi lära oss att spela följande tre-ackords-låt. Eftersom vi inte har 30 gitarrer - och även om vi hade det skulle jag inte kunna instruera 30 elever en efter en under en 45- minuters lektion - får vi ta oss igenom låten med hjälp av gitarr och synt. Visserligen har vi inte 15 synthar heller - vi har fem - så tio av er får sjunga. Eftersom ni är alla - med undantag av tre elever - nybörjare, måste jag gå runt och visa samtliga 20 instrumentalister vart ni skall placera era fingrar när det gäller strängar och tangenter. Det räcker inte att jag har visat det för er en gång med hjälp av tabell - jag måste efteråt i alla fall gå runt och kolla själv." Och under tiden som jag gör det låter alla med sina instrument i ett totalt kaos, eftersom den svåraste uppgiften som alla musiker lär sig är "rör inte instrumentet förrän läraren säger till". Detta stressar dig som lärare något fruktansvärt - och samtidigt så tar det en ohygglig tid att se till att 20 elever har koll på fingrar, strängar och tangenter. Lägg på detta ostämda instrument som du inte har hunnit kolla innan lektionen börjar då musiksalen är alltid upptagen - varje minut och sekund från att skolan öppnar till att den stänger - plus glappkontakt med sladdar, adptrar och liknande som gör att det tar - i runda slängar 30 minuter av din 45 minuters lektion att faktiskt komma igång med något faktiskt spelande - och när eleverna väl kommer igång låter det ungefär som om någon höll på att flå en katt. De tio sångarna? De har du överhuvudtaget inte hunnit med. De har suttit och småpratat rakt igenom lektionen i hopp om att du skulle hinna med dem också - för tanken att de skulle ta sig an sångstämman på egen hand - den finns inte. Efter lektionen är slut skall du nu på något sätt bedöma de 20 instrumentalisters individuella förmågor trots att de spelade alla 20 samtidigt och du har ingen som helst aning om vad EN individ behärskar. Att spela in 20 elever samtidigt hjälper inte heller ett smack. Du kan inte urskilja en elevs förmågor från en kakofoni av 20 olika instrumentalröster. Alltså måste du ha dem till att spela i mindre grupper. Helst helt utan grupprum att tillgå. Om du har grupprum att tillgå är det max två du har. Dessa två grupprum rymmer cirka fem elever. Du har 30. Kom också ihåg att du möter eleverna enbart en gång i veckan och när terminen närmar sig sitt slut och du känner dig som mest stressad med sista inspelningar och uppspelningar - så skall du i ensamt majestät ta hand om Lucia / julavslutning / skolavslutning samtidigt som du skall sätta betyg.
Av samtliga dessa anledningar är musik ett ämne som skall undervisas I HALVKLASS. Men eftersom ingen rektor jag hitintills mött förstår detta slutar det oftast med att varje musiklärare värd sin salt delar upp den där helklassen elever i två halvor: de närmaste fyra lektionerna skall den här halvan - 15 elever - spela instrument. Ni andra 15 får jobba med musikhistoria / teori - tyvärr utan mig då jag inte kan vara på två olika ställen samtidigt. Inte heller har jag tillgång till två salar bredvid varandra. Men jag har bokat en sal till er på andra våningen. Gå dit. Vi syns om fyra veckor när det är dags för er att lämna in och ta över vid instrumenten. Hej då. Nej - jag kommer inte att hinna titta till er en enda gång för det skulle betyda att jag måste lämna salen här nere med allt vad det skulle innebära.
Att ge en musiklärare 30 elever och en musiksal är likvärdigt med att ge en teoretisk ämneslärare 90 elever som alla huserar i tre olika klassrum och sedan be hen ha koll samt "bedriva undervisning" i samtliga tre klassrum, samtidigt. Observera att klassrummen inte är bredvid varandra. Två av dem är det - den tredje är på andra plan. Detta är realiteten, som de flesta musiklärare möter varje dag, på jobbet. Det tog mig 13 år att gå sönder och ge upp. Numera undervisar jag inte musik längre, och jag struntar fullständigt i hur mycket du, Jesus, försöker locka mig med det faktum att jag älskar musik. Jag struntar i det. Jag.går.inte.tillbaka. Envisas du så mycket som en millisekund ringer jag den där körledaren och säger att jag tyvärr inte kan vara med samt meddelar min rektor att det inte går att bedriva musikundervisning på ett stall. Förstår du? Är jag tillräckligt tydlig? Om inte, så är jag jätteduktig på att rita bilder och skapa sociala berättelser till folk som talat språk inte räcker till för.
Ja, det är sant. Jag har studerat på Sibelius Akademin som utbytesstudent. Jag gjorde stora romerska ettan i Finland, med piano som huvudinstrument. Jag gjorde mini-trean - den sista lilla examinan innan den stora romerska ettan - cum laude - i sång. Och ja - jag hade väl godkänt i musikhistoria, jag minns. Sen efter det har du skänkt mig en ljudöverkänslig son - minns du? Säger du ett ord till - om du så mycket som andas en halv stavelse till om musikundervisning - så säger jag upp mig och sätter mig i kassan på ICA MAXI. Var det tydligt nog? Bra. Då tycker jag vi återgår tillbaka till det som gäller för dagen - nämligen skolutveckling i tappning av "a school in the cloud" med Sugata Mitra. Jag tjänar dig med hela mitt hjärta. Verkligen. Men tro inte för en sekund - inte för en nanosekund - att jag inte gör verklighet av mitt hot här ovan om jag måste. Den dagen då musikundervisning går att genomföra under mänskliga villkor i Sverige flyger grisarna. Jag för min del avvaktar tills jag ser den första flygande nassen, samt tackar, tackar, tackar dig för att jag inte längre vantrivs, har stress-huvudvärk varje dag, samt ont i magen vid tanken på att jag skall ha klass i musiksalen.