Oroa dig inte. Först och främst hade jag i tanken ett tio år gammalt fall när jag skrev i förra veckan, eftersom det var ett behändigt exempel att använda, i min strävan att låta min läsande publik ständigt ta ett steg närmare Jesus.
För det andra är det nu en gång så, att i denna fallna värld känner vi alla igen oss en aning i påfågeln. Även undertecknad. Vi kanske inte har någon fullfjädrad fjäderdräkt, men nog har vi alla en och annan färgglad fjäder som sticker fram då och då.
Hur man avhönsifierar sig från påfågelegoism till faktisk, fungerande vänskap.
Steg ett: när din vän har frågat dig hur du har det idag, efter den där hemska malarian, eller hur det gick med jobbansökan eller inträdesprovet till balettakademien, så är det alldeles på sin plats att du berättar Hur Det Är. Därpå ställer din vän kanske en följdfråga eller två, och sedan uppstår sympatisk tystnad. Nu, i denna tystnad är det läge att ställa den där motfrågan, om du nu alltså inte befinner dig totalt under isen. (Är det så att du är helt under isen, bör du bortse från all fjäderplockning som följer här. I dylika fall råder fullständiga ego-rättigheter. Gå och gör något annat. Ta en semla och en kopp kaffe.)
Exempel på motfråga: och du då? Hur har du det numera?
Nu svarar din vän, varpå det kanske är på sin plats att du i din tur ställer någon enkel uppföljningsfråga. Detta stavas ”dialog”.
Proffstips: du behöver faktiskt inte vara ett endaste dugg intresserad av vare sig rörmokeri, peruker eller magknip, du frågar helt enkelt därför att du bryr dig om din vän, och vill genuint veta hur det gick med X. Om du genuint helst vill slippa mer information om hur det gick med X, är ni kanske inte så nära vänner, utan mest bekanta, men jag lovar, det går nog bra att du frågar ändå. Har din kompis berättat för dig om gamle farfar Z och hans perukproblem tar hen inte illa upp om du följer upp genom att uppvisa lite intresse, påhittad eller äkta. Och vem vet? Du kanske lär dig något nytt om peruker på kuppen. Tillfället tillverkar tjuven, eller hur det nu heter.
Total överkurs, för den inbitne masochisten, som önskar plocka samtliga fjädrar på en gång: man kan följa upp på egen hand. Det går alldeles utmärkt att vara den som initierar kontakt just för att fråga och följa upp: Hej, tänkte bara fråga om du fortfarande har besvär med X? Fick du tag på någon Y till Z? Hur har det gått med katten? Löste det sig med taket? Bonus: din vän kommer att bli glad och rörd. (Och möjligen förvånad och aningen misstänksam.)
Några enkla avbockningsfrågor:
Är X din terapeut?
Betalar du pengar för att X skall lyssna på dig?
- Om ja: Helt i sin ordning. Ni är inte vänner, ni befinner er i en vårdare-klient-position.
- Om nej, gå vidare till nästa fråga:
Är X någon som du titulerar med orden ”min vän”?
- Om ja, fortsätt att läsa om vidare avhönsifiering. Den Gud älskar agar han. Jag för min del brukar nöja med mig lite lättsam luggning.
Luggning?! Men vad har detta att göra med att följa Jesus?
När lät Jesus någonsin bli att svara den som tilltalade honom? (Jaja, hon, ja. Men han stannade till slut upp och de hade en dialog. Hundar förekom i diskussionen. Dock inga fåglar, den gången.)
Tja, vi har ju fallet med festprissarna hos Herodes som mest önskade underhållning och en möjlighet att fnissa åt den judiske undermakaren, för att sedan skicka iväg honom mot vidare förnedring och avrättning. Till dessa dunkla varelser vägrade Jesus tilltal. För detta dyrkar jag marken han svävar över. Go Jesus! Nog visste han när han mötte på äkta intresse.
Vilket för oss till stalltips tre:
Var sann med din vän. Ja, ibland får man låtsas sitt intresse, och man frågar mest för att slippa vidare påfågelskap. Men om det är så mest hela tiden, så kanske ni två inte skall låtsas vidare, och istället hitta annan, intressantare sällskap att frotera med. Planeten är faktiskt tämligen fullbefolkad. Ingen önskar vara en plikt eller ett välgörenhetsfall.
Var sann, mot både dig och din medmänniska.
Jah, då var det klart. Och nu kan du sy dig en vacker kudde eller pryda en kungakrona med alla dessa fjädrar som ligger på marken.
Men min raraste rapphöna, se inte så moloken ut. Du vet lika väl som jag, att Jesus tar hand om både sparvar som påfåglar, oavsett vilka vi nu väljer att vara:
”Se, påfåglarna; de sår inte, skördar inte och samlar inte i lador, men er himmelske fader föder dem.” (Matteus 6:26, übersetzung von Billing 2019)
Ändå, bör kanske tilläggas.