Till min stora förvåning himlar Jesus med ögonen, på ett ytterst icke-religiöst sätt: "ge upp, fru Billing. Jag orkar inte vara din religiöse-ikon-Jesus HELA tiden. Jag vill vara mitt sanna, lyckliga, glada, ibland - festande jag", viskar han, med glimten i ögonen.
VAD FALLS??? Vad menas nu med DETTA?? Vem är du och vad har du gjort med min Gud, som hänger naken på korset måndag-tisdag-onsdag-torsdag-fredag-vardag - och som ständigt påminner mig om att inte börja tillbe några avgudar?? Indignationen står sig nästan lika stor och bred som semestermagen. FÖRKLARA DIG!
Följande utspelar sig:
Där stod sex stora stenkärl för vattnet till judarnas reningsceremonier; vart och ett rymde omkring hundra liter. Jesus sade: ”Fyll kärlen med vatten”, och de fyllde dem till brädden. Sedan sade han: ”Ös upp och bär det till bröllopsvärden”, och det gjorde de. Värden smakade på vattnet, som nu hade blivit vin. Eftersom han inte visste varifrån det kom – men det visste tjänarna som hade öst upp vattnet – ropade han på brudgummen och sade: ”Alla andra bjuder först på det goda vinet och på det sämre när gästerna börjar bli berusade. Men du har sparat det goda vinet ända till nu.” (Joh 2:6-10)
Kana, för 2000 år sedan. Hur många vuxna innevånare? Kan det vara så många som 200? Tveksamt. Men å andra sidan kan ju brudparet har bjudit in långaväga gäster, så vi säger 200.
Lite enkel matematik för den som vågar sig på: sex stora kärl á 100 liter per kärl? = 600 liter vin. 600 liter vin delat med 200 personer = 3 liter vin / person. Jesus kastar in var sin bag-in-a-box bästa rehnvin per person, sent in i festen, när de flesta deltagare är såpas glada under hatten att de - rent kvalitetsmässigt - inte bryr sig om vad de dricker. Det blir ett vingligt korsbärande senare den natten, ur ett lärjungeperspektiv. Å andra sidan var det just detta som övertygade de första lärjungarna:
Vår hopplöse flirt till Gud kastar in ett överflöd av detta livets allra bästa goda sent in på festen, och struntar fullkomligen i vad som är rimligt och brukligt. Alla som inte omedelbart förälskat sig i attityden räcker upp en tass. Lärjungarna verkar stå först i förälskelse-kön:
Så gjorde Jesus det första av sina tecken; det var i Kana i Galileen. Han uppenbarade sin härlighet, och hans lärjungar trodde på honom. (Joh 2:11)
Vår glada, humoristiske Gud påbörjar sin verksamhet och sin undervisning genom att grundligen utbilda sina lärjungar i konsten att NJUTA av detta livets goda. En svindlande tanke, när man ser till det som porträtteras av Jesus, i den moderna västerländska konsten: bilder av en blek, lidande, himmelsblickande Jesus, som fromt bär sina bördor, med en halvöppen mun och med en attityd som blickar rakt in i En Annan Verklighet. Det är inte vad Johannes porträtterar, i Kana.
Du skall lägga undan tionde av allt du skördar, av vad åkern årligen ger. Detta skall du äta inför Herren, din Gud, på den plats som han väljer ut och där han vill låta sitt namn bo: tiondet av din säd, ditt vin och din olja, likaså kornas och fårens förstfödda. Så lär du dig att alltid frukta Herren, din Gud. Men om vägen är för lång, så att du inte orkar bära med dig det som Herren, din Gud, har välsignat dig med, därför att du bor för långt från den plats som Herren, din Gud, väljer ut till hemvist för sitt namn, skall du sälja allt och bära pengarna i en pung till den plats som Herren, din Gud, väljer ut. Där kan du köpa vad du önskar – kor och får, vin och öl, allt du vill ha. Håll sedan måltid där inför Herren, din Gud, och gläd dig tillsammans med din familj. (5 Mos 14:22-26)
Samma Gud, som ger oss bud om att bära vårt kors och förneka oss själva, ger också oss bud om att - en gång om året - ta tionde av allt det vi tjänat ihop för att köpa oss vad vi önskar, för att sedan hålla måltid inför Herren vår Gud och glädja oss tillsammans med vår familj.
I den moderna Israel, i den tiden, i vilken vi lever idag, infaller sig denna glädjefest rätt så naturligt just under sommaren, då vi är semesterlediga och inga måsten eller band binder oss till vårt årliga slitande vid oket.
Det är den festen, det bröllopet, som vi alla ligger i träning för. Och som ett eko som hörs redan nu, som glada röster som vattnet bär fram redan nu, en stilla sommarnatt, anar vi, och i det anandet tar vi fram våra sommarjag och sommarnjutningar - i en oändligt glad salú! till det vi ser rusa mot oss.