Jag står i ett gathörn. Jag skriker med tordönstämma att ett plus ett är lika med två och ett halvt. En person som aldrig har haft något intresse åt matematik slänger en snabb blick på sina fingrar, sträcker ut först en, sedan en till, kommer fram till att ett plus ett är två, inte två och ett halvt, himlar med ögonen och bestämmer sig för att matte verkligen inte är något för honom och att de där matematikerna är mindre intelligenta och galna hela gänget. Personen bestämmer sig för att - på basis av flera erfarenheter av det här laget - inte visa matematik något intresse. Jag och mitt skrikande i gathörnet har nu effektivt skadat någon annan. Den här personen skulle kanske kunnat bli nästa matematiska geni, men mitt skränande övertygade honom om att matematik verkligen inte är något att ha. Vad som är ännu värre är, att personen bestämmer sig för att det är meningslöst att titta på fler argument från andra, mer tystlåtna matematiker som inte skränar och skriker "för det där med matte är inget att ha."
Jag tror att du förstår min frustration. Jag kommer ihåg när jag var tonåring på väg till gymnasiet, och behövde byta spårvagn i centrala stan i Göteborg. Jag var tvungen att passera Johanna-statyn och där brukade det sitta en del alkoholiserade finnar som pratade mycket högljudd rännstens-finska. Jag rodnade varje gång jag passerade dem. Av tre olika anledningar:
a) de syntes och hördes i det svenska samhället mer än jag som "skötte mig" och därmed bidrog de till att sprida en negativ bild av de i Sverige boende finnarna - i värsta fall även om de i Finland boende finnarna.
b) inte för att någon annan förstod det - men för att deras finska lät så diametralt annorlunda från min, mer välvårdade. Rännstensfinskan fick mig att rodna just för att det var - rännstensfinska. Jag ville att de svenska förbipasserande skulle lära sig trevligare ord än "no voi perkeleen saatanan pillu-huora anna tänne se vitun pullo!" Nej, jag tänker inte översätta.
c) Rännstensfinskan blev representant för mitt vackra språk. Hur många gånger har jag inte mött ungdomar som med glänsande ögon förklarar att de "kan" ett par ord finska. Vilka då? Titta i exempel-meningen ovan.
På samma sätt rodnar jag nu när de kristna foliehattarna skränar på sociala medier - den här gången om helvetets evigt brinnande mycket fysiska eldar. Jag känner mig så liten. Och hjälplös. Min blogg är så liten - vad hjälper min lilla blipp i cyberrymden när foliehattarna har snygga videos och egna församlingar som promotar deras förvridna tolkningar av Jesu liknelser? Vad kan jag göra? Jag kan posta videos som täcker en timmas intelligenta argument av filosofie doktorer, professorer i historia och teologi hur mycket jag vill - tack vare foliehattarnas fem-minuters propaganda är det inte särskilt troligt att någon alls öppnar de där presentationerna jag postar och ger en hel timme av sitt liv för att lyssna. Vad kan jag göra?
Vad kan jag göra när rännstens-kristendomen sprider sig som en löpeld i mina omgivningar - den, där foliehattarna är helt med på att fåren och getterna i Jesu liknelse inte är några RIKTIGA får och getter utan egentligen står de för människor - men sedan, två meningar senare, i samma liknelse, när Jesus pratar om "en evigt brinnande eld" - jamen DÅ är inte elden någon symbol utan en riktig, fysiskt brinnande eld... Suck. Samma liknelse. Ena sekunden har alla helt klart för sig att Jesus använder sig av symboler (får, getter) andra sekunden är nästa symbol inte längre en symbol (elden) utan alldeles riktig.
Vad kan jag göra när folk börjar tro att vi kristna inte förstår - eller använder oss av - symboler utan en talande orm är en talande orm är en talande orm? Eller när folie-kristna själva tror att med en talande orm avses - en talande orm?
Vad kan jag göra när religionsprogrammet på Göteborgs universitet består av gammal forskning, gamla, utdaterade teorier som skrämmer iväg folk från både kristendomen samt den mycket intressanta, torra underbart sakliga forskning som sker just nu, medan jag skriver, som visar på en diametralt annorlunda syn på exempelvis evangeliernas historicitet och trovärdighet? Så länge undervisningen bedrivs av lärare, som fortfarande tror (ironsikt nog) att teorin om en Jahvist, Elohist, en Deutoronomist och en Prästgrupp som skulle ha redigerat gamla testamentet fortfarande är det som gäller, är det ungefär som att låta folk grunda en uppfattning om ifall musik är något att ha på basis av svenskt dansband (IKVÄLL SPELAR SVEN-INGVARS OCH HANS DANSANDE RENAR) och aldrig låta dem bekanta sig med Mozart, Beethoven, Händel eller Chopin. "Jaså, du är musiker? Själv har jag aldrig varit mycket för dansband."
Vad kan jag göra när de dansbands-kristna jazzar runt på gator och torg och sprider sin dansbandskristendom till alla som inte vill höra på? "JEEESUS ÄLSKAR ALLA BAAAARNEEEEN!" med pensionärs-vibrato och fel tonart?
Vad kan jag göra när präster inom min egen kyrka - den svenska kyrkan - resonerar som så att vi måste "förenkla ner" budskapet för det vanliga folket - att de "inte orkar" med för intellektuella argument och förresten så tar det för lång tid att ge sig in i det där - mässan är lång nog som det är - vi hoppar över sursum corda idag till förmån för en dansande tiger som bedriver någon slags friskis och svettis - dans längst fram i kyrkan - det finns ju ändå tre stycken två-åringar med bland bänkarna idag? "Alla får dansa med!" Om barnen möter en hoppande tiger oavsett om de besöker finlandsfärjan eller kyrkan - hur skall de då få möjligheten att uppfatta atmosfären av "något annat" - av - helighet? Om barnen bjuds på varm korv i alla sina sammanhang - oavsett om det är kyrkan eller om det är skolans idrottsdag - hur skall de då kunna urskilja mellan löparbanan och kyrkans mittgång - en symbol för vår inre via sacra?
Vad kan jag göra när svenska kyrkan vill blanda så mycket vatten i vinet att det till slut inget smakar - när de skulle lika gärna kunna dela ut en festis var och en bit hönökaka till alla? (Och jag pratar inte om nattvardsvinet här nu även om den också börjar mer och mer likna fun-light).
Vad kan jag göra när den gamla ekens rötter rycks ut, kastas bort och ersätts med en hoppborg och varma korvar till alla?
Jag kan gråta.
Jag kan gråta.
Jag kan gråta.