Begreppet ...kan även användas för att beskriva andra religioners riter och ceremonier. (Wikipedia)
"Vi är alla religiösa varelser", säger James K.A. Smith. Alla har vi våra vardagliga rutiner och vanor. Alla har vi inrutade mönster som sätter ramar på vardagen. "Människan är ett litrugiskt djur", hävdar Smith i sin bok "you are what you love".
De rutiner vi skall idag granska närmare är de som når hjärtat. De, som får en närmast religiös betydelse i våra liv. De, som vi inte ifrågasätter. Har du tänkt på att det är självklart att alla hem, arbetsplatser och även publika mötesplatser har speglar? Du kan knalla in på vilket bibliotek du vill och jag lovar dig att du kommer att - i anslutning till toaletterna - hitta minst en helkroppsspegel. Gå in i kapprummet på en grundskolas lärarrum och nog hittar du en helkroppsspegel. Kan du tänka dig en toalett utan spegel? Och visst - jag förstår absolut poängen med att få syn på en senapsfläck eller tandkrämsspill på tröjan innan man går vidare till nästa aktivitet. Men - handen på hjärtat - det är inte därför spegeln finns där, i ditt sovrum. Om det handlade om tandkrämsspill skulle det räcka med att vända sig till makan/en och ställa frågan "ser jag ok ut nu"? Nej du - speglarna handlar djupast sätt om något annat. De finns där - likt skärmarna i Orwells 1984 - för allmän bevakning. Speglarna är rekvisita i liturgin som talar om för mig att mitt liv handlar främst om mig. Speglarna bjuder in för beundran och missnöje, de bjuder in till - Gudstjänst. Och Guden i fråga kan vara min kropp, det kan vara utseendet, det kan vara kläderna eller för all del smycken och annat bling-bling. Bakom min spegelbild grinar ett monster, som det är meningen att jag inte alls skall se; monstret, som viskar genom spegeln att det viktigaste jag idag kan företa mig måste väl ändå handla om mig. Att mitt liv går ut på att tillfredsställa mina omedelbara behov. Huvudpersonen i mitt liv är JAG. Och hur skulle det annars se ut?
För ett ögonblick försöker jag föreställa mig det - hur det annars skulle se ut; vilka moraliska värderingar hittar vi i spegel-lösa samhällen? Jag har precis studerat ursprungskulturer med mina sjuor och åttor - och det som omedelbart slår mig är hur lika deras viktigaste värderingar har varit - och är:
Gud kom till jorden för att tjäna.
Vi är skapade till hans avbild.
Tillbaka till speglarna: meningen är att vi skall låta Guds ljus reflekteras genom oss till skapelsen. Så vad händer med oss när vi står framför våra speglar och låter oss bländas av ljuset, som vi tror är vårt eget? Eller så bländas vi av missnöjet - ska det här föreställa Guds Avbild?
Kan det vara så att något börjar gro - en skugga börjar växa, i våra ögon? En skugga som viskar att det viktigaste i livet är att Jag Är Nöjd? Det är just precis i den stunden jag skapar min liturgi - en litrugi, en Gudstjänst som tjänar något annat, en liturgi som upphöjer kroppsform, utseende, kläder, ålder - till en avgud? Fokus. Vart vill jag lägga fokus?
Speglar är inga harmlösa tingestar. De tjänar en annan agenda, och bakom dem finns en massa viskande skuggor som rasar omkring, i en desperat jakt efter någonting att bosätta. Mitt sinne. Mitt hjärta. Mina vanor. De där harmlösa sakerna som jag gör varje dag - utan att reflektera. Liturgierna som jag följer lika självklart som jag gör korstecknet; upp, ner vänster, höger, mitten. En reflex.
"Nu får du ändå sluta gå ner i vikt", sade en vän till mig på jobbet häromdagen med glimten i ögat. Jag log. Jag vet att det är en komplimang. Men samtidigt upplevde jag en djup frustration över att inte kunna berätta - inte kunna klä i ord vad mitt senaste viktnedgång faktiskt har handlat om och vad som har resulterat i det. Det är inte speglarna. Inte samhället och dess ideal. Nej - det var just åsynen av en annan avgud; jag hade ju insett under hösten att i samma takt som sonens tics ökade, ökade min egen stressnivå och därmed alkoholkonsumtionen. "För nog har jag gjort mig förtjänt av ett glas vin efter läggningen från helvetet, med tics-panik i timmarna två och det är ju så gott..." Men i hemlighet varken gillade eller godkände jag. Så ofta, Päivi? Så när vi återigen gick in i den kristna fastan bestämde jag mig för att fasta från vin. Min tanke var inte viktminskning utan Paulus; "I will not be mastered by anything". (1 Kor - någonting, hittar inte just nu)
En mer energisk jag.
En gladare jag.
Lugnare.
Smalare?
Ja, kanske det.
Om jag skulle tillfråga en spegel.